Gå till innehållet
Gå till startsidan

Fack- och professionstidningen från Sveriges Farmaceuter

Giving out some bad ideas

BLOGG: Apotek kan i teorin tjäna mycket på att expediera små förpackningar istället för stora - men gör det tack och lov inte så ofta. Kryphålet som kostat flera landsting miljonbelopp måste täppas till, men den aktuella dosutredningens förslag räcker inte, bloggar Svensk Farmacis chefredaktör Nils Bergeå Nygren.

Pressetiken säger, på ett ungefär, att man ska iaktta försiktighet i rapporteringen av självmord eftersom det riskerar att inspirera personer i riskzonen att följa efter.

Den här bloggen har jag tvekat lite inför på en liknande principiell grund.

Den ska handla om ett skadligt systemfel kopplat till apotekens handelsmarginal, som i teorin skulle kunna utnyttjas betydligt mer än idag.

Vi har i flera artiklar skrivit om dosaktörer som ofta använt småförpackningar av läkemedel när man laddat sina dosmaskiner istället för de större dosanpassade förpackningar som ofta finns att beställa.

Apotekens (inklusive dosaktörernas) ersättning via handelsmarginalen är baserad på antal förpackningar och därmed har aktörer som Apotekstjänst AB kunnat öka intäkterna rejält, samtidigt som det blivit en dyr historia för patienterna och de landsting som anlitat aktören.

Oansvarigt och oetiskt eller bara ett kreativt och smart utnyttjande av reglerna?

Det beror förstås på vilket perspektiv man har.

Ändamålsenligt är det knappast. Förutom onödigt höga samhällskostnader för läkemedel har det medfört restnoteringar av småförpackningar som drabbat öppenvårdsapotek och därmed patienter, och enligt uppgift även tvingat läkemedelsföretag att kassera osålda dosförpackningar.

I Anna-Märta Stenbergs dosutredning adresseras frågan.

TLV föreslås se över marginalen för maskinellt dosdispenserade läkemedel så att den blir ”anpassad till tabletter eller motsvarande i stället för förpackningar”.

Bra, men problemet är faktiskt större än så.

TLV bekräftar att det idag inte finns några mekanismer som hindrar öppenvårdsapotek från att i lämpliga fall agera likadant.

Man kan följaktligen tänka sig ett sådant här scenario.

Multimedicinerande farbror Bengt som sedan länge har frikort kommer in på apoteket och ska bland annat hämta ut receptförskrivet läkemedel i tablettform, 100 tabletter.

”Oj, den här har vi tyvärr inte på lager. Men går det bra med fem stycken 20-förpackningar?”

Det har Bengt inget emot eftersom det ändå är gratis (att det blir en dyr historia för landstinget är inget han känner till).

Pang – mångdubblad intäkt för apoteket.

Och mycket dyrare för landstinget.

TLV hävdar att man inte märkt några tecken på att öppenvårdsapotek missbrukat systemet regelbundet på det här sättet. Branschföreningen hälsar att ”defaultläget” är att expediera enligt ordination och välja en ändamålsenlig förpackningsstorlek.

Ett gott betyg till branschen och farmaceuterna, men system som bjuder in till missbruk brukar ofrånkomligen förr eller senare missbrukas. Dagens receptföreskrifter lämnar tolkningsutrymme för hur man som expedierande farmaceut kan agera.

Rätta mig gärna om jag har fel, men att detta aldrig någonsin skett avsiktligt på öppenvårdsapotek skulle förvåna mig.

Meningen med den här bloggen är inte att ”give out bad ideas”.

Snarare att uppmärksamma ett problem med vårt system där handelsmarginalen är baserad på antal expedierade förpackningar.

Och att den åtgärd som den senaste läkemedelutredningen föreslår – att ändra marginalkonstruktionen för dosapotek – inte täpper till hela kryphålet.

Mest läst