3D-printade läkemedel: Framtiden för personlig sjukvård

Christina Holmberg är upprymd. För bara några veckor sedan hände det som hon gått och tänkt på i flera år. Med iver i rösten beskriver hon känslan i kroppen när hon för första gången såg Apotek Produktion och Laboratoriers (APL) egen 3D-printer tillverka läkemedel.

— Det var overkligt, roligt och kändes jättebra. Nu är det inte bara något som vi pratar om ska hända, äntligen har vi en maskin som trycker tabletter. Att vi kommit så långt gör att jag känner en stor lättnad för patienternas skull, för jag vet hur stor skillnad det här första steget kommer att göra för de små patientgrupperna i Sverige, säger hon.

Christina Holmberg är sektionschef för farmaceutisk utveckling på APL och projekt­ägare för implementeringen av 3D-printning av läkemedel på företaget. Det är ett statligt ägt bolag vars samhällsuppdrag bland annat innebär ett ansvar att utveckla och tillhandahålla ett medicinskt ändamålsenligt och kvalitetssäkrat sortiment av extemporeläkemedel och lagerberedningar.

Syftet är att patienter med särskilda behov, som inte kan använda de läkemedel som finns på marknaden, ska kunna få tillgång till rätt behandling. Med det uppdraget i åtanke började hon, tillsammans med sina kollegor, under 2021 undersöka möjligheterna till 3D-printade läkemedel i Sverige.

Hon fick kontakt med en forskargrupp på Uppsala universitet som redan forskade på detta och idag har APL ett etablerat samarbete med Uppsala universitet och Uppsala Akademiska sjukhus. Christina Holmberg säger att hon sedan dess fått större inblick i vad 3D-printade läkemedel kan innebära för olika patienter.

— En patient kan få en exakt dos av sitt läkemedel, vilket innebär att sjukvårdspersonal, farmaceuter och föräldrar som till exempel vårdar svårt sjuka barn slipper dela, mäta och krossa läkemedlet för att få till en anpassad lägre dos, säger Christina Holmberg, och fortsätter:

— 3D-printade läkemedel är också bra för patienter som inte kan äta traditionella läkemedel eftersom de 3D-printade tabletterna är tuggbara, går att svälja hela eller lösa upp i ett glas vatten och ges via sond, säger hon.

Ett läkemedel 3D-printas enligt liknande princip som en vanlig 3D-skrivare, och det finns flera olika tekniker. Det finns ett printhuvud, men i stället för att till exempel printa något av plast så kan maskinen laddas med en halvfast blandning bestående av läkemedlet och en ceratliknande bas eller material som smälts och blandats ihop, för att därefter printas till en tablett med önskad storlek och dos. 

— Det kan vara bra för multi­sjuka patienter, som måste äta många tabletter om dagen, men med en 3D-printer som kan individanpassa läkemedlet så blir det bara en. Det är också bra för svårt sjuka barn med till exempel cancer som får biverkningar så som högt blodtryck av sin behandling. De får befintliga läkemedel mot högt blodtryck med doser som är anpassade för vuxna, men med 3D-printade läkemedel kan de i stället få exakt den dos läkemedel som är lämplig för barn.

Christina Holmberg tror inte att det finns risk att denna typ av tillverkning kan ta över vanlig läkemedelstillverkning.

— Nej, det ser jag inte framför mig. Vanlig läkemedelstillverkning är storskalig och det kan aldrig 3D-printern tävla med, den fyller i stället ett behov som inte är fyllt idag. Jag tror den blir ett fantastiskt komplement för alla med speciella behov och som behöver individ­anpassade läkemedel. Det här görs för att höja kvaliteten och minska risken för fel i tillverkning, säger Christina Holmberg.

Hon tror att många i framtiden kommer att ha sin egen 3D-printer i hemmet och printa de läkemedel som man behöver.

— Det tror jag är 20–25 år bort. Men innan det, kanske inom fem år, finns de på sjukhus och andra vårdinrättningar och hos oss som är ansvariga för extemporeläkemedel. Min vision och förhoppning är att det snart är vanligt, säger
Christina Holmberg.

På Uppsala universitet finns Christel Bergström, professor i molekylär galenisk farmaci. I sju år har hennes forskargrupp arbetat med att ta fram individ­anpassade läkemedel, med fokus på att anpassa läkemedel för svårt sjuka barn. Hon säger att 3D-tekniken öppnar upp helt nya möjligheter.

— Barn står ofta utanför grupper som får korrekt dosering av läkemedel. Man delar, krossar, löser upp läkemedel som ska hjälpa svårt sjuka barn att få rätt dos. I vårt forskningssamarbete med Akademiska sjukhuset har vi sett hur personalen måste manipulera läkemedlen, som från början är gjorda för vuxna och inte anpassade för barnen. Vi har tillsammans med dem jobbat hårt för att använda 3D-tekniken istället för att anpassa dosstyrkan till barnen. 

Hon pekar också på att 3D-skrivare kan ge en bättre miljö och vardag för både vårdpersonal och familjer med svårt sjuka barn – och öka säkerheten. 

— Det blir en mer jämlik vård för barnen eftersom läkemedlen kommer att vara gjorda för dem, säger Christel Bergström och fortsätter:

— Det är sannolikt att vi i framtiden kommer ha 3D-printer i hemmet. I stället för att åka till sjukhuset för att få dosanpassningar, så kanske man får 3D-skrivaren på recept – inte läkemedlet – och så producerar 3D-skrivaren läkemedlet hemma hos patienten, säger Christel Bergström.

Men ökar det säkerheten?

— När jag pratar om detta får jag ofta frågor om säker tillverkning med 3D-skrivare hemma, att det är farligt att folk gör läkemedel hemma och att det skulle uppstå falska produktionslinor. Men jag ser inte
fler risker med den här tekniken än annan teknik som finns. Det är inte heller vem som helst som kommer få en skrivare, det kommer vara reglerat och tillverkningen loggad med liknande system som bank-id används idag. Jag ser bara möjligheter med tekniken, säger Christel Bergström.

Hon menar att det som gör 3D-tekniken intressant är att den är så flexibel och att den flexibiliteten kan byggas in i läkemedelstillverkningen. Det går snabbt att göra förändringar mellan vilket läkemedel som ska produceras och anpassa ett läkemedel till en patients behov.

Forskargruppen vid Uppsala universitet har testat flera metoder där läkemedel distribueras som gelfyllda sprutor eller pulverkasetter. Dessa laddas i 3D-skrivaren och skrivs ut som tabletter. Än så länge sker försöken i laboratorier, men Christel Bergström berättar att det redan nu finns 3D-skrivare som testas ute på apotek i Europa. 

— De kommer finnas på sjukhus, hemma hos personer och på apotek, så att vi kommer ifrån att krossa och dela tabletter, och möjliggör enkel och rätt dosering. De kan stå på vilket apotek som helst och enkelt hanteras av en farmaceut. Vi har också en pågående studie tillsammans med Sveriges lantbrukaruniversitet där de ska 3D-printa läkemedel till djur som veterinärer sedan kan ge till dem.

Christel Bergström tror inte att 3D-skrivare kommer att ta över läkemedelsproduktionen helt i framtiden, utan vara ett välkommet komplement till redan välfungerande produktionslinor.

— Det finns ingen anledning att 3D-printa till exempel en Iprentablett, för där finns redan etablerad produktion och kundkrets. Men jag tror att vi med 3D-produktionen kommer att se tillverkning av mer avancerade tabletter, till exempel genom att kombinera flera läkemedelssubstanser i en tablett, så kallade polypills, så att patienter slipper ta flera olika läkemedel. 

Hon tror att produktionen av polypills kan hjälpa till att utveckla regelverket kring 3D-printade läkemedel. För ska nya läkemedel utforskas måste det också finnas en plan för det.

När du påbörjade din forskning kring 3D-läkemedel, hade du då trott att du varit där vi är idag?

— Jag hade egentligen hoppats att vi skulle var här lite snabbare. Men jag är glad över att det regulatoriska regelverket har samutvecklats i takt med vår forskning. Sedan har det varit fantastiskt att se när vår grundforskning kommer nära patienten, att se barn och äldre som har en tuff situation när de kommer till sin medicinering få individanpassade läkemedel – då förstår vi att vi gör skillnad.

Vad är din förhoppning om framtiden med 3D-printade läkemedel och din forskning kring det?

— Min stora förhoppning är att hjälpa alla de grupper som behöver individanpassade doser av läkemedel. Vägen dit är att vi i vår forskning ska kunna börja göra kliniska studier i humanpopulation. Sedan är också den stora förhoppningen att vi genom denna teknik också kan locka andra forskare att göra fler kliniska studier i Sverige. Där har vi som land tappat, och jag tror att produktionstekniken med 3D-skrivare kan vara en bidragande del till att locka och göra vårt land mer attraktivt för studier.

Läs mer >>

”Jag hoppas att andra apotek också vill 3D-printa läkemedel”