Följ Svensk Farmacis nyhetsbrev

Prenumerera och få de senaste nyheterna.
Följ oss på
FacebookTwitterRSS

Så kommer coronavaccinerna att fungera

10 september 2020
Just nu pågår 180 utvecklingsprojekt på olika håll i världen för att få fram ett vaccin mot covid-19. Läkemedelsbolagen chansar på att de har hittat en bra vaccinkandidat och tar flera utvecklingssteg på en gång och 35 vaccin har redan nått klinisk prövning. Svensk Farmaci förklarar de fem olika vaccinplattformarna som används vid utvecklandet och hur de fungerar.

I vanliga fall kan det ta 10–15 år att utveckla ett vaccin, från grundforskning till prekliniska och kliniska studier och vidare till produktion och distribution. I den vaccinutveckling mot covid-19 som sker just nu händer allt på samma gång.

Matti Sällberg. Foto: Erik Flyg.

Matti Sällberg. Foto: Erik Flyg.

– Jag tror att vi redan efter årsskiftet kommer att ha 1–4 godkända vaccin. Och om två år kommer det att finnas ett tiotal, förutspår Matti Sällberg, professor i biomedicinsk analys på Karolinska institutet.

Många utvecklingsprojekt bygger på olika typer av genteknik som aldrig tidigare har använts för att göra vaccin godkända för människor. Men på flera håll i världen ligger man också långt framme med vaccin som utvecklas med mer beprövade teknologier.

– Vi kommer inte att få ett vaccin utvecklat med en viss teknik som ”vinnare”. Om ett år kommer vi att ha en flora av olika vaccin och det är en stor fördel eftersom de kan kombineras med varandra, fortsätter han.

– En del vaccin som tas fram snabbt kommer kanske inte att vara jätteeffektiva. Men det får man acceptera när hela världen drabbats av en farlig sjukdom. Då kan man börja vaccinera med ett halvdant vaccin för att sedan fylla på när det kommer nya som är bättre, säger han.

De fem olika plattformar som används för att utveckla vaccin mot covid-19. Klicka på grafiken för en större bild.

De fem olika plattformar som används för att utveckla vaccin mot covid-19. Klicka på grafiken för en större bild.

Attenuerade vacciner, där man använder försvagade virus, är den äldsta av alla tekniker. När vaccinationens fader, Edward Jenner, på slutet av 1700-talet upptäckte att inokulation av vätska från kokoppor gav skydd mot den mycket farligare sjukdomen smittkoppor så var det ett första steg mot utveckling av en rad sådana vaccin. (Det gav även upphov till ordet vaccin, ko heter vacca på latin).

Försvagade virus orsakar en mild infektion som ändå är så stark att vi utvecklar antikroppar. MPR-vaccinet som ges mot mässling, påssjuka och röda hund är ett sådant vaccin. Fördelarna är att det är en väl beprövad metod och att det ger ett bra immunsvar.

Men nackdelarna gör att attenuerade vaccin inte står högst upp på listan över metoder som snabbt kan ge världen skydd mot covid-19. Produktionen tar lång tid och kräver stor noggrannhet, viruset måste odlas i flera steg så att det blir försvagat på en lagom nivå. Vaccinet kräver dessutom en obruten kylkedja för att inte förstöras. Det kan heller inte ges till personer med nedsatt immunförsvar eftersom de riskerar att bli allvarligt sjuka.

Inaktiverade virus är en annan väl beprövad metod. Viruset avdödas på kemisk väg, eller med hjälp av strålning, så att det inte längre kan orsaka sjukdom men fortfarande har kvar de proteinstrukturer som immunförsvaret reagerar på.

Fördelen med att använda inaktiverade virus är att vaccinet är förhållandevis lätt att producera. Nackdelen är att det inte ger ett lika bra immunsvar som försvagade virus och därför ofta måste ges tillsammans med adjuvans.

Bland de vaccinkandidater som just nu genomgår kliniska prövningar finns fem som bygger på inaktiverade virus. Ett av dem utvecklas av kinesiska Sinovac och ligger långt framme, man genomför nu klinisk prövning i fas III.

I proteinbaserade subenhetsvaccin använder man proteiner från virusets yta som ger ett immunsvar. Många forskargrupper och företag utvecklar just nu sådana vaccin mot covid-19 baserade på virusets spike-protein. Det är säkra vaccin men har nackdelen att man också måste ha någon slags adjuvans. Bland utvecklarna finns till exempel Novavax och Clover Biopharmaceuticals.

Vaccin baserade på virusvektorer bygger på genteknik där man modifierar ett ofarligt virus så att det uttrycker antigener från det sjukdomsframkallande viruset. Ett av de mest uppmärksammade vaccinprojekten, det som genomförs av Astrazeneca tillsammans med University of Oxford, bygger på den tekniken.

Fördelen med virusvektorer är att det ger ett brett immunförsvar men nackdelen är att man kan få en immunreaktion mot själva vektorviruset.

– Det gör att man inte kan ge det flera gånger om man behöver upprepa vaccinationen. Då får man fylla på med någon annan typ av vaccin, säger Matti Sällberg.

DNA- och RNA-vaccin bygger på att man tar fram den genetiska koden för den del av viruset som triggar kroppens immunförsvar. Vaccinet innehåller DNA- eller RNA-sekvenser som kodar för virusets antigen, i det här fallet coronavirusets spike-protein. När det tas upp av cellerna börjar de producera virusproteinerna, det är alltså kroppens egna celler som producerar vaccinet som sedan utlöser en immunologisk reaktion.

De första försöken att skapa vaccin med den här tekniken gjordes redan i början på 1990-talet. Men man har länge haft svårt att hitta en bra metod att administrera det. Man måste på något sätt påverka cellmembranet för att gensekvensen ska kunna nå in i cellen.

– Nu har man utvecklat en teknik där man ger en lätt elektrisk stöt som destabiliserar cellmembranet. Den känns bara som ett pirrande i huden och fungerar mycket bra, berättar Matti Sällberg.

Utvecklingen av DNA- och RNA-vaccin har fått mycket uppmärksamhet eftersom sådana aldrig tidigare godkänts på människa. De har många fördelar eftersom de är lätta att producera storskaligt och kan ges hur många gånger som helst. De är också stabila och behöver i motsats till vaccin med levande virus inte någon kylkedja, något som är viktigt om de ska ges i utvecklingsländer.

Jakten på ett vaccin mot covid-19 går vidare i rasande takt och det finns forskare som varnar för att det går för fort.

Jessica Nihlén. Foto: Tomas Nihlén.

Jessica Nihlén. Foto: Tomas Nihlén.

– Det är fantastiskt att vi har vaccin mot så många sjukdomar. Men det är viktigt att man är tydlig med skillnaden mellan väl beprövade vaccin, som mässlingsvaccin, och de som är helt nya. De nya kan ha biverkningar som man inte känner till, säger Jessica Nihlén Fahlquist som är docent i praktisk filosofi vid Centrum för forsknings- och bioetik vid Uppsala universitet.

– Vi får inte glömma vad som hände när vi vaccinerade befolkningen med Pandemrix mot svininfluensan. Vaccinet beskrevs som helt ofarligt och man startade snabbt en massvaccinering. Men det visade sig att många barn fick narkolepsi vilket är en förfärlig sjukdom, fortsätter hon.

Världen behöver ett vaccin mot covid-19 så snabbt som möjligt och utvecklingen drivs på av läkemedelsföretag som vill vara först och politiker som vill visa handlingskraft.

– Det är väldigt lätt att rusa i väg nu. Men vi måste vara försiktigare än vi var med Pandemrix och vara öppna med att det kan finnas okända biverkningar hos ett nytt vaccin. Det handlar inte minst om förtroendet för vaccinationer hos världens befolkning, säger Jessica Nihlén Fahlquist.

Detta är en omarbetad version av en artikel ur Svensk Farmaci, papperstidningen.

Skrivet av: Johan Sievers

Kommentera

För kommentarer och debatt kring artiklarna hänvisar vi från och med 2018-09-14 till vår Facebooksida.

För Svensk Farmacis kommentarfunktion gäller lagen om elektroniska anslagstavlor. Som skribent ansvarar du själv för innehållet. Kommentarerna granskas löpande. Språket ska vara vårdat. Personangrepp och nedsättande omdömen om kön, religion, etnicitet, sexuell läggning samt helt irrelevanta eller kommersiella budskap accepteras inte. Inlägg som inte uppfyller reglerna kan komma att raderas helt eller delvis. Om du tycker att ett inlägg inte uppfyller dessa regler - anmäl gärna kommentaren till redaktionen.