“Stora risker när starka läkemedel används fel och för länge”
Upp emot var tredje person med LSS-stöd använder tio eller fler läkemedel. Många mycket starka läkemedel förskrivs för andra sjukdomar än de är avsedda för, och används för länge. Det visar en rapport från Socialstyrelsen.
77 745 personer i Sverige får insatser enligt Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS. Upp mot 34 procent av dem använder tio eller fler olika läkemedel vilket ökar risken för läkemedelskrockar och olika biverkningar visar Socialstyrelsens kartläggning.
I nära hälften av de mätningar som gjordes var läkemedelsanvändningen tio gånger högre eller mer jämfört med motsvarande åldersgrupp hos personer som inte får insatser enligt LSS.
— Vården behöver följa upp det här mycket noggrannare. Framförallt finns stor risk för allvarliga läkemedelsinteraktioner – eller krockar – mellan olika läkemedel, som kan leda till mycket allvarliga biverkningar, säger Socialstyrelsens generaldirektör Björn Eriksson i ett pressmeddelande.
Socialstyrelsens generaldirektör Björn Eriksson
De vanligaste läkemedlen var antidepressiva, antiepileptika (läkemedel mot epilepsi), neuroleptika (antipsykotiska läkemedel), sömnmedel samt medel mot förstoppning.
Trots att de ofta mycket starka mediciner som förskrivs bör användas under bara några veckor är det vanligt att de används under betydligt längre tid – ofta sex månader eller mer.
Minst varannan person med intellektuell funktionsnedsättning eller autism får antipsykotiska läkemedel i sex månader eller mer – där den rekommenderade behandlingstiden är sex veckor.
Personer med intellektuell funktionsnedsättning eller autism förskrivs ofta antipsykotiska läkemedel för ångest och beteendesymtom – i stället för psykos eller bipolär sjukdom som läkemedlen i första hand är avsedda för.
— De här mycket starka medicinerna förskrivs ofta för helt andra tillstånd än de är avsedda för. Neuroleptika som egentligen är till för att behandla psykoser ges även för utåtagerande beteende, vilket inte bör vara en långsiktig lösning, säger Karin Flyckt, sakkunnig i funktionshindersfrågor på Socialstyrelsen i samma pressmeddelande.
Karin Flyckt, sakkunnig i funktionshindersfrågor på Socialstyrelsen
Det är upp till 20 gånger vanligare att personer med LSS-instats ges neuroleptika, eller antipsykosläkemedel. I åldersgruppen 41-64 år med intellektuell funktionsnedsättning eller autism var det 24 procent som förskrevs neuroleptika, att jämföras med 1,2 procent i den övriga befolkningen.
Det förekommer såväl kroppsliga som psykiatriska tillstånd hos personer med insatser enligt LSS. Läkemedelsbehandling är därför många gånger befogad. Men riskerna med omfattande medicinering får inte underskattas menar Socialstyrelsen.
— Därför behöver riskerna med förskrivning av ett stort antal mediciner uppmärksammas. Det fordrar stor noggrannhet när det gäller såväl ordination, som uppföljning och regelbunden omprövning av behandlingen, säger Karin Flyckt.
Tidigare har Socialstyrelsen tagit fram indikatorer som används för att systematiskt följa upp, jämföra och förbättra läkemedelsbehandling för äldre personer. Där har man kunnat påvisa tydliga brister som därigenom kunnat åtgärdas.
— Ambitionen är att göra samma sak när det handlar om läkemedelsanvändningen bland personer som får insatser enligt LSS, vilket kan bidra till att minimera riskerna med användning av ett stort antal läkemedel, säger Björn Eriksson.
Läs mer >> Åtgärder krävs för ökad patientsäkerhet i kommunerna
