”De som inte har råd med sina läkemedel bör ges utökat stöd”

Det har knappast undgått någon att de föreslagna förändringarna av högkostnadsskyddet för läkemedel, som regeringen nyligen presenterade, har väckt starka reaktioner. Det uppmärksammades inte minst i en demonstration som hölls i centrala Stockholm den 15 mars där fler hundra människor marscherade mellan Slussen och Mynttorget. De demonstrerade mot förslaget om ett höjt tak för högkostnadsskydd på läkemedel med 30 procent, som skall träda i kraft den 1 juli 2025.

Förslaget har varit ute på remiss och har mött omfattande kritik, rapporterar bland annat Svensk Farmaci. Man menar att denna höjning innebär ekonomiska påfrestningar för många hushåll, särskilt de som har höga läkemedelskostnader och låga inkomster såsom pensionärer.

Regeringen föreslår att högkostnadsskyddet eller den så kallade egenavgiften för läkemedel ska höjas i år från 2 900 kronor per år och person till 3 800 kronor per år och person. Det vill säga man kommer behöva betala 900 kronor mer per år innan högkostnadsskyddet träder in. Förslaget innebär inte bara en generell ökning av den totala egenavgiften utan även att beloppen inom högkostnadstrappan höjs i varje steg. Även kommer den enskilde få stå för hela kostnaden upp till 2 000 kronor, mot dagens 1 450 kronor. Därmed höjs också andelen av läkemedelskostnaden som patienterna betalar i det första trappsteget från 50 till 75 procent.

Grunden till förlaget är att statens kostnader för läkemedel har de senaste två åren ökat med 20 procent. Regeringen pekar på att statens kostnader för högkostnadsskyddet de senaste åren har ökat betydligt mer än patienternas egenavgifter och att inget tyder på lägre kostnader för staten framöver. De menar att höjningen från den 1 juli måste göras för att framöver klara finansiering av läkemedelssystemet.

Vissa menar att ”det ter sig naturligt att kostnaden för läkemedel följer den generella kostnadsutvecklingen på varor och att läkemedelskostnaden är fortsatt låg i hänsyn till vad man får tillgång till”.

Andra däribland Pensionärernas riksorganisation (PRO) menar att många som behöver mediciner inte har möjligheter att öka sina inkomster och därmed kanske inte kommer ha råd med sina läkemedel och att det kommer få konsekvenser.

För pensionärer där pensionen som höjts cirka 3 procent på ett år, innebär de föreslagna förändringarna för läkemedelssystemet en större utgift för de som är beroende av många läkemedel och som inte kan påverka sina inkomster.

De som redan lever i fattigdom, vilket är sex procent av befolkningen, cirka 630 000 människor kan inte spara från en månad till en annan, och den som inte godkänns i en kreditprövning kan heller inte köpa läkemedel på avbetalning. Patienter med höga läkemedelskostnader kan få betala 3 800 kronor vid första uttaget av läkemedel. Att tillägga är att den lägsta pensionen i Sverige, den så kallade garantipensionen, ligger på ungefär 9 000–9 500 kronor per månadför en ensamstående person. Detta läkemedelsuttag skulle då motsvara cirka 40 procent av den inkomsten.

Om individer med ansträngd ekonomi inte hämtar ut sina läkemedel kan det leda till ökad sjuklighet. Vilket i sin tur ökar regionerna och kommunernas kostnader. Sveriges kommuner och regioner, SKR, har därför varnat för att förslaget kan få negativa konsekvenser för folkhälsan och öka ojämlikheten i vården.

Storleken på kostnadsökningen är också svår att förutspå dess effekter av, då inget sådant tidigare har gjorts, därför är det önskvärt är att detta följs upp. Till exempel med en djupare analys av om/och hur regionerna och kommunernas ekonomi påverkas om patienternas vårdbehov ökar för att de avstår läkemedelsbehandling.

Allvarligt är också om en eventuell hamstring före 1 juli leder till ytterligare problem med bristsituationer som är mycket resurskrävande för hälso- och sjukvården och apoteken och kan bli riskfyllt för patienterna.

Apoteken behöver också kunna förbereda sig på att erbjuda enkla och väl utformade lösningar för delbetalning, som är anpassade till den nya nivån på högkostnadsskyddet.

Man kan säga att med ett ändrat högkostnadsskydd för läkemedel vill regeringen flytta över kostnader från staten till patienterna men i slutändan kan detta alltså slå tillbaka.

Även om detta är en negativ nyhet i sig ska man också komma ihåg att det inte alltid är så svart och vitt. För att samtidigt finns ett förslag om förstärkt högkostnadsskydd på tandvård för personer som är 67 år och äldre.

Regeringen säger att man genomför reformen eftersom det är ”mycket angeläget” att göra det billigare för äldre att besöka tandvården. Dålig tandhälsa kan också som känt leda till mer allvarliga konsekvenser där hälso- och sjukvården kommer in.

Enligt socialministern är detta den största tandvårdsreformen på över 20 år. Dock för att ha råd med reformen så tas den avgiftsfria tandvården för unga 19–23 år bort nästa år.

Balansen mellan dessa höjningar och sänkningar, med exempel som ovan, kommer att vara avgörande för ”hushållens hälsoekonomi” framöver.

Med tanke på den demografiska utvecklingen med en åldrande befolkning, ökningen av kroniska sjukdomar och framför allt de snabbt ökade möjligheterna till behandling bör man se över utsatta grupper som är i riskzonen att inte klara av sina läkemedelskostnader och ge dem utökad stöd så att inte en ojämn vård på så sätt genererar polariseringar i folkhälsan.