Följ Svensk Farmacis nyhetsbrev

Prenumerera och få de senaste nyheterna.
Följ oss på
FacebookTwitterRSS

”Var tog det sunda
förnuftet på apotek vägen?”

14 maj 2013

Vid flera tillfällen, både vid läsning av lex Maria anmälningar och i samtal med kollegor och vänner, har vi inom Etikrådet haft anledning att fundera över var det sunda förnuftet tagit vägen på våra apotek.

Låt oss ge några exempel.

En smärtpatient skulle smärtlindras med hjälp av analgetikaplåster och fick ordination på Norspan.

Plåstret byts var sjunde dag. Läkaren hade felaktigt i doseringstexten skrivit bytes var sjunde vecka.

Receptet var itererat och expedierades flera gånger på olika apotek hos olika aktörer, innan en farmaceut så småningom insåg det orimliga och kontaktade läkaren.

En annan patient hade fått sömnmedlet Zolpidem förskrivet. Styrkan var 5 mg och man kan använda 1-2 tabletter till natten.

Det föreligger risk för tillvänjning och behandlingstiden bör vara så kort som möjligt.

Läkaren hade gjort en felaktig förskrivning och istället för som tänkt; nämligen en förskrivning på en förpackning á 100 st för expedition en gång, angivet att receptet gällde för 41 x 100 st förpackningar.

Receptet hade expedierats på flera apotek tillhörande olika aktörer, innan man vid åttonde expeditionen ifrågasatte förskrivningen och kontaktade läkaren.

I det första fallet har ett recept med uppenbart orimlig dosering expedierats. I fall nummer två borde man funderat över vad som stod på receptet – den typen av förskrivning är mycket ovanlig.

Flera liknande fall av uppenbart felaktiga förskrivningar har rapporterats hos olika aktörer och i många av dessa fall har det skett upprepade expeditioner innan en farmaceut så småningom har reagerat.

Ofta är felen så tydliga att man faktiskt inte måste vara farmaceut för att förstå att något är konstigt!

Vitsen med farmaceutisk närvaro på våra apotek är väl ändå att säkerställa att det blir rätt ut till kund – men vitsen med farmaceuter blir otydlig, när stora tveksamheter kan passera utan åtgärd.

Förvisso är vi stressade och visst är det möjligt att vi distraheras emellanåt.
Men flera farmaceuter har varit iblandade i händelserna rörande Norspan och Zopidem och därmed har också flera haft möjlighet att fundera över rimligheten.

I diskussion med farmaceuter på apotek så nämns många förklarande faktorer till att den här typen av förskrivningar kan passera.

Det är många väntande kunder och man blir stressad av arbetsledningens krav på snabb expedition.

Ibland upplevs kunderna som störande, av olika anledningar, under expeditionen.

Många av förklaringarna har samma underförstådda grundläggande orsak – vi farmaceuter är ett offer för omständigheterna och i anpassningen till kraven så blir det fel.

Omständigheterna är då sådant som bristande förståelse från arbetsledningen angående vad man faktiskt gör vid en receptexpedition, krav på att receptexpeditionen måste gå snabb och brister i bemanning.

I detta sätt att förklara varför det blir fel på läkemedelsexpeditionen till kund så missar man som farmaceut det viktigaste – vi har en legitimation!

Och den innebär ett ansvar och kräver tydliga ställningstaganden – vi kan inte vara offer för omständigheterna.

Om något inte fungerar, om det är för stressigt måste vi förvisso påtala brister i bemanningen för chefen!

Men vi måste också ta vårt ansvar – det är vi skyldiga våra patienter och kunder!

Vi tar en kund i taget och vi tar hand om den kunden på bästa sätt.

Den tid som behövs för en korrekt läkemedelsexpedition, den avsätter vi !
En expedition åt gången, rimlighetsbedöm och slutkontrollera!

Yttre faktorer som väntande kunder och stressande chefer måste vi bortse från – alla har ju en egen legitimation att ”försvara” och som kräver att vi gör vårt bästa!

Och de flesta av oss på apotek har väl ändå en vilja att hjälpa dem som kommer till oss – vi är faktiskt en del av hälso- och sjukvården!

Det finns etiska riktlinjer för farmaceuter och den första handlar om att individens hälsa och välbefinnande är vårt främsta mål.

Hur vi gör detta på bästa sätt är något vi måste fundera på.

Vi är på apoteken för att hjälpa våra kunder som också är patienter.

Detta måste ske på ett sådant vis att man får förtroende för oss och det vi gör.

Det är vårt eget agerande som avgör hur vi blir betraktade.

Är vi enbart snabba distributörer eller är vi faktiskt farmaceuter som hjälper kunderna med läkemedelsansvändning?

Etikrådet

Detta är ett blogginlägg. Det betyder att inläggets innehåll är skribentens egna uppfattningar.

Kommentera

För kommentarer och debatt kring artiklarna hänvisar vi från och med 2018-09-14 till vår Facebooksida.

För Svensk Farmacis kommentarfunktion gäller lagen om elektroniska anslagstavlor. Som skribent ansvarar du själv för innehållet. Kommentarerna granskas löpande. Språket ska vara vårdat. Personangrepp och nedsättande omdömen om kön, religion, etnicitet, sexuell läggning samt helt irrelevanta eller kommersiella budskap accepteras inte. Inlägg som inte uppfyller reglerna kan komma att raderas helt eller delvis. Om du tycker att ett inlägg inte uppfyller dessa regler - anmäl gärna kommentaren till redaktionen.

Tidigare kommentarer

42 svar till ”Var tog det sunda
förnuftet på apotek vägen?”

  1. Ellinor snart 63 år. skriver:

    Det kan verka förvånande att man gör sådana här fel upprepade gånger men samtidigt är arbetsförhållande inte bra på många apotek. För min del så har jag lärt mig på två nya datasystem som första tiden krävt mycket av min uppmärksamhet för att överhuvudtaget kunna genomföra expeditionen tekniskt, ovanpå detta återkommande datastopp och strul. Bytet till rätt periodens vara och snurra runt i datasystemet för att få det rätt o s v. Dessutom telefonen som ringer och apotekstekniker som står bakom ryggen och ska ha påskrivet. Sist men inte minst kunden som “stör” genom att prata och ifrågasätta under tiden jag genomför den tekniska delen av expeditionen. När jag efter ett antal avbrott är färdig så vet jag knapp vad jag kollat och inte. Är jag osäker får jag ju kolla en gång till men det skulle mycket väl hända att jag tror att allt är kollat men att jag glömt något. Hoppas att jag inte har gjort eller gör ett så allvarligt fel som beskrivs i artikeln. Men det känns som jag närmare mig det stora misstaget mer och mer för varje dag. Vill inte sluta mitt yrkesliv med att bli anmäld så jag har beslutat mig för att pensionera mig efter sommaren.

  2. Ellinor snart 63 år. skriver:

    Det kan verka förvånande att man gör sådana här fel upprepade gånger men samtidigt är arbetsförhållande inte bra på många apotek. För min del så har jag lärt mig på två nya datasystem som första tiden krävt mycket av min uppmärksamhet för att överhuvudtaget kunna genomföra expeditionen tekniskt, ovanpå detta återkommande datastopp och strul. Bytet till rätt periodens vara och snurra runt i datasystemet för att få det rätt o s v. Dessutom telefonen som ringer och apotekstekniker som står bakom ryggen och ska ha påskrivet. Sist men inte minst kunden som “stör” genom att prata och ifrågasätta under tiden jag genomför den tekniska delen av expeditionen. När jag efter ett antal avbrott är färdig så vet jag knapp vad jag kollat och inte. Är jag osäker får jag ju kolla en gång till men det skulle mycket väl hända att jag tror att allt är kollat men att jag glömt något. Hoppas att jag inte har gjort eller gör ett så allvarligt fel som beskrivs i artikeln. Men det känns som jag närmare mig det stora misstaget mer och mer för varje dag. Vill inte sluta mitt yrkesliv med att bli anmäld så jag har beslutat mig för att pensionera mig efter sommaren.

  3. Ellinor snart 63 år. skriver:

    Det kan verka förvånande att man gör sådana här fel upprepade gånger men samtidigt är arbetsförhållande inte bra på många apotek. För min del så har jag lärt mig på två nya datasystem som första tiden krävt mycket av min uppmärksamhet för att överhuvudtaget kunna genomföra expeditionen tekniskt, ovanpå detta återkommande datastopp och strul. Bytet till rätt periodens vara och snurra runt i datasystemet för att få det rätt o s v. Dessutom telefonen som ringer och apotekstekniker som står bakom ryggen och ska ha påskrivet. Sist men inte minst kunden som “stör” genom att prata och ifrågasätta under tiden jag genomför den tekniska delen av expeditionen. När jag efter ett antal avbrott är färdig så vet jag knapp vad jag kollat och inte. Är jag osäker får jag ju kolla en gång till men det skulle mycket väl hända att jag tror att allt är kollat men att jag glömt något. Hoppas att jag inte har gjort eller gör ett så allvarligt fel som beskrivs i artikeln. Men det känns som jag närmare mig det stora misstaget mer och mer för varje dag. Vill inte sluta mitt yrkesliv med att bli anmäld så jag har beslutat mig för att pensionera mig efter sommaren.

  4. Matts Balgård skriver:

    Bra och tänkvärt skrivet! Som yrkeskår har vi farmaceuter fortfarande en del att jobba på vad det gäller axla det ansvar som åläggs oss i patientsäkerhetslagen i egenskap av legitimerad hälsa- och sjukvårdspersonal. Det är en central fråga för professionens framtid.

  5. Matts Balgård skriver:

    Bra och tänkvärt skrivet! Som yrkeskår har vi farmaceuter fortfarande en del att jobba på vad det gäller axla det ansvar som åläggs oss i patientsäkerhetslagen i egenskap av legitimerad hälsa- och sjukvårdspersonal. Det är en central fråga för professionens framtid.

  6. Matts Balgård skriver:

    Bra och tänkvärt skrivet! Som yrkeskår har vi farmaceuter fortfarande en del att jobba på vad det gäller axla det ansvar som åläggs oss i patientsäkerhetslagen i egenskap av legitimerad hälsa- och sjukvårdspersonal. Det är en central fråga för professionens framtid.

  7. Kalle skriver:

    Snabbkassa med max 4 minuter per kund, krav från ledningen på fler sålda receptrader och merförsäljning borde förbjudas av Läkemedelsverket. De gör inspektioner men saknar tydligen verktyg och kompetens för att hitta dessa brister. Vem granskar Läkemedelsverket?

    • Clary på Sveriges Farmaceuter skriver:

      Vi vet att det tidigare har funnits tidskrav och vi hör fortfarande att farmaceuter inte hinner med sina åtaganden på grund av krav från ledningen om att expediera kunder inom en viss tid. Vi undrar – var finns dessa tidskrav? Är de formulerade i ord eller i skrift? Hjälp oss – vi behöver veta för att kunna ta denna information vidare.

      • Kalle skriver:

        Hur ska vi lämna informationen till er, utan att få repressalier från ledningen? Det är knäckfrågan. Kvalitetscheferna på de apotekskedjor jag varit på har ofta enligt mig inte tagit kvalitetsfrågor på tillräckligt stort allvar, eller så är huvudkontoren för lågt bemannade för att klara av det som ska göras. Och nämner man att man själv tänker gå till Läkemedelsverket med sina punkter så hotas man med uppsägning. Det är realiteten i dagens apoteksvärld.

  8. Kalle skriver:

    Snabbkassa med max 4 minuter per kund, krav från ledningen på fler sålda receptrader och merförsäljning borde förbjudas av Läkemedelsverket. De gör inspektioner men saknar tydligen verktyg och kompetens för att hitta dessa brister. Vem granskar Läkemedelsverket?

    • Clary på Sveriges Farmaceuter skriver:

      Vi vet att det tidigare har funnits tidskrav och vi hör fortfarande att farmaceuter inte hinner med sina åtaganden på grund av krav från ledningen om att expediera kunder inom en viss tid. Vi undrar – var finns dessa tidskrav? Är de formulerade i ord eller i skrift? Hjälp oss – vi behöver veta för att kunna ta denna information vidare.

      • Kalle skriver:

        Hur ska vi lämna informationen till er, utan att få repressalier från ledningen? Det är knäckfrågan. Kvalitetscheferna på de apotekskedjor jag varit på har ofta enligt mig inte tagit kvalitetsfrågor på tillräckligt stort allvar, eller så är huvudkontoren för lågt bemannade för att klara av det som ska göras. Och nämner man att man själv tänker gå till Läkemedelsverket med sina punkter så hotas man med uppsägning. Det är realiteten i dagens apoteksvärld.

  9. Kalle skriver:

    Snabbkassa med max 4 minuter per kund, krav från ledningen på fler sålda receptrader och merförsäljning borde förbjudas av Läkemedelsverket. De gör inspektioner men saknar tydligen verktyg och kompetens för att hitta dessa brister. Vem granskar Läkemedelsverket?

    • Clary på Sveriges Farmaceuter skriver:

      Vi vet att det tidigare har funnits tidskrav och vi hör fortfarande att farmaceuter inte hinner med sina åtaganden på grund av krav från ledningen om att expediera kunder inom en viss tid. Vi undrar – var finns dessa tidskrav? Är de formulerade i ord eller i skrift? Hjälp oss – vi behöver veta för att kunna ta denna information vidare.

      • Kalle skriver:

        Hur ska vi lämna informationen till er, utan att få repressalier från ledningen? Det är knäckfrågan. Kvalitetscheferna på de apotekskedjor jag varit på har ofta enligt mig inte tagit kvalitetsfrågor på tillräckligt stort allvar, eller så är huvudkontoren för lågt bemannade för att klara av det som ska göras. Och nämner man att man själv tänker gå till Läkemedelsverket med sina punkter så hotas man med uppsägning. Det är realiteten i dagens apoteksvärld.

  10. Farmaceut skriver:

    Ett annat problem är att vi farmaceuter inte har de befogenheter som vi behöver. Inger Nilsson menade nyligen att det är “rätt att göra fel” i expeditioner, och att vi som apotekare måste ta ett professionellt ansvar. Men det är en klen tröst när man har lagboken hängade över sig.

    I dagens situation där man är stressad (återigen, 4 minutersregeln) och även små ändringar i doseringstexten rent regelmässigt kräver att man RINGER till läkaren för att få ändringar bekräftade blir det lätt att man försäkrar sig om att patienten vet vad som gäller (vilket är vad jag hoppas hände i Norspanexemplet) eller helt enkelt låter saken bero eftersom receptet ändå löper ut efter ett år (vilket är vad jag hoppas hände i Zolpidemexemplet).

    Om man vill ha mer “sunt förnuft” på ett apotek behöver vi antingen ge farmaceuter mer laglig tillåtelse att sköta sitt jobb -vilket i sin tur kanske skulle kräva en direktare kontaktkanal med läkarna, ett eget problem- eller försöka ändra den kultur av perfektionism som tycks vara dagen zeitgeist. För vem vågar göra fel i den regelmässiga meningen när man kan få en lex maria, när ordet kan gå, när till och med små fel är helt oacceptabla?

    Den enklaste lösningen blir förstås att helt enkelt ändra oförståeliga doseringstexter, justera doser, och korrigera problem utan att säga något. Men vem fasen vågar det när din legitimation står på spel?

    • Exilapotekare skriver:

      En snabb koll på fall 2 ger att 700 tabletter expedierats – alltså nästan ett helt års förbrukning om doseringen 2 tabletter per natt använts. Enkel beräkning ger ju också att receptet om vi tar det som giltigt ger rätt till 4100 tabletter – eller mer än 10 tabletter om dagen! Att låta det passera är brist på sunt farmaceutiskt förnuft…

      • Kalle skriver:

        Vid flera uttag på recept tvingas man av receptsystemen att ange daglig mängd innan man får fortsätta exp. Det går iofs att kryssa i att daglig mängd inte kan anges, men om man angett 2 per dag borde även systemet kunna varna att detta är ett orimligt recept. Tyvärr har ASAB godkänt systemen med allvarlga brister. I pharmalogica saknades ganska länge info om stryrka i vissa lägen i godkännandebilden.
        Kruxet är kanske också att det görs en hel del kontroller av systemen, så att man själv slutar tänka över vad som är rimligt.
        Det borde finnas tid avsatt för att på varje apotek gå igenom felexp, från hela kedjan/samtliga apotek för att lära sig av misstagen. Men det har jag aldrig varit med om på något apotek jag jobbat på sen 2010…

        • Matts Balgård skriver:

          Jag instämmer helt med att det borde finnas tid avsatt till att gå igenom felexpeditioner eftersom det faktiskt är olagligt att inte göra det. Alla vårdgivare/apotekshuvudmän är skyldiga att bedriva ett systematiskt patientsäkerhetsarbete där utredning och uppföljning av händelser som har medfört eller kunnat medföra vårdskada ingår. (Patientsäkerhetslagen 3 kap, 3§) Helt klart en ansvarsuppgift för kvalitetsansvarig och kvalitetsledningen i företaget.

    • Kalle skriver:

      Mitt förslag i linje med Inger Näsman är att våga ändra, och dokumentera det i kommentaren på uttaget av receptet. Det ger info till nästa som exp och stöd för mig själv om frågor uppkommer.
      Det är naturligtvis lättare när man känner läkarna och har jobbat tillsammans med dem tidigare. Jag önskar att det fanns mer tid för regelbundna kontakter med
      vården i sin närhet, för att informera om allmänna problem och komma överens om vad man behöver ringa om och inte. Naturligtvis lättare på mindre orter än i storstäder.
      Läkarna kan ju också bli bättre på att låta sin dokumentation/kunskap föras vidare med receptet. Tex skriva i doseringstexten att denna patient aldrig haft den här inhalatorn tidigare, o på så sätt be apoteket instruera. Den infon tappas bort när det är ombud som hämtar, vilket ofta gäller de med svårast sjukdomar och flest mediciner. De får sämst info av alla…

    • Matts Balgård skriver:

      Visst är det ett problem att vi har en lagstiftning som i många fall försvårar att ta professionellt farmaceutiskt ansvar, men det är ingen ursäkt att inte göra det. Gott professionellt omdöme innefattar att vara trygg med att ibland bryta mot lagar och regler. Det viktiga är att sätta kunden i centrum och väga konsekvenser & risker med de olika alternativ som står till buds.
      I det första exemplet är dosen av Norspan uppenbart fel. Det är tydligt att det rör sig om ett slarvfel när doktorn ordinerade i journalsystemet. Om kunden hämtar själv på apoteket kan man kolla om han/hon vet att plåstret ska tas en gång/vecka. I så fall har man tryggt på fötterna att bara att ändra receptet och meddela läkaren för kännedom i efterhand. Om kunden inte har koll eller det är ett bud som hämtar kan det vara bra att dubbelkolla med förskrivaren först. Om man inte får tag på doktorn så tycker jag att man fortfarande bör expediera med rättad dosering men ta kontaktuppgifter till kunden och be att få återkomma. Krasst så har man en vecka på sig innan det till äventyrs skulle leda till en faktisk överdosering för kunden. Det är dock viktigt att dokumentera sitt agerande när man gör avsteg.

      Risken för eventuell Lex Maria är i detta fall mycket större av att missa feldoseringen än att bryta mot lagen och på eget bevåg ändra ordinationen.

      • Kalle skriver:

        Vissa feldoseringar beror på felaktigheter i journalsystemen. Tex Kåvepenin orala droppar där läkaren skriver 1×3, menar 1 ml 3 gånger dagligen, men det blir i receptregistret 1 droppe 3 gånger dagligen.

      • Kalle skriver:

        Vissa feldoseringar beror på felaktigheter i journalsystemen. Tex Kåvepenin orala droppar där läkaren skriver 1×3, menar 1 ml 3 gånger dagligen, men det blir i receptregistret 1 droppe 3 gånger dagligen.

  11. Farmaceut skriver:

    Ett annat problem är att vi farmaceuter inte har de befogenheter som vi behöver. Inger Nilsson menade nyligen att det är “rätt att göra fel” i expeditioner, och att vi som apotekare måste ta ett professionellt ansvar. Men det är en klen tröst när man har lagboken hängade över sig.

    I dagens situation där man är stressad (återigen, 4 minutersregeln) och även små ändringar i doseringstexten rent regelmässigt kräver att man RINGER till läkaren för att få ändringar bekräftade blir det lätt att man försäkrar sig om att patienten vet vad som gäller (vilket är vad jag hoppas hände i Norspanexemplet) eller helt enkelt låter saken bero eftersom receptet ändå löper ut efter ett år (vilket är vad jag hoppas hände i Zolpidemexemplet).

    Om man vill ha mer “sunt förnuft” på ett apotek behöver vi antingen ge farmaceuter mer laglig tillåtelse att sköta sitt jobb -vilket i sin tur kanske skulle kräva en direktare kontaktkanal med läkarna, ett eget problem- eller försöka ändra den kultur av perfektionism som tycks vara dagen zeitgeist. För vem vågar göra fel i den regelmässiga meningen när man kan få en lex maria, när ordet kan gå, när till och med små fel är helt oacceptabla?

    Den enklaste lösningen blir förstås att helt enkelt ändra oförståeliga doseringstexter, justera doser, och korrigera problem utan att säga något. Men vem fasen vågar det när din legitimation står på spel?

    • Exilapotekare skriver:

      En snabb koll på fall 2 ger att 700 tabletter expedierats – alltså nästan ett helt års förbrukning om doseringen 2 tabletter per natt använts. Enkel beräkning ger ju också att receptet om vi tar det som giltigt ger rätt till 4100 tabletter – eller mer än 10 tabletter om dagen! Att låta det passera är brist på sunt farmaceutiskt förnuft…

      • Kalle skriver:

        Vid flera uttag på recept tvingas man av receptsystemen att ange daglig mängd innan man får fortsätta exp. Det går iofs att kryssa i att daglig mängd inte kan anges, men om man angett 2 per dag borde även systemet kunna varna att detta är ett orimligt recept. Tyvärr har ASAB godkänt systemen med allvarlga brister. I pharmalogica saknades ganska länge info om stryrka i vissa lägen i godkännandebilden.
        Kruxet är kanske också att det görs en hel del kontroller av systemen, så att man själv slutar tänka över vad som är rimligt.
        Det borde finnas tid avsatt för att på varje apotek gå igenom felexp, från hela kedjan/samtliga apotek för att lära sig av misstagen. Men det har jag aldrig varit med om på något apotek jag jobbat på sen 2010…

    • Kalle skriver:

      Mitt förslag i linje med Inger Näsman är att våga ändra, och dokumentera det i kommentaren på uttaget av receptet. Det ger info till nästa som exp och stöd för mig själv om frågor uppkommer.
      Det är naturligtvis lättare när man känner läkarna och har jobbat tillsammans med dem tidigare. Jag önskar att det fanns mer tid för regelbundna kontakter med
      vården i sin närhet, för att informera om allmänna problem och komma överens om vad man behöver ringa om och inte. Naturligtvis lättare på mindre orter än i storstäder.
      Läkarna kan ju också bli bättre på att låta sin dokumentation/kunskap föras vidare med receptet. Tex skriva i doseringstexten att denna patient aldrig haft den här inhalatorn tidigare, o på så sätt be apoteket instruera. Den infon tappas bort när det är ombud som hämtar, vilket ofta gäller de med svårast sjukdomar och flest mediciner. De får sämst info av alla…

  12. Farmaceut skriver:

    Ett annat problem är att vi farmaceuter inte har de befogenheter som vi behöver. Inger Nilsson menade nyligen att det är “rätt att göra fel” i expeditioner, och att vi som apotekare måste ta ett professionellt ansvar. Men det är en klen tröst när man har lagboken hängade över sig.

    I dagens situation där man är stressad (återigen, 4 minutersregeln) och även små ändringar i doseringstexten rent regelmässigt kräver att man RINGER till läkaren för att få ändringar bekräftade blir det lätt att man försäkrar sig om att patienten vet vad som gäller (vilket är vad jag hoppas hände i Norspanexemplet) eller helt enkelt låter saken bero eftersom receptet ändå löper ut efter ett år (vilket är vad jag hoppas hände i Zolpidemexemplet).

    Om man vill ha mer “sunt förnuft” på ett apotek behöver vi antingen ge farmaceuter mer laglig tillåtelse att sköta sitt jobb -vilket i sin tur kanske skulle kräva en direktare kontaktkanal med läkarna, ett eget problem- eller försöka ändra den kultur av perfektionism som tycks vara dagen zeitgeist. För vem vågar göra fel i den regelmässiga meningen när man kan få en lex maria, när ordet kan gå, när till och med små fel är helt oacceptabla?

    Den enklaste lösningen blir förstås att helt enkelt ändra oförståeliga doseringstexter, justera doser, och korrigera problem utan att säga något. Men vem fasen vågar det när din legitimation står på spel?

    • Exilapotekare skriver:

      En snabb koll på fall 2 ger att 700 tabletter expedierats – alltså nästan ett helt års förbrukning om doseringen 2 tabletter per natt använts. Enkel beräkning ger ju också att receptet om vi tar det som giltigt ger rätt till 4100 tabletter – eller mer än 10 tabletter om dagen! Att låta det passera är brist på sunt farmaceutiskt förnuft…

      • Kalle skriver:

        Vid flera uttag på recept tvingas man av receptsystemen att ange daglig mängd innan man får fortsätta exp. Det går iofs att kryssa i att daglig mängd inte kan anges, men om man angett 2 per dag borde även systemet kunna varna att detta är ett orimligt recept. Tyvärr har ASAB godkänt systemen med allvarlga brister. I pharmalogica saknades ganska länge info om stryrka i vissa lägen i godkännandebilden.
        Kruxet är kanske också att det görs en hel del kontroller av systemen, så att man själv slutar tänka över vad som är rimligt.
        Det borde finnas tid avsatt för att på varje apotek gå igenom felexp, från hela kedjan/samtliga apotek för att lära sig av misstagen. Men det har jag aldrig varit med om på något apotek jag jobbat på sen 2010…

        • Matts Balgård skriver:

          Jag instämmer helt med att det borde finnas tid avsatt till att gå igenom felexpeditioner eftersom det faktiskt är olagligt att inte göra det. Alla vårdgivare/apotekshuvudmän är skyldiga att bedriva ett systematiskt patientsäkerhetsarbete där utredning och uppföljning av händelser som har medfört eller kunnat medföra vårdskada ingår. (Patientsäkerhetslagen 3 kap, 3§) Helt klart en ansvarsuppgift för kvalitetsansvarig och kvalitetsledningen i företaget.

    • Kalle skriver:

      Mitt förslag i linje med Inger Näsman är att våga ändra, och dokumentera det i kommentaren på uttaget av receptet. Det ger info till nästa som exp och stöd för mig själv om frågor uppkommer.
      Det är naturligtvis lättare när man känner läkarna och har jobbat tillsammans med dem tidigare. Jag önskar att det fanns mer tid för regelbundna kontakter med
      vården i sin närhet, för att informera om allmänna problem och komma överens om vad man behöver ringa om och inte. Naturligtvis lättare på mindre orter än i storstäder.
      Läkarna kan ju också bli bättre på att låta sin dokumentation/kunskap föras vidare med receptet. Tex skriva i doseringstexten att denna patient aldrig haft den här inhalatorn tidigare, o på så sätt be apoteket instruera. Den infon tappas bort när det är ombud som hämtar, vilket ofta gäller de med svårast sjukdomar och flest mediciner. De får sämst info av alla…

    • Matts Balgård skriver:

      Visst är det ett problem att vi har en lagstiftning som i många fall försvårar att ta professionellt farmaceutiskt ansvar, men det är ingen ursäkt att inte göra det. Gott professionellt omdöme innefattar att vara trygg med att ibland bryta mot lagar och regler. Det viktiga är att sätta kunden i centrum och väga konsekvenser & risker med de olika alternativ som står till buds.
      I det första exemplet är dosen av Norspan uppenbart fel. Det är tydligt att det rör sig om ett slarvfel när doktorn ordinerade i journalsystemet. Om kunden hämtar själv på apoteket kan man kolla om han/hon vet att plåstret ska tas en gång/vecka. I så fall har man tryggt på fötterna att bara att ändra receptet och meddela läkaren för kännedom i efterhand. Om kunden inte har koll eller det är ett bud som hämtar kan det vara bra att dubbelkolla med förskrivaren först. Om man inte får tag på doktorn så tycker jag att man fortfarande bör expediera med rättad dosering men ta kontaktuppgifter till kunden och be att få återkomma. Krasst så har man en vecka på sig innan det till äventyrs skulle leda till en faktisk överdosering för kunden. Det är dock viktigt att dokumentera sitt agerande när man gör avsteg.

      Risken för eventuell Lex Maria är i detta fall mycket större av att missa feldoseringen än att bryta mot lagen och på eget bevåg ändra ordinationen.

      • Kalle skriver:

        Vissa feldoseringar beror på felaktigheter i journalsystemen. Tex Kåvepenin orala droppar där läkaren skriver 1×3, menar 1 ml 3 gånger dagligen, men det blir i receptregistret 1 droppe 3 gånger dagligen.

  13. Ansvar skriver:

    På Umeå universitet ska studenterna samtidigt med en tvåårig heltidsutbildning masterprogrammet i farmaci, också jobba heltid på apotek eller annat. Jag har visat ansvariga för utbildningen m fl. att detta kan påverka patientsäkerheten på apotek och sjukhus. Men ändå bryr sig INGEN, inte heller fackföreningarna Farmaciförbundet och Sveriges Farmacevter.

    Det blir med största sannolikhet att slamsa sig igenom utbildningen, det enda som verkar vara viktigt är att få en examen på papper, om det finns riktigt innehåll bryr sig ingen i.

    Alla studenter tvingas jobba för annars blir man ensam och isolerad vid datorn hela studiedagen 8 timmar, och i perioder om en till två månader i streck. Av det mår man väldigt dåligt och får ingen trygghet. Umeå universitet har alltså tagit bort all vanlig social kontakt, ca 16 av 20 veckor på en termin är det isolering vid datorn.

    Studierna fungerar inte med all ensamhet och isolering. Man tappar motivationen, trots att man har egen motivation. Umeå universitet känns förstöra utbildningen, och bryr sig inte.

    Däremot på receptarieprogrammet, Umeå universitet var det i Umeå-gruppen, 1-2 träffar på plats varje vecka.

    Jag har i nära två år försökt få förändring på masterprogrammet i farmaci, det är bara kalla handen.

    Jag har en tro på att någon ska lyssna eftersom det är viktiga saker, men nej ingen bryr sig. Många människor verkar sakna djup och intelligens att göra bra.

    Jag tycker det blir falskt allting, från universitet, fackföreningar med mera.

    Inte förrän de själva eller deras anhöriga blir skadade eller dör, pga tungt belastade farmaceuter som gör fel och som också fått bristfälliga kunskaper med att inte hinna läsa ordentligt -kanske det är dags att börja bry sig.

    Då är det för sent.

    Kunder kan börja fråga var farmaceuterna tagit examen, är det Umeå universitet så ska de se upp. Det är inte säkert det är en farmaceut som kan så mycket och denne kan riskera göra fel på grund av samtidigt svåra och omfattande studier på masterprogrammet i farmaci Umeå universitet.

    Ansvariga på universitet måste börja tänka längre, eller ta in andra personer som klarar det. Nu är det bara en hopplöshet allt.

    Stort besviken

    • Masterinpharmacy skriver:

      Jag håller inte med dig alls faktiskt, läser masterprogrammet i Umeå på distans och är snart klar med utbildningen. Vi har iallafall inget “tvång” om att man ska arbeta heltid, är nästan ingen i våran grupp som gör det för det går ut över studierna. De flesta arbetar lite vid sidan om mellan 20-50% och det går bra att kombinera med studierna. Om man inte kan koncentrera sig på sitt arbete för att man studerar samtidigt så får man ju ta ansvar för det och antingen förändra sitt studietempo eller dra ned på sin arbetstid, det är ju sunt förnuft. Kvalitetsmässsigt är det inget fel på kurserna i utbildningen men det föreligger ett större personligt ansvar att man får med sig det man borde när det är på distans. Alla kanske inte borde läsa på distans, verkar ju som att den lösningen inte passar alla, men för mig och andra i våran grupp är det den bästa lösningen då vi inte bor i närheten till andra lämpliga utbildningar.

  14. Ansvar skriver:

    På Umeå universitet ska studenterna samtidigt med en tvåårig heltidsutbildning masterprogrammet i farmaci, också jobba heltid på apotek eller annat. Jag har visat ansvariga för utbildningen m fl. att detta kan påverka patientsäkerheten på apotek och sjukhus. Men ändå bryr sig INGEN, inte heller fackföreningarna Farmaciförbundet och Sveriges Farmacevter.

    Det blir med största sannolikhet att slamsa sig igenom utbildningen, det enda som verkar vara viktigt är att få en examen på papper, om det finns riktigt innehåll bryr sig ingen i.

    Alla studenter tvingas jobba för annars blir man ensam och isolerad vid datorn hela studiedagen 8 timmar, och i perioder om en till två månader i streck. Av det mår man väldigt dåligt och får ingen trygghet. Umeå universitet har alltså tagit bort all vanlig social kontakt, ca 16 av 20 veckor på en termin är det isolering vid datorn.

    Studierna fungerar inte med all ensamhet och isolering. Man tappar motivationen, trots att man har egen motivation. Umeå universitet känns förstöra utbildningen, och bryr sig inte.

    Däremot på receptarieprogrammet, Umeå universitet var det i Umeå-gruppen, 1-2 träffar på plats varje vecka.

    Jag har i nära två år försökt få förändring på masterprogrammet i farmaci, det är bara kalla handen.

    Jag har en tro på att någon ska lyssna eftersom det är viktiga saker, men nej ingen bryr sig. Många människor verkar sakna djup och intelligens att göra bra.

    Jag tycker det blir falskt allting, från universitet, fackföreningar med mera.

    Inte förrän de själva eller deras anhöriga blir skadade eller dör, pga tungt belastade farmaceuter som gör fel och som också fått bristfälliga kunskaper med att inte hinna läsa ordentligt -kanske det är dags att börja bry sig.

    Då är det för sent.

    Kunder kan börja fråga var farmaceuterna tagit examen, är det Umeå universitet så ska de se upp. Det är inte säkert det är en farmaceut som kan så mycket och denne kan riskera göra fel på grund av samtidigt svåra och omfattande studier på masterprogrammet i farmaci Umeå universitet.

    Ansvariga på universitet måste börja tänka längre, eller ta in andra personer som klarar det. Nu är det bara en hopplöshet allt.

    Stort besviken

    • Masterinpharmacy skriver:

      Jag håller inte med dig alls faktiskt, läser masterprogrammet i Umeå på distans och är snart klar med utbildningen. Vi har iallafall inget “tvång” om att man ska arbeta heltid, är nästan ingen i våran grupp som gör det för det går ut över studierna. De flesta arbetar lite vid sidan om mellan 20-50% och det går bra att kombinera med studierna. Om man inte kan koncentrera sig på sitt arbete för att man studerar samtidigt så får man ju ta ansvar för det och antingen förändra sitt studietempo eller dra ned på sin arbetstid, det är ju sunt förnuft. Kvalitetsmässsigt är det inget fel på kurserna i utbildningen men det föreligger ett större personligt ansvar att man får med sig det man borde när det är på distans. Alla kanske inte borde läsa på distans, verkar ju som att den lösningen inte passar alla, men för mig och andra i våran grupp är det den bästa lösningen då vi inte bor i närheten till andra lämpliga utbildningar.

  15. Jag blir gärna lärare på den ! skriver:

    Inrätta en riktig campusutbildning till receptarie och apotekare vid Umeå universitet !

    Inrätta en riktig campusutbildning till receptarie och apotekare vid UMEÅ UNIVERSITET.
    Jag tror att studenter skulle vilja söka.
    Inse att campus är bättre än distans.
    Vi behöver studenter som vill gå vidare och doktorera också inom farmaci, det kan vi också hellre få med en campusutbildning.
    En sådan skulle jag gärna vara ambassadör för.
    Lärarna skulle även få det mycket bättre, än nuvarande distansutbildning.

  16. Jag blir gärna lärare på den ! skriver:

    Inrätta en riktig campusutbildning till receptarie och apotekare vid Umeå universitet !

    Inrätta en riktig campusutbildning till receptarie och apotekare vid UMEÅ UNIVERSITET.
    Jag tror att studenter skulle vilja söka.
    Inse att campus är bättre än distans.
    Vi behöver studenter som vill gå vidare och doktorera också inom farmaci, det kan vi också hellre få med en campusutbildning.
    En sådan skulle jag gärna vara ambassadör för.
    Lärarna skulle även få det mycket bättre, än nuvarande distansutbildning.

  17. Annika skriver:

    Jag känner igen Zolpidemfallet, ifall det inte funnits två lika så var det jag som anmälde det.. Det fanns ingen daglig mängd angiven, dvs det var kryssat att det ej gick att ange. Detta bidrog troligen till att det kunde expedieras alldeles för ofta. Jag vet inte varför så många recept saknar angiven dagl mängd trots att det går att ange i de flesta fall. Kanske det är vissa apotekskedjors system som inte varnar för det?? I detta fallet var det Cura-apoteket som expedierat nästa alla uttag, ett var från Vårdapoteket. Själv jobbar jag på Apoteket AB.

  18. Annika skriver:

    Jag känner igen Zolpidemfallet, ifall det inte funnits två lika så var det jag som anmälde det.. Det fanns ingen daglig mängd angiven, dvs det var kryssat att det ej gick att ange. Detta bidrog troligen till att det kunde expedieras alldeles för ofta. Jag vet inte varför så många recept saknar angiven dagl mängd trots att det går att ange i de flesta fall. Kanske det är vissa apotekskedjors system som inte varnar för det?? I detta fallet var det Cura-apoteket som expedierat nästa alla uttag, ett var från Vårdapoteket. Själv jobbar jag på Apoteket AB.