Fackligt tomrum på apoteksgolven

Hastiga schemaändringar. Indragna måltidsuppehåll. Långa resor för att lånas ut till andra apotek. Det är exempel på problem som Sveriges Farmaceuters medlemmar skulle kunna få hjälp med av fackliga arbetsplatsombud.

– Det är A och O att ha fackliga ombud där ute. Annars har vi ingen som bevakar medlemmarnas intressen på plats och som ser till att arbetsgivaren följer reglerna, säger receptarien Karin Gummesson, ordförande i förbundets apotekssektion.

Apotekssektionens vision att det ska finnas ett arbetsplatsombud på varje apotek med fler än två anställda. Men än är det långt dit. Av landets dryga 1400 öppenvårdsapotek har bara 34 ett fackligt arbetsplatsombud. Och även om ledamöter i akademikerföreningen, den lokalfackliga föreningen på apotek, räknas in så är det bara ett 50-tal apotek som har en fackligt förtroendevald på plats.

Det gör det svårt att fånga upp vad som händer och se till att allt går rätt till.

– Företagen väntar ju inte på oss anställda utan de kör på, och vi vet att det händer att de tummar på reglerna, säger Karin Gummesson.

Akademikerföreningen på Apoteket AB har arbetat hårt för att rekrytera fler förtroendevalda – och det har gett resultat. Under det senaste halvåret har antalet dubblerats, men då räknas även skyddsombud och föreningens styrelse in.

– Vi behöver såklart skyddsombud, men det vi verkligen skulle behöva är fler arbetsplatsombud. Om chefen på ett apotek till exempel gör en ändring i arbetstiderna, så kan ett arbetsplatsombud hjälpa till med insyn så att vi snabbt kan bevaka att chefen gör samma tolkning av avtalet som vi gör, säger Sandra Jonsson.

I dag får de fackliga förhandlingarna på apoteken ofta skötas av någon ur akademikerföreningens styrelse. Men de kan aldrig ha samma inblick i den aktuella arbetsplatsen som ett lokalt ombud har.

– Risken är större att vi blir överkörda för att arbetsgivaren säger ”Men så här har vi alltid jobbat här”, säger Sandra Jonsson.

Även akademikerföreningarna på Kronans Apotek och Apotek Hjärtat törstar efter fler förtroendevalda på apoteksgolven, men att få fler att engagera sig är svårt.

– Många tycker inte att de har tid och man är rädd att det skulle gå ut över privatlivet, trots att uppdraget ska göras på arbetstid. Sedan tror jag att branschens utformning, att många apotek har så få anställda, gör det svårt att få fler förtroendevalda. Tiden räcker inte när marginalerna är små, säger Shahin Ghafari, ordförande i akademikerföreningen på Hjärtat.

Allra lägst är den fackliga aktiviteten på Lloyds Apotek och Apoteksgruppen. Lloyds hade tidigare en lokalförening men den tappade fart när styrelsemedlemmar slutade. I dag finns bara en förtroendevald kvar på hela kedjan, Galina Prokopenko.

– Jag vill inte ge upp, men jag skulle verkligen vilja att vi blev fler. Det är svårt att ta hela ansvaret själv för exempelvis förhandlingar och kontakter med företaget, säger hon.

En förklaring till den långa fackliga aktiviteten bottnar i omregleringen av apoteksmarknaden. När det bara fanns en arbetsgivare inom apotek hade Sveriges Farmaceu­ter en stor facklig förening för alla apoteksmedlemmar, indelad i ”kretsar”. När den organisatio­nen föll lyckades förbundet inte ersätta kretsarna med starka organisationer på respektive fö­retag, enligt Karin Gummesson.

– Det blev villervalla efter mo­nopolet. Förbundet lyckades inte ta krafttag och ge bra stöd för att bygga upp fackliga föreningar på kedjorna. Det ser vi fortfarande resultatet av.

Men nu ser hon en ljusning. Förbundet har de senaste åren blivit betydligt bättre på att ge stöttning och utbildning till lokalt förtroendevalda, tycker Karin Gummesson.

De senaste åren har också tillströmningen av nya förtroen­devalda ökat något. Det kan ses som ett resultat av att Sveriges Farmaceuter 2018 tog fram ett handlingsprogram, “Starkare 2020”, för att öka det lokala en­gagemanget i hela förbundet.

– Förhoppningsvis är vi på väg att se ett fackligt uppsving. Samtidigt är det viktigt att de som driver de lokala förening­arna inser att de behöver ägna tid åt att organisera sig, att till exempel ha en verksamhetsplan och en tanke om att rekrytera fler, säger Karin Gummesson.

En längre version av artikeln publicerades i tryckta Svensk Farmaci nr 4/2019, som utkom den 6 september.

Medlemmar i Sveriges Farmaceuter kan läsa tidningen här (inloggning krävs).