Följ Svensk Farmacis nyhetsbrev

Prenumerera och få de senaste nyheterna.
Följ oss på
FacebookTwitterRSS

”Horribelt systemfel måste åtgärdas”

6 februari 2013
Antalet apotekskonkurser ökar. Regeringen och TLV måste nu ta ett grepp om ersättningen till apoteken. Systemfel som gör att försäljning av dyra läkemedel blir förlustaffärer för apoteken måste byggas bort, skriver Svensk Farmacis chefredaktör.

Allt fler svenska apotek tycks nu befinna sig i eller nära ekonomiskt obestånd. Ett antal apotek inom Apoteksgruppen- och Bootskoncepten har gått i konkurs, liksom några fristående aktörer. Huvudfinansiären bakom Foxfarmaci gav upp häromveckan.

Allt fler av förbundets medlemmar har på senare tid, i samtal med ombudsmännen, uttryckt oro för personalnedskärningar eller förestående konkurs.

Det här är en utveckling som också borde oroa ansvariga politiker. Tunga allianspolitiker var före reformen tydliga med att den omreglerade apoteksmarknaden skulle ge goda förutsättningar för småskaligt företagande.

Men det gör den inte.

Handelsmarginalens utformning gör att det inte går att leva på kärnverksamheten, receptläkemedel, som står för cirka 80 procent av omsättningen. Därför tvingas apoteken satsa hårt på kringprodukter, och det är inte alltid det lättaste.

Nästan absurt blir det när man tittar på apotekens marginal vid försäljning av dyra läkemedel.

När ett originalläkemedel för 5 000 kronor expedieras får apoteken bara ungefär 150 kronor i Sverige, att jämföra med 534 kronor i Norge och 442 kronor i Danmark. Detta enligt TLV:s rapport om handelsmarginalen i fjol.

Det här är inte bara något som gör det svårt att driva apotek, det bidrar ju heller knappast till en god lagerhållning, apropå höstens debatt.

Statliga Apoteksgruppen använder dessutom en avgiftsbaserad affärsmodell som gör att det till och med blir en förlustaffär för det enskilda apoteket att ta emot vissa dyra receptkunder.

Det blir affärsekonomiskt smartare att hänvisa dem till ett annat apotek!

Så här kan vi inte ha det.

Men istället för signaler på förändring kommer Sofia Wallströms prismodellsförslag som minskar apotekens intäkter ytterligare.

Det är uppenbart att regeringen och TLV måste ta ett nytt grepp om apotekens handelsmarginal.

Greppet får inte bara handla om att kompensera för effekterna av den eventuella, nya Wallströmska prismodellen.

På sikt borde vi ställa om i riktning mot ett system där kvalitet belönas. Men mer akut behöver vi mer allmänt se över vilka förutsättningar dagens system ger apoteken att överleva.

Och det horribla strukturfel som missgynnar försäljning av dyra läkemedel på apoteken måste byggas bort!

Nils Bergeå Nygren

Detta är ett blogginlägg. Det betyder att inläggets innehåll är skribentens egna uppfattningar.

Kommentera

För kommentarer och debatt kring artiklarna hänvisar vi från och med 2018-09-14 till vår Facebooksida.

För Svensk Farmacis kommentarfunktion gäller lagen om elektroniska anslagstavlor. Som skribent ansvarar du själv för innehållet. Kommentarerna granskas löpande. Språket ska vara vårdat. Personangrepp och nedsättande omdömen om kön, religion, etnicitet, sexuell läggning samt helt irrelevanta eller kommersiella budskap accepteras inte. Inlägg som inte uppfyller reglerna kan komma att raderas helt eller delvis. Om du tycker att ett inlägg inte uppfyller dessa regler - anmäl gärna kommentaren till redaktionen.

Tidigare kommentarer

78 svar till ”Horribelt systemfel måste åtgärdas”

  1. Nostradamus skriver:

    Visst, Dina räkneexempel är tydliga och säkert korrekta, men Din koppling därifrån till “obestånd” och “konkurser” kan diskuteras. Eftersom de (bistra) ekonomiska realiteterna i stort sett var kända redan vid tidpunkten då marknaden omreglerades, kan man undra vilka luftkalkyler de nu konkursade eller i ekonomiskt obestånd varande apoteken tog fram som underlag för etablering.
    Det är en helt annan sak om man (staten) eventuellt vill främja företagandet via pris.- och marginaljusteringar i det fall man anser att “kärnverksamheten” ensamt ska vara affärsbärande för ett apotek. Men……vem har sagt att detta ska gälla och vilka justerade prisnivåer innebär detta i så fall? Och varför ska just apoteken ha en subvention för “kärnverksamheten”? På en konkurrensutsatt marknad känns begreppet “kärnverksamhet” dessutom ganska så irrelevant.
    Kom heller inte dragande med “kvalitetsargumentet” – i varje fall inte så länge som det saknas kvantitativa OCH fullt ut realiserbara ekonomiska effekter av detta.

  2. Nostradamus skriver:

    Visst, Dina räkneexempel är tydliga och säkert korrekta, men Din koppling därifrån till “obestånd” och “konkurser” kan diskuteras. Eftersom de (bistra) ekonomiska realiteterna i stort sett var kända redan vid tidpunkten då marknaden omreglerades, kan man undra vilka luftkalkyler de nu konkursade eller i ekonomiskt obestånd varande apoteken tog fram som underlag för etablering.
    Det är en helt annan sak om man (staten) eventuellt vill främja företagandet via pris.- och marginaljusteringar i det fall man anser att “kärnverksamheten” ensamt ska vara affärsbärande för ett apotek. Men……vem har sagt att detta ska gälla och vilka justerade prisnivåer innebär detta i så fall? Och varför ska just apoteken ha en subvention för “kärnverksamheten”? På en konkurrensutsatt marknad känns begreppet “kärnverksamhet” dessutom ganska så irrelevant.
    Kom heller inte dragande med “kvalitetsargumentet” – i varje fall inte så länge som det saknas kvantitativa OCH fullt ut realiserbara ekonomiska effekter av detta.

  3. Nostradamus skriver:

    Visst, Dina räkneexempel är tydliga och säkert korrekta, men Din koppling därifrån till “obestånd” och “konkurser” kan diskuteras. Eftersom de (bistra) ekonomiska realiteterna i stort sett var kända redan vid tidpunkten då marknaden omreglerades, kan man undra vilka luftkalkyler de nu konkursade eller i ekonomiskt obestånd varande apoteken tog fram som underlag för etablering.
    Det är en helt annan sak om man (staten) eventuellt vill främja företagandet via pris.- och marginaljusteringar i det fall man anser att “kärnverksamheten” ensamt ska vara affärsbärande för ett apotek. Men……vem har sagt att detta ska gälla och vilka justerade prisnivåer innebär detta i så fall? Och varför ska just apoteken ha en subvention för “kärnverksamheten”? På en konkurrensutsatt marknad känns begreppet “kärnverksamhet” dessutom ganska så irrelevant.
    Kom heller inte dragande med “kvalitetsargumentet” – i varje fall inte så länge som det saknas kvantitativa OCH fullt ut realiserbara ekonomiska effekter av detta.

  4. Exilapotekare skriver:

    Nostradamus tycker inte att kvalitetsargumentet har bäring på apoteksverksamheten. Vad han anser att denna verksamhet är eller hur han tycker att vi ska hantera läkemedelsförsörjning är höljt i dunkel. Det tycks som om han applicerar detaljhandelns marknadsregler…
    För mig är inte apoteksverksamhet detaljhandel i strikt mening. Kanske ska man mer se det som kunskapsbaserad distribution? Det handlar inte om att tillhandahålla varor, utan om att säkerställa rätt vara – rätt kund – rätt användning, där det senare har ett lika stort samhällsansvar som kundansvar. När kassörskan i speceributiken brister i sin ålagda kvalitetskontroll att ta rätt pris för rätt varor, blir av med jobbet och kan förhindras att för överblickbar framtid någonsin ta jobb som kassörska igen – då och först då kan vi börja snacka om att kvalitetsargumentet saknar bäring!

    • Nostradamus skriver:

      Nej, Exilapotekaren, Du har inte läst ordentligt vad jag skrev. Det jag vänder mig emot är att “kvalitetsargumentet” används av några inom branschen som skäl för diverse ersättningshöjningar och andra subventioner utan att man kan kvantifiera vad det skulle ge i rent ekonomiska termer. Staten kommer aldrig att öka sina utgifter för att betala för något som är helt okvantiferat. Och…. även om man skulle kunna kvantifiera vad “bättre kvalitet” skulle ge, gäller det att visa hur dessa eventuella positiva effekter kan omsättas i något som är ekonomiskt realiserbart. Det är inget nytt – staten ökar inte sina utgifter utan att ha klart för sig vilka reella kostnadsminskningar man får igen det på. Det kanske går, men någon måste faktiskt sätta sig och göra en ekonomiskt trovärdig kalkyl. Tills det är gjort hänförs “kvalitetsargumentet” till avdelningen för farmacevtiskt populärflum.

      • Exilapotekare skriver:

        1. Staten ökar sina utgifter hela tiden för saker som är “helt okvantifierade”… Det är det som kallas politisk styrning!
        2. Det finns hur mycket kalkyler som helst om kostnadsfördelningar för farmaceutisk kvalitet inom vården! Jag erkänner att de flesta av dem handlar om klinisk farmaci, men apoteksverksamheten är inte orepresenterad.
        3. Genom att koppla ersättning till definierade kvalitetsmått kan vi knappast tala om “diverse ersättningshöjningar och andra subventioner”.
        4. Jag noterar igen att din argumentation saknar innehåll vad gäller arten av apoteksverksamhet och läkemedelsförsörjning. Och det är den springande punkten! Vill vi ha en apoteksverksamhet med andra mål än antalet receptrader och merförsäljning eller inte? Är svaret nej är det nog bara att acceptera att tillgänglighetsökningen till läkemedel blir tillfällig i stora delar av landet…

        • Nostradamus skriver:

          Exilapotekaren,
          1. Det är möjligt att statens utgifter ökar hela tiden, men utgifterna går i varje fall inte som överlevnadsbidrag till o- eller dåligt lönsamma företag på en konkurensutsatt marknad. Har heller inte sett kalkylposten “konstgjord andning” i statsbudgeten2. Jovisst, kalkyler är lätta att göra – men för de allra flesta stannar det vid just – en kalkyl. Ingenting om hur kostnaderna för insatta resurser tas hem i form av ekonomiskt realiserbara effekter. Inom vården brukar kalkylerna avslutas med vinst i form teoretiskt framräknade “positiva samhällsekonomiska effekter.” Sådana formuleringar är en säker död för ett beslutsunderlag (om det ens kommer så långt)3.Ersättning för kvalitet? Jovisst, om någon kan påvisa kvantifierbara positiva effekter som gör att ansvarigt statsråd kan ställa sig upp och säga “Ja, vi har bränt iväg X hundra miljoner på ökad kvalitet på apoteksmarknaden, men vi har fått tillbaka allt i form av det och det och det och…..o.s.v. Men….alla babblar runt med ordet (vågar jag säga floskeln?) kvalitet utan att göra ett enda försök att ta fram ett seriöst beslutsunderlag till dem som ska betala det hela…4. Ja, Du saknar det innehållet därför att artikeln (och i konsekvens därmed mina kommentarer) handlar om något helt annat

          • undrande skriver:

            Nostradamus resonemang tycker jag saknar fokus på att det krävs legitimerad personal med högskoleutbildning för att sälja varor med reglerat pris och marginal dvs våra receptbelagda läkemedel. Undrar vad hen tycker är lösningen på denna ekvation. Införa streckkoder på recept och ha robot som genomför expedition och skicka med lapp att sök information om du vill veta något eller oroar dig för interaktioner eller funderar över handhavande av denna produkt…? Är detta hens lösning?
            Eller är receptexp o utbildade farmaveuter bara en dyr del av verksamheten för att tjäna pengar på korv m bröd etc som våra bensinstationer?

          • Nostradamus skriver:

            “Undrande” saknar fokus på ämnet personalkompetens i mina kommentarer. Ja, Du får nog undra vidare – helt enkelt därför att vare sig artikeln eller mina kommentarer handlar om detta. Mina kommentarer avser dels ett  ifrågasättade av artikelförf, m fl, krav på “belöning/ersättning för kvalitet” utan att man på något sätt kan definiera,
            konkretisera eller kvantifiera vad detta är för något eller vilka effekter det skulle ge, dels även ifrågasättande av artikelns krav på prisjusteringar för att ge olönsamma företag konstgjord andning.

  5. Exilapotekare skriver:

    Nostradamus tycker inte att kvalitetsargumentet har bäring på apoteksverksamheten. Vad han anser att denna verksamhet är eller hur han tycker att vi ska hantera läkemedelsförsörjning är höljt i dunkel. Det tycks som om han applicerar detaljhandelns marknadsregler…
    För mig är inte apoteksverksamhet detaljhandel i strikt mening. Kanske ska man mer se det som kunskapsbaserad distribution? Det handlar inte om att tillhandahålla varor, utan om att säkerställa rätt vara – rätt kund – rätt användning, där det senare har ett lika stort samhällsansvar som kundansvar. När kassörskan i speceributiken brister i sin ålagda kvalitetskontroll att ta rätt pris för rätt varor, blir av med jobbet och kan förhindras att för överblickbar framtid någonsin ta jobb som kassörska igen – då och först då kan vi börja snacka om att kvalitetsargumentet saknar bäring!

    • Nostradamus skriver:

      Nej, Exilapotekaren, Du har inte läst ordentligt vad jag skrev. Det jag vänder mig emot är att “kvalitetsargumentet” används av några inom branschen som skäl för diverse ersättningshöjningar och andra subventioner utan att man kan kvantifiera vad det skulle ge i rent ekonomiska termer. Staten kommer aldrig att öka sina utgifter för att betala för något som är helt okvantiferat. Och…. även om man skulle kunna kvantifiera vad “bättre kvalitet” skulle ge, gäller det att visa hur dessa eventuella positiva effekter kan omsättas i något som är ekonomiskt realiserbart. Det är inget nytt – staten ökar inte sina utgifter utan att ha klart för sig vilka reella kostnadsminskningar man får igen det på. Det kanske går, men någon måste faktiskt sätta sig och göra en ekonomiskt trovärdig kalkyl. Tills det är gjort hänförs “kvalitetsargumentet” till avdelningen för farmacevtiskt populärflum.

      • Exilapotekare skriver:

        1. Staten ökar sina utgifter hela tiden för saker som är “helt okvantifierade”… Det är det som kallas politisk styrning!
        2. Det finns hur mycket kalkyler som helst om kostnadsfördelningar för farmaceutisk kvalitet inom vården! Jag erkänner att de flesta av dem handlar om klinisk farmaci, men apoteksverksamheten är inte orepresenterad.
        3. Genom att koppla ersättning till definierade kvalitetsmått kan vi knappast tala om “diverse ersättningshöjningar och andra subventioner”.
        4. Jag noterar igen att din argumentation saknar innehåll vad gäller arten av apoteksverksamhet och läkemedelsförsörjning. Och det är den springande punkten! Vill vi ha en apoteksverksamhet med andra mål än antalet receptrader och merförsäljning eller inte? Är svaret nej är det nog bara att acceptera att tillgänglighetsökningen till läkemedel blir tillfällig i stora delar av landet…

        • Nostradamus skriver:

          Exilapotekaren,
          1. Det är möjligt att statens utgifter ökar hela tiden, men utgifterna går i varje fall inte som överlevnadsbidrag till o- eller dåligt lönsamma företag på en konkurensutsatt marknad. Har heller inte sett kalkylposten “konstgjord andning” i statsbudgeten2. Jovisst, kalkyler är lätta att göra – men för de allra flesta stannar det vid just – en kalkyl. Ingenting om hur kostnaderna för insatta resurser tas hem i form av ekonomiskt realiserbara effekter. Inom vården brukar kalkylerna avslutas med vinst i form teoretiskt framräknade “positiva samhällsekonomiska effekter.” Sådana formuleringar är en säker död för ett beslutsunderlag (om det ens kommer så långt)3.Ersättning för kvalitet? Jovisst, om någon kan påvisa kvantifierbara positiva effekter som gör att ansvarigt statsråd kan ställa sig upp och säga “Ja, vi har bränt iväg X hundra miljoner på ökad kvalitet på apoteksmarknaden, men vi har fått tillbaka allt i form av det och det och det och…..o.s.v. Men….alla babblar runt med ordet (vågar jag säga floskeln?) kvalitet utan att göra ett enda försök att ta fram ett seriöst beslutsunderlag till dem som ska betala det hela…4. Ja, Du saknar det innehållet därför att artikeln (och i konsekvens därmed mina kommentarer) handlar om något helt annat

          • undrande skriver:

            Nostradamus resonemang tycker jag saknar fokus på att det krävs legitimerad personal med högskoleutbildning för att sälja varor med reglerat pris och marginal dvs våra receptbelagda läkemedel. Undrar vad hen tycker är lösningen på denna ekvation. Införa streckkoder på recept och ha robot som genomför expedition och skicka med lapp att sök information om du vill veta något eller oroar dig för interaktioner eller funderar över handhavande av denna produkt…? Är detta hens lösning?
            Eller är receptexp o utbildade farmaveuter bara en dyr del av verksamheten för att tjäna pengar på korv m bröd etc som våra bensinstationer?

          • Nostradamus skriver:

            “Undrande” saknar fokus på ämnet personalkompetens i mina kommentarer. Ja, Du får nog undra vidare – helt enkelt därför att vare sig artikeln eller mina kommentarer handlar om detta. Mina kommentarer avser dels ett  ifrågasättade av artikelförf, m fl, krav på “belöning/ersättning för kvalitet” utan att man på något sätt kan definiera,
            konkretisera eller kvantifiera vad detta är för något eller vilka effekter det skulle ge, dels även ifrågasättande av artikelns krav på prisjusteringar för att ge olönsamma företag konstgjord andning.

  6. Exilapotekare skriver:

    Nostradamus tycker inte att kvalitetsargumentet har bäring på apoteksverksamheten. Vad han anser att denna verksamhet är eller hur han tycker att vi ska hantera läkemedelsförsörjning är höljt i dunkel. Det tycks som om han applicerar detaljhandelns marknadsregler…
    För mig är inte apoteksverksamhet detaljhandel i strikt mening. Kanske ska man mer se det som kunskapsbaserad distribution? Det handlar inte om att tillhandahålla varor, utan om att säkerställa rätt vara – rätt kund – rätt användning, där det senare har ett lika stort samhällsansvar som kundansvar. När kassörskan i speceributiken brister i sin ålagda kvalitetskontroll att ta rätt pris för rätt varor, blir av med jobbet och kan förhindras att för överblickbar framtid någonsin ta jobb som kassörska igen – då och först då kan vi börja snacka om att kvalitetsargumentet saknar bäring!

    • Nostradamus skriver:

      Nej, Exilapotekaren, Du har inte läst ordentligt vad jag skrev. Det jag vänder mig emot är att “kvalitetsargumentet” används av några inom branschen som skäl för diverse ersättningshöjningar och andra subventioner utan att man kan kvantifiera vad det skulle ge i rent ekonomiska termer. Staten kommer aldrig att öka sina utgifter för att betala för något som är helt okvantiferat. Och…. även om man skulle kunna kvantifiera vad “bättre kvalitet” skulle ge, gäller det att visa hur dessa eventuella positiva effekter kan omsättas i något som är ekonomiskt realiserbart. Det är inget nytt – staten ökar inte sina utgifter utan att ha klart för sig vilka reella kostnadsminskningar man får igen det på. Det kanske går, men någon måste faktiskt sätta sig och göra en ekonomiskt trovärdig kalkyl. Tills det är gjort hänförs “kvalitetsargumentet” till avdelningen för farmacevtiskt populärflum.

      • Exilapotekare skriver:

        1. Staten ökar sina utgifter hela tiden för saker som är “helt okvantifierade”… Det är det som kallas politisk styrning!
        2. Det finns hur mycket kalkyler som helst om kostnadsfördelningar för farmaceutisk kvalitet inom vården! Jag erkänner att de flesta av dem handlar om klinisk farmaci, men apoteksverksamheten är inte orepresenterad.
        3. Genom att koppla ersättning till definierade kvalitetsmått kan vi knappast tala om “diverse ersättningshöjningar och andra subventioner”.
        4. Jag noterar igen att din argumentation saknar innehåll vad gäller arten av apoteksverksamhet och läkemedelsförsörjning. Och det är den springande punkten! Vill vi ha en apoteksverksamhet med andra mål än antalet receptrader och merförsäljning eller inte? Är svaret nej är det nog bara att acceptera att tillgänglighetsökningen till läkemedel blir tillfällig i stora delar av landet…

        • Nostradamus skriver:

          Exilapotekaren,
          1. Det är möjligt att statens utgifter ökar hela tiden, men utgifterna går i varje fall inte som överlevnadsbidrag till o- eller dåligt lönsamma företag på en konkurensutsatt marknad. Har heller inte sett kalkylposten “konstgjord andning” i statsbudgeten2. Jovisst, kalkyler är lätta att göra – men för de allra flesta stannar det vid just – en kalkyl. Ingenting om hur kostnaderna för insatta resurser tas hem i form av ekonomiskt realiserbara effekter. Inom vården brukar kalkylerna avslutas med vinst i form teoretiskt framräknade “positiva samhällsekonomiska effekter.” Sådana formuleringar är en säker död för ett beslutsunderlag (om det ens kommer så långt)3.Ersättning för kvalitet? Jovisst, om någon kan påvisa kvantifierbara positiva effekter som gör att ansvarigt statsråd kan ställa sig upp och säga “Ja, vi har bränt iväg X hundra miljoner på ökad kvalitet på apoteksmarknaden, men vi har fått tillbaka allt i form av det och det och det och…..o.s.v. Men….alla babblar runt med ordet (vågar jag säga floskeln?) kvalitet utan att göra ett enda försök att ta fram ett seriöst beslutsunderlag till dem som ska betala det hela…4. Ja, Du saknar det innehållet därför att artikeln (och i konsekvens därmed mina kommentarer) handlar om något helt annat

          • undrande skriver:

            Nostradamus resonemang tycker jag saknar fokus på att det krävs legitimerad personal med högskoleutbildning för att sälja varor med reglerat pris och marginal dvs våra receptbelagda läkemedel. Undrar vad hen tycker är lösningen på denna ekvation. Införa streckkoder på recept och ha robot som genomför expedition och skicka med lapp att sök information om du vill veta något eller oroar dig för interaktioner eller funderar över handhavande av denna produkt…? Är detta hens lösning?
            Eller är receptexp o utbildade farmaveuter bara en dyr del av verksamheten för att tjäna pengar på korv m bröd etc som våra bensinstationer?

          • Nostradamus skriver:

            “Undrande” saknar fokus på ämnet personalkompetens i mina kommentarer. Ja, Du får nog undra vidare – helt enkelt därför att vare sig artikeln eller mina kommentarer handlar om detta. Mina kommentarer avser dels ett  ifrågasättade av artikelförf, m fl, krav på “belöning/ersättning för kvalitet” utan att man på något sätt kan definiera,
            konkretisera eller kvantifiera vad detta är för något eller vilka effekter det skulle ge, dels även ifrågasättande av artikelns krav på prisjusteringar för att ge olönsamma företag konstgjord andning.

  7. Johan Olofsson, din Apotekare skriver:

    Vill efter att ha läst kommentarerna nedan även förstärka Nils poäng med att det är dags för TLV att verkligen se över handelsmarginalen och ersättningstrappan i stort. Gäller dels vilken ersättning olika läkemedelstyper ska ge, men framhäver ffa en frågeställning vad handelsmarginalen är för närvarande och verkligen kommer att bli framöver efter Wallströms förslags genomslag. Menar att patentutgångar, minskade PPI-möjligheter framöver samt Wallströms konkreta förslag kommer att leda till en markant skillnad (sänkning) av den fastslagna handelsmarginalen. Detta borde korrigeras för och ha diskuterats mer publikt från TLVs sida sedan lång tid tillbaka. Wallström har ju även i intervjuer påtalat aat en sådan översyn från TLV är rimlig. Vad händer? Och vad är handelsmarginalen i praktiken?

  8. Johan Olofsson, din Apotekare skriver:

    Vill efter att ha läst kommentarerna nedan även förstärka Nils poäng med att det är dags för TLV att verkligen se över handelsmarginalen och ersättningstrappan i stort. Gäller dels vilken ersättning olika läkemedelstyper ska ge, men framhäver ffa en frågeställning vad handelsmarginalen är för närvarande och verkligen kommer att bli framöver efter Wallströms förslags genomslag. Menar att patentutgångar, minskade PPI-möjligheter framöver samt Wallströms konkreta förslag kommer att leda till en markant skillnad (sänkning) av den fastslagna handelsmarginalen. Detta borde korrigeras för och ha diskuterats mer publikt från TLVs sida sedan lång tid tillbaka. Wallström har ju även i intervjuer påtalat aat en sådan översyn från TLV är rimlig. Vad händer? Och vad är handelsmarginalen i praktiken?

  9. Johan Olofsson, din Apotekare skriver:

    Vill efter att ha läst kommentarerna nedan även förstärka Nils poäng med att det är dags för TLV att verkligen se över handelsmarginalen och ersättningstrappan i stort. Gäller dels vilken ersättning olika läkemedelstyper ska ge, men framhäver ffa en frågeställning vad handelsmarginalen är för närvarande och verkligen kommer att bli framöver efter Wallströms förslags genomslag. Menar att patentutgångar, minskade PPI-möjligheter framöver samt Wallströms konkreta förslag kommer att leda till en markant skillnad (sänkning) av den fastslagna handelsmarginalen. Detta borde korrigeras för och ha diskuterats mer publikt från TLVs sida sedan lång tid tillbaka. Wallström har ju även i intervjuer påtalat aat en sådan översyn från TLV är rimlig. Vad händer? Och vad är handelsmarginalen i praktiken?

  10. Henrik, Apotekare skriver:

    @Nostradamus: att påstå att “att de bistra ekonomiska realiteterna var kända innan” och att dumförklara företagarna för att ha gett sig in på marknaden låter bara befängt och som en efterkonstruktion av hur verkligheten såg ut då. Med tanke på att Apoteket AB innan omregleringen gjorde nettovinster på ca 450 miljoner såg nog flera aktörer goda affärsmöjligheter. Speciellt entreprenörerna (främst dessa som råkat ut för konkurserna) blev invaggade i någon sorts illusion om att regeringen skulle arbeta för att det inte ska bli ett apoteksoligopol och att speciellt småföretagande skulle främjas (detta är vad Maud Olofsson som var näringsminister vid den tidpunkten sade till farmaceuter via SFF).

    Det som Nils framför i kombination med ett otroligt stelbent ersättningssystem i form av att man måste ligga ute med pengar innan ersättningen kommer från landstingen skapar ett system som är horribelt för just entreprenörerna.

    Du verkar blanda ihop subvention av ex. farm tjänster med apoteksmarginalen. Subvention av farm tjänster är ju en helt annan fråga och det Nils försöker ta upp i artikeln är ju att endast höja marginalen. Att höja marginalen är ju den bästa uppmuntran till apoteken att ha god lagerhållning av läkemedel. Eller ser du hellre att man får ut sina läkemedel via en automat utan någon farmaceutisk inblandning? Ja då kan man säkert ha några kr marginal på LM. Du verkar betvivla essensen hos apoteken, alltså att de bidrar till en bättre läkemedelsanvändning via farmaceutisk expertis. Det är ju sorgligt att man kan göra det. Det känns lika basalt som att sjuksköterskor behövs för en bättre vård på en vårdavdelning.  
       
    Politikerna och folket måste ställa sig frågan: vad vill vi ha för apotek? Vill vi ha apotek som har en god lagerhållning av läkemedel, personal som vet vad de expedierar och man inte behöver vänta minst 24 h innan LM är på lager, ja då måste självklart marknadsförutsättningarna för detta finnas. Att höja marginalen är ett sätt att göra det på.

    Vill vi istället ha ett apotek som är fullt av hudkrämer, smink o annat och är nöjda med väntetiden för LM (vilket inte verkar vara fallet, då hela svenska folket verkar upprörda när 24 h regeln tog upp i media), ja då är ju dagens system utmärkt!

    Precis som @Exilapotekare säger kallas det hela politiskt styrning.

    • Nostradamus skriver:

      Henrik, Du får karaktärisera företagarna hur Du vill. Faktum kvarstår: att i efterhand klaga på att de från början kända ekonomiska förutsättningarna inte visat sig vara tillräckligt gynnsamma indikerar, för mig, väsentliga brister i etableringskalkylen. Om man dessutom som Du skriver, hade vinster från ett företag på en monopolmarknad och illusioner baserade på politikerlöften,som beslutsparametrar för etablering, tycker jag att jag har fog för uttrycket
      “luftkalkyl”.

      Håller med om att konstruktionen med landstingsersättningen är oförmånlig. Men…….även det var ju en känd parameter inför omregleringen.

      Nej, jag blandar inte ihop begreppen marginal och subvention – jag drar dem bara över en kam för enkelhetens skull – för vad det handlar om är olika konstruktioner för att ge apoteken ett ekonomiskt tillskott utan att få något tillbaka. Men…..vare sig om apotek får ett tillskott till kassan av staten genom subvention eller marginaljustering, är det naivt att tro att det tillskottet går till ökad lagerhållning. Artikeln handlar ju om marginalhöjning till förmån för “apoteken på eller nära ekonomiskt obestånd”. Och….det är det jag kommenterar.

      Slutligen: Ja, jag tvivlar på alla (alltså inte bara på apotek) som påstår sig “ge värdefulla (men alltid okvantifierade) bidrag” till det ena och det andra. När jag presenteras en positiv intäkts-/kostnadskalkyl (eller hellre en åtgärds-/verkanskalkyl) kan jag sluta tvivla. Det har sjuksköterskorna fixat för länge sedan.

      • Henrik, Apotekare skriver:

        Du påstår alltså att det behövs studier för att visa att farmaceutisk utbildad personal på apotek tillför ett mervärde till samhället? Du får gärna visa mig studierna som jämför en vårdinstans med sjuksköterskor kontra en där man ersatt dem med outbildad personal. Eller varför inte en studie där man jämför vc med allmänläkare med vc där man ersatt allmänläkarna med personal som saknar medicinsk utb? Tror du att det kryllar av sådana studier? Nej sjävklart inte, vem som helst som är något etiskt funtad förstår att det inte går att utforma sådana studier.
         
        Slutligen: Nej det är absolut inte naivt att tro att en marginalhöjning skulle öka lagerhållningen. Du verkar ju själv vara insatt i hur en konkurrensutsatt marknad fungerar. Om de basala förutsättningarna finns för apoteken att se en vinning i att ha läkemedel på lager, så kommer detta även att ske av någon aktör. Denna aktör kommer troligtvis också att få fler nöjda kunder tillströmmandes till sig. Denna basala förutsättning finns inte när man kanske får 150 kr vinst, men riskerar att förlora 5000 kr i svinn om man ska ha ett 5000 kr LM på lager.

        • Nostradamus skriver:

          Henrik, återigen, frågeställningen handlar inte om farnacevter eller ej på apoteken. Mina kommentarer avser det faktum att artikelförf m fl vill ha “ersättning/belöning för kvalitet” utan att på något sätt definiera, konkretisera eller kvantifiera vad detta är för något eller vilka effekter det skulle ge.

          Apotek, på eller nära ekonomiskt obestånd, har inte hamnat i den situatationen p g a att det saknas några varor på lagret.

          • Henrik, Apotekare skriver:

            Jag är ganska säker på att vi skulle svara helt olika på frågan: Varför institutionen apotek ska finnas i samhället? Det du skrivit tidigare kan man bara tolka som att du betvivlar farmaceuters nytta på apoteken. Så att jag valt att svara på det måste du förstå.

            Hur tycker du att apoteken ska tjäna pengar på att sälja receptläkemedel om inte en ersättning i form av marginal ska få utgå till dem? Artikeln handlar ju om att det är en olönsam verksamhet att sälja receptLM just för att marginalen är låg. Om du vill dra paralleller till detaljhandeln så går det ej, där bestäms inte marginalen av en myndighet. Du ser alltså ingen koppling mellan obefintlig handelsmarginal och apotekskonkurser när receptLM står för ca 80% av omsättningen?  

          • Nostradamus skriver:

            Henrik, lite utanför artikelämnet, men ok till väldigt korta svar:1. Nej, jag ifrågasätter inte farmacevters medverkan och roll i läkemedelshanteringen2. Ja, jag ifrågasätter starkt företeelsen “apotek, därför att- det ger en felaktig och missriktad fokusering mot receptexpedition (kärnverksamheten) och att dennaockså ska finansiera allting annat som ingår i “företeelsen apotek”- det finns egentligen inga skäl för att läkemedelsförsäljning bara ska ske i en viss lokal (apotek) –  den ska bara
            behöva vara knuten till nödvändig medverkan av produktspecialist (farmacevt)- att kunna erbjuda läkemedelsrelaterade tjänster är inte knutet till förekomsten av en viss lokal (apotek)
            3. Receptläkemedel är till stor del finansierade (betalda) av allmänna medel. Denna ersättning bör täcka
            självkostnaden för expediering men inte för att finansiera en hel affärsverksamhet med större eller mindre
            artfrämmande inslag.Av detta följer min syn attläkemedelsförsäljning ska integreras med annan affärsverksamhet och inte göras till en unik och separat apoteksaffär med
            potentiellt tuffa lönsamhetsutmaningar (d.v.s typ ett längre drivet Cura-koncept) och/eller integreras helt i
            sjukvården.

            Antalet formellt konkursade apotek är långt mindre än 1%. Att använda detta som argument för generella
            marginalhöjningar vill jag nog kalla för “mycket skrik för lite ull”.

          • Exilapotekare skriver:

            Tack Nostradamus – nu vet vi vad du tycker! Och visst kan ett drivet Cura-koncept eller full integrering med vårdcentraler och läkarmottagningar vara en väg att gå. Det är också en fråga om politisk styrning – för det är det du verkar ha problem med.
            Idag betraktas inte läkemedel som vilken vara som helst, aktiviteterna i att förmedla och sälja läkemedel är en del i hälso- och sjukvården. Jag uppfattar det som att du inte skulle ha några problem med att ta ut 3 spänn mer för en liter mjölk eller ytterligare 50 kronor för ett läkarbesök för att upprätthålla läkemedelsdistribution.

          • Henrik, Apotekare skriver:

            Bra, då vet vi var vi har varandra och kanske kan undvika framtida missuppfattningar?  Jag håller med dig om mycket av det du skrev i denna sista kommentar. För dessa förnuftiga åsikter om professionen kunde jag inte utläsa från tidigare kommentarer.

            Ang rätt eller fel att höja marginalen är jag av annan åsikt. Jag tror det är ett sunt sätt för Sverige att undvika ett oligopol på marknaden.  

  11. Henrik, Apotekare skriver:

    @Nostradamus: att påstå att “att de bistra ekonomiska realiteterna var kända innan” och att dumförklara företagarna för att ha gett sig in på marknaden låter bara befängt och som en efterkonstruktion av hur verkligheten såg ut då. Med tanke på att Apoteket AB innan omregleringen gjorde nettovinster på ca 450 miljoner såg nog flera aktörer goda affärsmöjligheter. Speciellt entreprenörerna (främst dessa som råkat ut för konkurserna) blev invaggade i någon sorts illusion om att regeringen skulle arbeta för att det inte ska bli ett apoteksoligopol och att speciellt småföretagande skulle främjas (detta är vad Maud Olofsson som var näringsminister vid den tidpunkten sade till farmaceuter via SFF).

    Det som Nils framför i kombination med ett otroligt stelbent ersättningssystem i form av att man måste ligga ute med pengar innan ersättningen kommer från landstingen skapar ett system som är horribelt för just entreprenörerna.

    Du verkar blanda ihop subvention av ex. farm tjänster med apoteksmarginalen. Subvention av farm tjänster är ju en helt annan fråga och det Nils försöker ta upp i artikeln är ju att endast höja marginalen. Att höja marginalen är ju den bästa uppmuntran till apoteken att ha god lagerhållning av läkemedel. Eller ser du hellre att man får ut sina läkemedel via en automat utan någon farmaceutisk inblandning? Ja då kan man säkert ha några kr marginal på LM. Du verkar betvivla essensen hos apoteken, alltså att de bidrar till en bättre läkemedelsanvändning via farmaceutisk expertis. Det är ju sorgligt att man kan göra det. Det känns lika basalt som att sjuksköterskor behövs för en bättre vård på en vårdavdelning.  
       
    Politikerna och folket måste ställa sig frågan: vad vill vi ha för apotek? Vill vi ha apotek som har en god lagerhållning av läkemedel, personal som vet vad de expedierar och man inte behöver vänta minst 24 h innan LM är på lager, ja då måste självklart marknadsförutsättningarna för detta finnas. Att höja marginalen är ett sätt att göra det på.

    Vill vi istället ha ett apotek som är fullt av hudkrämer, smink o annat och är nöjda med väntetiden för LM (vilket inte verkar vara fallet, då hela svenska folket verkar upprörda när 24 h regeln tog upp i media), ja då är ju dagens system utmärkt!

    Precis som @Exilapotekare säger kallas det hela politiskt styrning.

    • Nostradamus skriver:

      Henrik, Du får karaktärisera företagarna hur Du vill. Faktum kvarstår: att i efterhand klaga på att de från början kända ekonomiska förutsättningarna inte visat sig vara tillräckligt gynnsamma indikerar, för mig, väsentliga brister i etableringskalkylen. Om man dessutom som Du skriver, hade vinster från ett företag på en monopolmarknad och illusioner baserade på politikerlöften,som beslutsparametrar för etablering, tycker jag att jag har fog för uttrycket
      “luftkalkyl”.

      Håller med om att konstruktionen med landstingsersättningen är oförmånlig. Men…….även det var ju en känd parameter inför omregleringen.

      Nej, jag blandar inte ihop begreppen marginal och subvention – jag drar dem bara över en kam för enkelhetens skull – för vad det handlar om är olika konstruktioner för att ge apoteken ett ekonomiskt tillskott utan att få något tillbaka. Men…..vare sig om apotek får ett tillskott till kassan av staten genom subvention eller marginaljustering, är det naivt att tro att det tillskottet går till ökad lagerhållning. Artikeln handlar ju om marginalhöjning till förmån för “apoteken på eller nära ekonomiskt obestånd”. Och….det är det jag kommenterar.

      Slutligen: Ja, jag tvivlar på alla (alltså inte bara på apotek) som påstår sig “ge värdefulla (men alltid okvantifierade) bidrag” till det ena och det andra. När jag presenteras en positiv intäkts-/kostnadskalkyl (eller hellre en åtgärds-/verkanskalkyl) kan jag sluta tvivla. Det har sjuksköterskorna fixat för länge sedan.

      • Henrik, Apotekare skriver:

        Du påstår alltså att det behövs studier för att visa att farmaceutisk utbildad personal på apotek tillför ett mervärde till samhället? Du får gärna visa mig studierna som jämför en vårdinstans med sjuksköterskor kontra en där man ersatt dem med outbildad personal. Eller varför inte en studie där man jämför vc med allmänläkare med vc där man ersatt allmänläkarna med personal som saknar medicinsk utb? Tror du att det kryllar av sådana studier? Nej sjävklart inte, vem som helst som är något etiskt funtad förstår att det inte går att utforma sådana studier.
         
        Slutligen: Nej det är absolut inte naivt att tro att en marginalhöjning skulle öka lagerhållningen. Du verkar ju själv vara insatt i hur en konkurrensutsatt marknad fungerar. Om de basala förutsättningarna finns för apoteken att se en vinning i att ha läkemedel på lager, så kommer detta även att ske av någon aktör. Denna aktör kommer troligtvis också att få fler nöjda kunder tillströmmandes till sig. Denna basala förutsättning finns inte när man kanske får 150 kr vinst, men riskerar att förlora 5000 kr i svinn om man ska ha ett 5000 kr LM på lager.

        • Nostradamus skriver:

          Henrik, återigen, frågeställningen handlar inte om farnacevter eller ej på apoteken. Mina kommentarer avser det faktum att artikelförf m fl vill ha “ersättning/belöning för kvalitet” utan att på något sätt definiera, konkretisera eller kvantifiera vad detta är för något eller vilka effekter det skulle ge.

          Apotek, på eller nära ekonomiskt obestånd, har inte hamnat i den situatationen p g a att det saknas några varor på lagret.

          • Henrik, Apotekare skriver:

            Jag är ganska säker på att vi skulle svara helt olika på frågan: Varför institutionen apotek ska finnas i samhället? Det du skrivit tidigare kan man bara tolka som att du betvivlar farmaceuters nytta på apoteken. Så att jag valt att svara på det måste du förstå.

            Hur tycker du att apoteken ska tjäna pengar på att sälja receptläkemedel om inte en ersättning i form av marginal ska få utgå till dem? Artikeln handlar ju om att det är en olönsam verksamhet att sälja receptLM just för att marginalen är låg. Om du vill dra paralleller till detaljhandeln så går det ej, där bestäms inte marginalen av en myndighet. Du ser alltså ingen koppling mellan obefintlig handelsmarginal och apotekskonkurser när receptLM står för ca 80% av omsättningen?  

          • Nostradamus skriver:

            Henrik, lite utanför artikelämnet, men ok till väldigt korta svar:1. Nej, jag ifrågasätter inte farmacevters medverkan och roll i läkemedelshanteringen2. Ja, jag ifrågasätter starkt företeelsen “apotek, därför att- det ger en felaktig och missriktad fokusering mot receptexpedition (kärnverksamheten) och att dennaockså ska finansiera allting annat som ingår i “företeelsen apotek”- det finns egentligen inga skäl för att läkemedelsförsäljning bara ska ske i en viss lokal (apotek) –  den ska bara
            behöva vara knuten till nödvändig medverkan av produktspecialist (farmacevt)- att kunna erbjuda läkemedelsrelaterade tjänster är inte knutet till förekomsten av en viss lokal (apotek)
            3. Receptläkemedel är till stor del finansierade (betalda) av allmänna medel. Denna ersättning bör täcka
            självkostnaden för expediering men inte för att finansiera en hel affärsverksamhet med större eller mindre
            artfrämmande inslag.Av detta följer min syn attläkemedelsförsäljning ska integreras med annan affärsverksamhet och inte göras till en unik och separat apoteksaffär med
            potentiellt tuffa lönsamhetsutmaningar (d.v.s typ ett längre drivet Cura-koncept) och/eller integreras helt i
            sjukvården.

            Antalet formellt konkursade apotek är långt mindre än 1%. Att använda detta som argument för generella
            marginalhöjningar vill jag nog kalla för “mycket skrik för lite ull”.

          • Exilapotekare skriver:

            Tack Nostradamus – nu vet vi vad du tycker! Och visst kan ett drivet Cura-koncept eller full integrering med vårdcentraler och läkarmottagningar vara en väg att gå. Det är också en fråga om politisk styrning – för det är det du verkar ha problem med.
            Idag betraktas inte läkemedel som vilken vara som helst, aktiviteterna i att förmedla och sälja läkemedel är en del i hälso- och sjukvården. Jag uppfattar det som att du inte skulle ha några problem med att ta ut 3 spänn mer för en liter mjölk eller ytterligare 50 kronor för ett läkarbesök för att upprätthålla läkemedelsdistribution.

          • Henrik, Apotekare skriver:

            Bra, då vet vi var vi har varandra och kanske kan undvika framtida missuppfattningar?  Jag håller med dig om mycket av det du skrev i denna sista kommentar. För dessa förnuftiga åsikter om professionen kunde jag inte utläsa från tidigare kommentarer.

            Ang rätt eller fel att höja marginalen är jag av annan åsikt. Jag tror det är ett sunt sätt för Sverige att undvika ett oligopol på marknaden.  

  12. Henrik, Apotekare skriver:

    @Nostradamus: att påstå att “att de bistra ekonomiska realiteterna var kända innan” och att dumförklara företagarna för att ha gett sig in på marknaden låter bara befängt och som en efterkonstruktion av hur verkligheten såg ut då. Med tanke på att Apoteket AB innan omregleringen gjorde nettovinster på ca 450 miljoner såg nog flera aktörer goda affärsmöjligheter. Speciellt entreprenörerna (främst dessa som råkat ut för konkurserna) blev invaggade i någon sorts illusion om att regeringen skulle arbeta för att det inte ska bli ett apoteksoligopol och att speciellt småföretagande skulle främjas (detta är vad Maud Olofsson som var näringsminister vid den tidpunkten sade till farmaceuter via SFF).

    Det som Nils framför i kombination med ett otroligt stelbent ersättningssystem i form av att man måste ligga ute med pengar innan ersättningen kommer från landstingen skapar ett system som är horribelt för just entreprenörerna.

    Du verkar blanda ihop subvention av ex. farm tjänster med apoteksmarginalen. Subvention av farm tjänster är ju en helt annan fråga och det Nils försöker ta upp i artikeln är ju att endast höja marginalen. Att höja marginalen är ju den bästa uppmuntran till apoteken att ha god lagerhållning av läkemedel. Eller ser du hellre att man får ut sina läkemedel via en automat utan någon farmaceutisk inblandning? Ja då kan man säkert ha några kr marginal på LM. Du verkar betvivla essensen hos apoteken, alltså att de bidrar till en bättre läkemedelsanvändning via farmaceutisk expertis. Det är ju sorgligt att man kan göra det. Det känns lika basalt som att sjuksköterskor behövs för en bättre vård på en vårdavdelning.  
       
    Politikerna och folket måste ställa sig frågan: vad vill vi ha för apotek? Vill vi ha apotek som har en god lagerhållning av läkemedel, personal som vet vad de expedierar och man inte behöver vänta minst 24 h innan LM är på lager, ja då måste självklart marknadsförutsättningarna för detta finnas. Att höja marginalen är ett sätt att göra det på.

    Vill vi istället ha ett apotek som är fullt av hudkrämer, smink o annat och är nöjda med väntetiden för LM (vilket inte verkar vara fallet, då hela svenska folket verkar upprörda när 24 h regeln tog upp i media), ja då är ju dagens system utmärkt!

    Precis som @Exilapotekare säger kallas det hela politiskt styrning.

    • Nostradamus skriver:

      Henrik, Du får karaktärisera företagarna hur Du vill. Faktum kvarstår: att i efterhand klaga på att de från början kända ekonomiska förutsättningarna inte visat sig vara tillräckligt gynnsamma indikerar, för mig, väsentliga brister i etableringskalkylen. Om man dessutom som Du skriver, hade vinster från ett företag på en monopolmarknad och illusioner baserade på politikerlöften,som beslutsparametrar för etablering, tycker jag att jag har fog för uttrycket
      “luftkalkyl”.

      Håller med om att konstruktionen med landstingsersättningen är oförmånlig. Men…….även det var ju en känd parameter inför omregleringen.

      Nej, jag blandar inte ihop begreppen marginal och subvention – jag drar dem bara över en kam för enkelhetens skull – för vad det handlar om är olika konstruktioner för att ge apoteken ett ekonomiskt tillskott utan att få något tillbaka. Men…..vare sig om apotek får ett tillskott till kassan av staten genom subvention eller marginaljustering, är det naivt att tro att det tillskottet går till ökad lagerhållning. Artikeln handlar ju om marginalhöjning till förmån för “apoteken på eller nära ekonomiskt obestånd”. Och….det är det jag kommenterar.

      Slutligen: Ja, jag tvivlar på alla (alltså inte bara på apotek) som påstår sig “ge värdefulla (men alltid okvantifierade) bidrag” till det ena och det andra. När jag presenteras en positiv intäkts-/kostnadskalkyl (eller hellre en åtgärds-/verkanskalkyl) kan jag sluta tvivla. Det har sjuksköterskorna fixat för länge sedan.

      • Henrik, Apotekare skriver:

        Du påstår alltså att det behövs studier för att visa att farmaceutisk utbildad personal på apotek tillför ett mervärde till samhället? Du får gärna visa mig studierna som jämför en vårdinstans med sjuksköterskor kontra en där man ersatt dem med outbildad personal. Eller varför inte en studie där man jämför vc med allmänläkare med vc där man ersatt allmänläkarna med personal som saknar medicinsk utb? Tror du att det kryllar av sådana studier? Nej sjävklart inte, vem som helst som är något etiskt funtad förstår att det inte går att utforma sådana studier.
         
        Slutligen: Nej det är absolut inte naivt att tro att en marginalhöjning skulle öka lagerhållningen. Du verkar ju själv vara insatt i hur en konkurrensutsatt marknad fungerar. Om de basala förutsättningarna finns för apoteken att se en vinning i att ha läkemedel på lager, så kommer detta även att ske av någon aktör. Denna aktör kommer troligtvis också att få fler nöjda kunder tillströmmandes till sig. Denna basala förutsättning finns inte när man kanske får 150 kr vinst, men riskerar att förlora 5000 kr i svinn om man ska ha ett 5000 kr LM på lager.

        • Nostradamus skriver:

          Henrik, återigen, frågeställningen handlar inte om farnacevter eller ej på apoteken. Mina kommentarer avser det faktum att artikelförf m fl vill ha “ersättning/belöning för kvalitet” utan att på något sätt definiera, konkretisera eller kvantifiera vad detta är för något eller vilka effekter det skulle ge.

          Apotek, på eller nära ekonomiskt obestånd, har inte hamnat i den situatationen p g a att det saknas några varor på lagret.

          • Henrik, Apotekare skriver:

            Jag är ganska säker på att vi skulle svara helt olika på frågan: Varför institutionen apotek ska finnas i samhället? Det du skrivit tidigare kan man bara tolka som att du betvivlar farmaceuters nytta på apoteken. Så att jag valt att svara på det måste du förstå.

            Hur tycker du att apoteken ska tjäna pengar på att sälja receptläkemedel om inte en ersättning i form av marginal ska få utgå till dem? Artikeln handlar ju om att det är en olönsam verksamhet att sälja receptLM just för att marginalen är låg. Om du vill dra paralleller till detaljhandeln så går det ej, där bestäms inte marginalen av en myndighet. Du ser alltså ingen koppling mellan obefintlig handelsmarginal och apotekskonkurser när receptLM står för ca 80% av omsättningen?  

          • Nostradamus skriver:

            Henrik, lite utanför artikelämnet, men ok till väldigt korta svar:1. Nej, jag ifrågasätter inte farmacevters medverkan och roll i läkemedelshanteringen2. Ja, jag ifrågasätter starkt företeelsen “apotek, därför att- det ger en felaktig och missriktad fokusering mot receptexpedition (kärnverksamheten) och att dennaockså ska finansiera allting annat som ingår i “företeelsen apotek”- det finns egentligen inga skäl för att läkemedelsförsäljning bara ska ske i en viss lokal (apotek) –  den ska bara
            behöva vara knuten till nödvändig medverkan av produktspecialist (farmacevt)- att kunna erbjuda läkemedelsrelaterade tjänster är inte knutet till förekomsten av en viss lokal (apotek)
            3. Receptläkemedel är till stor del finansierade (betalda) av allmänna medel. Denna ersättning bör täcka
            självkostnaden för expediering men inte för att finansiera en hel affärsverksamhet med större eller mindre
            artfrämmande inslag.Av detta följer min syn attläkemedelsförsäljning ska integreras med annan affärsverksamhet och inte göras till en unik och separat apoteksaffär med
            potentiellt tuffa lönsamhetsutmaningar (d.v.s typ ett längre drivet Cura-koncept) och/eller integreras helt i
            sjukvården.

            Antalet formellt konkursade apotek är långt mindre än 1%. Att använda detta som argument för generella
            marginalhöjningar vill jag nog kalla för “mycket skrik för lite ull”.

          • Exilapotekare skriver:

            Tack Nostradamus – nu vet vi vad du tycker! Och visst kan ett drivet Cura-koncept eller full integrering med vårdcentraler och läkarmottagningar vara en väg att gå. Det är också en fråga om politisk styrning – för det är det du verkar ha problem med.
            Idag betraktas inte läkemedel som vilken vara som helst, aktiviteterna i att förmedla och sälja läkemedel är en del i hälso- och sjukvården. Jag uppfattar det som att du inte skulle ha några problem med att ta ut 3 spänn mer för en liter mjölk eller ytterligare 50 kronor för ett läkarbesök för att upprätthålla läkemedelsdistribution.

          • Henrik, Apotekare skriver:

            Bra, då vet vi var vi har varandra och kanske kan undvika framtida missuppfattningar?  Jag håller med dig om mycket av det du skrev i denna sista kommentar. För dessa förnuftiga åsikter om professionen kunde jag inte utläsa från tidigare kommentarer.

            Ang rätt eller fel att höja marginalen är jag av annan åsikt. Jag tror det är ett sunt sätt för Sverige att undvika ett oligopol på marknaden.  

  13. Gast skriver:

    Väl skrivet Nils! Jag instämmer både med Exilapotekare, Johan och Henrik.

    Givetvis ska apoteken, precis som friskolor och privata vårdboenden kunna gå runt på kärnverksamheten. Det är en lite trubbig jämförelse, men ändock relevant!

    • Mrswiberg skriver:

      Jag kan intyga att apotekspersonal gör nytta genom att korrigera felaktiga recept samt klargöra behandlingar för kunden/patienten. Vi för bok över dessa händelser på apoteken och den är tjock! Kanske är dessa rapporter för anonyma för gemene man?!?
      Jag tycker detta jobb är värt skattepengar och önskar mätningar som drillar apoteken att fortsätta med denna insats då vi redan nu lever i risk att tappa detta kvalitetsarbete ute på hårt pressade apotek..

    • svenskfarmaci skriver:

      Tack!

  14. Gast skriver:

    Väl skrivet Nils! Jag instämmer både med Exilapotekare, Johan och Henrik.

    Givetvis ska apoteken, precis som friskolor och privata vårdboenden kunna gå runt på kärnverksamheten. Det är en lite trubbig jämförelse, men ändock relevant!

    • Mrswiberg skriver:

      Jag kan intyga att apotekspersonal gör nytta genom att korrigera felaktiga recept samt klargöra behandlingar för kunden/patienten. Vi för bok över dessa händelser på apoteken och den är tjock! Kanske är dessa rapporter för anonyma för gemene man?!?
      Jag tycker detta jobb är värt skattepengar och önskar mätningar som drillar apoteken att fortsätta med denna insats då vi redan nu lever i risk att tappa detta kvalitetsarbete ute på hårt pressade apotek..

    • svenskfarmaci skriver:

      Tack!

  15. Gast skriver:

    Väl skrivet Nils! Jag instämmer både med Exilapotekare, Johan och Henrik.

    Givetvis ska apoteken, precis som friskolor och privata vårdboenden kunna gå runt på kärnverksamheten. Det är en lite trubbig jämförelse, men ändock relevant!

    • Mrswiberg skriver:

      Jag kan intyga att apotekspersonal gör nytta genom att korrigera felaktiga recept samt klargöra behandlingar för kunden/patienten. Vi för bok över dessa händelser på apoteken och den är tjock! Kanske är dessa rapporter för anonyma för gemene man?!?
      Jag tycker detta jobb är värt skattepengar och önskar mätningar som drillar apoteken att fortsätta med denna insats då vi redan nu lever i risk att tappa detta kvalitetsarbete ute på hårt pressade apotek..

    • svenskfarmaci skriver:

      Tack!

  16. svenskfarmaci skriver:

    Hej Nostradamus, ett senkommet inspel (mest baserat på ditt första inlägg).

    Du reagerade med taggarna utåt på något jag nämnde i förbifarten, en önskad omställning ”i riktning mot” ett system där kvalitet i någon form avspeglas i apotekens ersättning.

    Jag har i likhet med andra som skrivit här svårt att se problemen med en sådan strävan. Hur ett sådant system bör utformas och kraven på hemräknade vinster är förstås inga lätta frågor. Men att kräva ett konkret förslag redan nu är ett högt ställt krav från din sida… känns snarare som något för ett utredningsmaskineri.

    Men att avfärda det som omöjligt känns onödigt uppgivet. Det finns några exempel att studera i andra länder och nu ska ju ”apoteksindikatorer” utvärderas inom nationella läkemedelsstrategin.

    Antalet apotekskonkurser hittills är inte mer än en handfull, men till detta bör läggas realiserade och hotande personalneddragningar. Procentsiffran blir också mycket högre än 1 procent om du exkluderar de stora konventionellt kedjedrivna apoteken – det är ju inte dem vi talar om här. Många mindre apotek har det uppenbart svårt.

    Det var säkert så att vissa nya apoteksaktörer gjorde överoptimistiska bedömningar av möjligheterna att överleva på marknaden, och felsatsningar ska inte få konstgjord andning. Men allianspolitiker som bedyrade att det skulle gå att driva apotek i mindre skala borde känna ett ansvar för att rimliga förutsättningar också ges i praktiken.

    Kanske måste vi vara beredda att betala något mer för det stora antal nya apotek, som politikerna i retoriken gottar sig åt.

    Sen borde politikerna som sagt titta på det här:

    A. Svag ersättning för ”kärnverksamhet”/Rx relativt ”sidoverksamhet” (handelsvaror etc). Driver oönskat apoteken mot allmän handel och missgynnar god lagerhållning inom Rx.

    B. Orimligt dålig ersättning för dyra läkemedel, se exemplen ovan. Det missgynnar god lagerhållning av dessa läkemedel vilket tycks ha drabbat exempelvis reumatiker, som ofta har dyra läkemedel.

    Nils Bergeå Nygren, Svensk Farmaci

    • Nostradamus skriver:

      Hej Nils, det jag reagerar på är:

      1. att argumentet “kvalitet (kvalitetsindikatorer)” används som den gordiska knuten i ersättningssammanhang trots att det, sedan länge är tomt och innehållslöst, åtminstone i apotekshänseende. Vi har en branschförening, vi har flera fackförbund, vi har en massa tyckare och opinionsbildare och alla babblar kvalitet/ ersättning utan att veta vad det egentligen är och utan synbara försök att  konkretisera vad det gäller. Eller är det apoteksaktören Kalle Kula på apoteket i Paddträsk, som själv ska stå för “utredningsmaskineriet” vad gäller kopplingen kvalitet – ersättning??

      2. att apotekens “kärnverksamhet” ska betraktas som en skyddad verkstad, d v s skyddad för bl a all form av personalneddragningar, dålig lönsamhet, dåliga entreprenörer, tuffa marginaler, etc och som ska prioriteras före alla andra avgivna vidlyftiga politikerlöften (sjukvård, äldrevård, bostäder, etc). Skyddad verkstad var det kanske under monopoltiden, men som bekant är marknaden annorlunda idag. Detta “annorlunda” borde föranleda branschen att ta sig en rejäl funderare på om 1800-talets innebörd av “apotek” verkligen kan och ska användas som måttstock  och rikslikare för dagens hantering och försäljning med läkemedel.

      • Apotekare skriver:

         Så sant, Nostradamus. Apoteksvärlden sitter fast i det gamla skråväsendet, med krav på ensamrätt till en verksamhet som aldrig ska förändras.

        Det är fö inte personerna som ska utvärderas, det är åtgärder och handlingar. Inom medicinen utvärderas vad man gör, inte personen (läkaren). Alltså t ex operationsmetoder och behandlingar utvärderas en och en. Det är alldeles rätt att sjuksköterskorna höjde sin status genom att visa att omvårdnadsåtgärder och -program gav goda resultat för patienten. Idag krävs utvärderingar för alla åtgärder inom medicin och omvårdnad. Men vi farmaceuter har i stort sett inga systematiska utvärderingar som kan visa på effekt och värde för patient och/eller samhälle av åtgärder på apotek.

        • Gast skriver:

          Ok, så apotek kan inte leverera mätbar kvalitet, punkt slut?

          Nostradamun och Apotekare, var inte så förbittrade och visionslösa, antar att ni tillhör det äldre gardet?

          Kalla mig naiv men det är klart att det går att mäta och leverera kvalitet och kanske relatera det till ersättningen. Det finns ju miljoner sätt att göra det och krävs kanske inte vetenskaplig systematik

          • Apotekare skriver:

             Visst skulle man kunna mäta kvalitet och effektivitet av interventioner på apotek, men det har inte gjort nästan alls. åtminstone inte med godtagbara metoder. detta krävs numera överallt i sjukvården.

            Jag tycket inte att vi är visionslösa. tvärtom, vi vågar se utanför apoteksväggarna

          • Apotekare skriver:

             Dålig stavning i mitt inlägg tyvärr!!

          • Gasten14 skriver:

            Sjukvården är en stor skattefinansierad apparat som bedriver forskning, samt har stora administrativa delar. Så ser inte apoteken ut. Jag är därför rädd att apoteksaktörerna inte kommer att göra några försök att få pengar av landstigen för tjänster och “kvalitet”. Jämför bara med alla offentliga upphandlingar som skett de senaste åren från landstingshåll, det är lägsta pris som gäller som ända urvalskriterium allt som oftast. Nu är jag ingen spågumma, men inom det här området kommer vi med större sannolikhet få se en urvattnad kvalitét än en förbättrad.

            Förhoppningsvis har jag fel… men jag brukar ha rätt!

  17. svenskfarmaci skriver:

    Hej Nostradamus, ett senkommet inspel (mest baserat på ditt första inlägg).

    Du reagerade med taggarna utåt på något jag nämnde i förbifarten, en önskad omställning ”i riktning mot” ett system där kvalitet i någon form avspeglas i apotekens ersättning.

    Jag har i likhet med andra som skrivit här svårt att se problemen med en sådan strävan. Hur ett sådant system bör utformas och kraven på hemräknade vinster är förstås inga lätta frågor. Men att kräva ett konkret förslag redan nu är ett högt ställt krav från din sida… känns snarare som något för ett utredningsmaskineri.

    Men att avfärda det som omöjligt känns onödigt uppgivet. Det finns några exempel att studera i andra länder och nu ska ju ”apoteksindikatorer” utvärderas inom nationella läkemedelsstrategin.

    Antalet apotekskonkurser hittills är inte mer än en handfull, men till detta bör läggas realiserade och hotande personalneddragningar. Procentsiffran blir också mycket högre än 1 procent om du exkluderar de stora konventionellt kedjedrivna apoteken – det är ju inte dem vi talar om här. Många mindre apotek har det uppenbart svårt.

    Det var säkert så att vissa nya apoteksaktörer gjorde överoptimistiska bedömningar av möjligheterna att överleva på marknaden, och felsatsningar ska inte få konstgjord andning. Men allianspolitiker som bedyrade att det skulle gå att driva apotek i mindre skala borde känna ett ansvar för att rimliga förutsättningar också ges i praktiken.

    Kanske måste vi vara beredda att betala något mer för det stora antal nya apotek, som politikerna i retoriken gottar sig åt.

    Sen borde politikerna som sagt titta på det här:

    A. Svag ersättning för ”kärnverksamhet”/Rx relativt ”sidoverksamhet” (handelsvaror etc). Driver oönskat apoteken mot allmän handel och missgynnar god lagerhållning inom Rx.

    B. Orimligt dålig ersättning för dyra läkemedel, se exemplen ovan. Det missgynnar god lagerhållning av dessa läkemedel vilket tycks ha drabbat exempelvis reumatiker, som ofta har dyra läkemedel.

    Nils Bergeå Nygren, Svensk Farmaci

    • Nostradamus skriver:

      Hej Nils, det jag reagerar på är:

      1. att argumentet “kvalitet (kvalitetsindikatorer)” används som den gordiska knuten i ersättningssammanhang trots att det, sedan länge är tomt och innehållslöst, åtminstone i apotekshänseende. Vi har en branschförening, vi har flera fackförbund, vi har en massa tyckare och opinionsbildare och alla babblar kvalitet/ ersättning utan att veta vad det egentligen är och utan synbara försök att  konkretisera vad det gäller. Eller är det apoteksaktören Kalle Kula på apoteket i Paddträsk, som själv ska stå för “utredningsmaskineriet” vad gäller kopplingen kvalitet – ersättning??

      2. att apotekens “kärnverksamhet” ska betraktas som en skyddad verkstad, d v s skyddad för bl a all form av personalneddragningar, dålig lönsamhet, dåliga entreprenörer, tuffa marginaler, etc och som ska prioriteras före alla andra avgivna vidlyftiga politikerlöften (sjukvård, äldrevård, bostäder, etc). Skyddad verkstad var det kanske under monopoltiden, men som bekant är marknaden annorlunda idag. Detta “annorlunda” borde föranleda branschen att ta sig en rejäl funderare på om 1800-talets innebörd av “apotek” verkligen kan och ska användas som måttstock  och rikslikare för dagens hantering och försäljning med läkemedel.

      • Apotekare skriver:

         Så sant, Nostradamus. Apoteksvärlden sitter fast i det gamla skråväsendet, med krav på ensamrätt till en verksamhet som aldrig ska förändras.

        Det är fö inte personerna som ska utvärderas, det är åtgärder och handlingar. Inom medicinen utvärderas vad man gör, inte personen (läkaren). Alltså t ex operationsmetoder och behandlingar utvärderas en och en. Det är alldeles rätt att sjuksköterskorna höjde sin status genom att visa att omvårdnadsåtgärder och -program gav goda resultat för patienten. Idag krävs utvärderingar för alla åtgärder inom medicin och omvårdnad. Men vi farmaceuter har i stort sett inga systematiska utvärderingar som kan visa på effekt och värde för patient och/eller samhälle av åtgärder på apotek.

        • Gast skriver:

          Ok, så apotek kan inte leverera mätbar kvalitet, punkt slut?

          Nostradamun och Apotekare, var inte så förbittrade och visionslösa, antar att ni tillhör det äldre gardet?

          Kalla mig naiv men det är klart att det går att mäta och leverera kvalitet och kanske relatera det till ersättningen. Det finns ju miljoner sätt att göra det och krävs kanske inte vetenskaplig systematik

          • Apotekare skriver:

             Visst skulle man kunna mäta kvalitet och effektivitet av interventioner på apotek, men det har inte gjort nästan alls. åtminstone inte med godtagbara metoder. detta krävs numera överallt i sjukvården.

            Jag tycket inte att vi är visionslösa. tvärtom, vi vågar se utanför apoteksväggarna

          • Apotekare skriver:

             Dålig stavning i mitt inlägg tyvärr!!

          • Gasten14 skriver:

            Sjukvården är en stor skattefinansierad apparat som bedriver forskning, samt har stora administrativa delar. Så ser inte apoteken ut. Jag är därför rädd att apoteksaktörerna inte kommer att göra några försök att få pengar av landstigen för tjänster och “kvalitet”. Jämför bara med alla offentliga upphandlingar som skett de senaste åren från landstingshåll, det är lägsta pris som gäller som ända urvalskriterium allt som oftast. Nu är jag ingen spågumma, men inom det här området kommer vi med större sannolikhet få se en urvattnad kvalitét än en förbättrad.

            Förhoppningsvis har jag fel… men jag brukar ha rätt!

  18. svenskfarmaci skriver:

    Hej Nostradamus, ett senkommet inspel (mest baserat på ditt första inlägg).

    Du reagerade med taggarna utåt på något jag nämnde i förbifarten, en önskad omställning ”i riktning mot” ett system där kvalitet i någon form avspeglas i apotekens ersättning.

    Jag har i likhet med andra som skrivit här svårt att se problemen med en sådan strävan. Hur ett sådant system bör utformas och kraven på hemräknade vinster är förstås inga lätta frågor. Men att kräva ett konkret förslag redan nu är ett högt ställt krav från din sida… känns snarare som något för ett utredningsmaskineri.

    Men att avfärda det som omöjligt känns onödigt uppgivet. Det finns några exempel att studera i andra länder och nu ska ju ”apoteksindikatorer” utvärderas inom nationella läkemedelsstrategin.

    Antalet apotekskonkurser hittills är inte mer än en handfull, men till detta bör läggas realiserade och hotande personalneddragningar. Procentsiffran blir också mycket högre än 1 procent om du exkluderar de stora konventionellt kedjedrivna apoteken – det är ju inte dem vi talar om här. Många mindre apotek har det uppenbart svårt.

    Det var säkert så att vissa nya apoteksaktörer gjorde överoptimistiska bedömningar av möjligheterna att överleva på marknaden, och felsatsningar ska inte få konstgjord andning. Men allianspolitiker som bedyrade att det skulle gå att driva apotek i mindre skala borde känna ett ansvar för att rimliga förutsättningar också ges i praktiken.

    Kanske måste vi vara beredda att betala något mer för det stora antal nya apotek, som politikerna i retoriken gottar sig åt.

    Sen borde politikerna som sagt titta på det här:

    A. Svag ersättning för ”kärnverksamhet”/Rx relativt ”sidoverksamhet” (handelsvaror etc). Driver oönskat apoteken mot allmän handel och missgynnar god lagerhållning inom Rx.

    B. Orimligt dålig ersättning för dyra läkemedel, se exemplen ovan. Det missgynnar god lagerhållning av dessa läkemedel vilket tycks ha drabbat exempelvis reumatiker, som ofta har dyra läkemedel.

    Nils Bergeå Nygren, Svensk Farmaci

    • Nostradamus skriver:

      Hej Nils, det jag reagerar på är:

      1. att argumentet “kvalitet (kvalitetsindikatorer)” används som den gordiska knuten i ersättningssammanhang trots att det, sedan länge är tomt och innehållslöst, åtminstone i apotekshänseende. Vi har en branschförening, vi har flera fackförbund, vi har en massa tyckare och opinionsbildare och alla babblar kvalitet/ ersättning utan att veta vad det egentligen är och utan synbara försök att  konkretisera vad det gäller. Eller är det apoteksaktören Kalle Kula på apoteket i Paddträsk, som själv ska stå för “utredningsmaskineriet” vad gäller kopplingen kvalitet – ersättning??

      2. att apotekens “kärnverksamhet” ska betraktas som en skyddad verkstad, d v s skyddad för bl a all form av personalneddragningar, dålig lönsamhet, dåliga entreprenörer, tuffa marginaler, etc och som ska prioriteras före alla andra avgivna vidlyftiga politikerlöften (sjukvård, äldrevård, bostäder, etc). Skyddad verkstad var det kanske under monopoltiden, men som bekant är marknaden annorlunda idag. Detta “annorlunda” borde föranleda branschen att ta sig en rejäl funderare på om 1800-talets innebörd av “apotek” verkligen kan och ska användas som måttstock  och rikslikare för dagens hantering och försäljning med läkemedel.

      • Apotekare skriver:

         Så sant, Nostradamus. Apoteksvärlden sitter fast i det gamla skråväsendet, med krav på ensamrätt till en verksamhet som aldrig ska förändras.

        Det är fö inte personerna som ska utvärderas, det är åtgärder och handlingar. Inom medicinen utvärderas vad man gör, inte personen (läkaren). Alltså t ex operationsmetoder och behandlingar utvärderas en och en. Det är alldeles rätt att sjuksköterskorna höjde sin status genom att visa att omvårdnadsåtgärder och -program gav goda resultat för patienten. Idag krävs utvärderingar för alla åtgärder inom medicin och omvårdnad. Men vi farmaceuter har i stort sett inga systematiska utvärderingar som kan visa på effekt och värde för patient och/eller samhälle av åtgärder på apotek.

        • Gast skriver:

          Ok, så apotek kan inte leverera mätbar kvalitet, punkt slut?

          Nostradamun och Apotekare, var inte så förbittrade och visionslösa, antar att ni tillhör det äldre gardet?

          Kalla mig naiv men det är klart att det går att mäta och leverera kvalitet och kanske relatera det till ersättningen. Det finns ju miljoner sätt att göra det och krävs kanske inte vetenskaplig systematik

          • Apotekare skriver:

             Visst skulle man kunna mäta kvalitet och effektivitet av interventioner på apotek, men det har inte gjort nästan alls. åtminstone inte med godtagbara metoder. detta krävs numera överallt i sjukvården.

            Jag tycket inte att vi är visionslösa. tvärtom, vi vågar se utanför apoteksväggarna

          • Apotekare skriver:

             Dålig stavning i mitt inlägg tyvärr!!

          • Gasten14 skriver:

            Sjukvården är en stor skattefinansierad apparat som bedriver forskning, samt har stora administrativa delar. Så ser inte apoteken ut. Jag är därför rädd att apoteksaktörerna inte kommer att göra några försök att få pengar av landstigen för tjänster och “kvalitet”. Jämför bara med alla offentliga upphandlingar som skett de senaste åren från landstingshåll, det är lägsta pris som gäller som ända urvalskriterium allt som oftast. Nu är jag ingen spågumma, men inom det här området kommer vi med större sannolikhet få se en urvattnad kvalitét än en förbättrad.

            Förhoppningsvis har jag fel… men jag brukar ha rätt!