Gå till innehållet
Gå till startsidan

Fack- och professionstidningen från Sveriges Farmaceuter

”Vi behöver bli tuffare”

Ett plötsligt skrotat arbetstidsavtal och en ström av oroliga medlemmar. Sandra Jonssons första halvår som lokalfacklig ordförande har varit ett stålbad. Nu är hennes mål är att både facket – och farmaceuterna på apoteksgolvet – ska bli tuffare.

Sandra Jonsson hade bara varit ordförande någon månad i akademikerföreningen på Apoteket AB när arbetsgivaren släppte en smärre bomb: Arbetstidsavtalet på kedjan skrotas. Konsekvensen: De anställda tappar ”dag arbetsfri” – den som många sett som en stor förmån gentemot andra apotek – och måste arbeta igen alla röda dagar.

I stället skulle en bilaga till avtalet börja gälla, som vare sig arbetsgivare eller fack visste vad den egentligen innebar.

Samtidigt strömmade frågorna in från oroliga medlemmar. Vad innebär förändringen? Hur blir våra scheman? Frågor som varit svåra att besvara, bland annat eftersom arbetsgivaren inte velat träffas och prata om hur de nya reglerna ska tolkas, utan skjutit upp mötet in i det sista.

Ordförandeuppdraget blev därmed klart tuffare än väntat.

– Jag har fått bra stöd från förbundet, men eftersom det varit en helt ny situation finns ingen erfarenhet att luta sig mot. Det har bara varit att jobba på så gott man kunnat, säger Sandra Jonsson.

Och arbetet har gett resultat. Efter bland annat fackets påtryckningar har arbetsgivaren backat, åtminstone tillfälligt, och låter sjukhusapoteken slippa de nya reglerna. Och medarbetarna har fått 15 timmars kompensation för att det blir svårt att arbeta igen röda dagar under första perioden med de nya reglerna, som blev kortare än utlovat.

– Vi har varit väldigt upprörda, så det känns bra att vi kunnat påverka.

Hon tycker att arbetsgivaren agerat ganska yrvaket i kontakterna med facket.

– Det märks att de inte är vana vid att vi säger ifrån och engagerar oss.

Sandra Jonsson berättar om det senaste halvårets berg- och dalbana mellan tuggorna av rödspätta på ett fik i Stockholm. Aningen trött efter att tidigt samma morgon ha rest från Umeå för att gå facklig utbildning för förtroendevalda.

Att hon tackade ja till ordförandeposten bottnar i en stark drivkraft att påverka. Hennes mål är att facket ska bli mer aktivt och synligt. Lite tuffare mot arbetsgivaren — och detsamma önskar hon av farmaceuterna på apoteksgolven.

– Jag tror att många bara accepterar det chefen säger. Vi måste alla tänka till mer innan vi säger ja till en förändring. Vi är en väldigt lojal yrkeskår, men vi tänker inte alltid på konsekvenserna.

Som exempel nämner hon när anställda sagt ja till mer ensamarbete. Då kan chefer på andra apotek hänvisa till att ”det fungerar ju där”. Sedan sprider det sig, utan att någon egentligen vet hur det fungerar i praktiken.

– Någonstans har ju vi anställda godkänt förändringen och sedan blir det en ond cirkel.

Sandra Jonssons fackliga engagemang väcktes av just ensamarbetet. Centrumapoteket där hon då jobbade skulle utöka tiden som farmaceuterna var själva. Men facket sa nej, drev frågan till central förhandling – och arbetsgivaren lyssnade. De slapp fler ensamma timmar med allt vad det innebär av ökad stress och rädsla för rån.

– Det blev så tydligt att vi faktiskt kan påverka. I dag kan jag ångra att vi inte sa ifrån tidigare. Vi hade redan gått med på 45 minuters ensamarbete varje dag utan att sätta något emot, på grund av okunskap om de möjligheter som finns att påverka.

Att lyfta fram dessa möjligheter är en de saker föreningen jobbat hårt för med sedan hon blev ordförande. Bland annat har de drivit på för att samverkansavtalet ska bli mer känt arbetsplatserna. Där ingår att man ska ha regelbundna delaktighetsmöten.

– Och de ska inte handla om att bara en chef drar resultat. Alla ska få bidra med synpunkter på verksamheten, poängterar Sandra Jonsson.

För att kunna fokusera på rätt saker är hennes förhoppning att föreningen ska kartlägga vilka frågor medlemmarna tycker är viktigast. Vilka problem finns med bemanningen? Får man ta sin lunchrast? Till exempel.

Men för att nå målet om ett mer aktivt fack är en fråga avgörande: Att få fler förtroendevalda på apoteken.

– Förut tänkte jag själv ”jamen facket måste ju göra något åt problemen”. Men facket centralt kan inte bevaka varenda arbetsplats, det är vi själva som måste göra det.

Många medlemmar säger till Sandra Jonsson att de inte vill vara den som ”gnäller på att något är fel på jobbet”.

– Men om du har en roll som förtroendevald så låter du inte gnällig. Då har du faktiskt en plattform för att säga ifrån.

 

OM SANDRA JONSSON

Bakgrund: Utbildad molekylärbiolog. Påbörjade doktorandstudier men valde att skola om sig till receptarie på grund av osäkerheten att få jobb efter disputationen. Läste sedan till apotekare via påbyggnadsutbildning i Umeå. Har jobbat på öppenvårdsapotek, med tillverkning och på dosapotek. Är just nu på öppenvårdapoteket på Norrlands universitetssjukhus, samt LMA på två centrumapotek.

Fackliga uppdrag: Lokalt skyddsombud och regionsamordnare. Sedani höstas ordförande i Sveriges Farmaceuters akademikerförning på Apoteket AB.

Bor: Umeå

Familj: Man och tre barn (14, 11 och 5 år).

Hoppas på just nu: Lyckas med målet 4.30 på sitt tredje Stockholm maraton.

(Ur Svensk Farmaci nr 2/2019)

Mest läst