“Ju äldre jag blir, ju ödmjukare blir jag inför att inte ta saker för givet”

Ibland ställs jag inför situationer som får mig att tänka tillbaka på kundmöten som jag har haft på apoteket. Just det här kundmötet har jag gått tillbaka till många gånger för att påminna mig själv om risken att ta något för givet.

Den här kunden blev på sätt och vis en stamkund hos oss. Hen kom tillbaka till vårt apotek för att hen helt enkelt hade fått hjälp. Av en slump var det ofta jag som beställde och/eller lämnade ut läkemedel till kunden. Jag har alltid tyckt om utmaningen med ”kluriga” kunder och i det här fallet var utmaningen den språkliga barriären. Hen pratade inte direkt någon engelska men med hjälp våra sammantagna språkliga färdigheter lyckades vi ofta komma överens. Utom en gång när hens recept hade gått ut.

Det känns som en klassisk fras från en farmaceut; ska jag förnya alla kunders recept kommer jag inte göra något annat om dagarna. Och det är ju sant, det finns oftast inget utrymme för det. Så jag skrev ned information och telefonnummer på en lapp och skickade hem kunden med uppmaningen att kontakta mottagningen. Några dagar senare kom hen tillbaka. Fortfarande hade hen inget recept. Jag blev lite irriterad och upprepade samma sak igen, förnya receptet. Nästa gång kunden kom in på apoteket var läkemedlet nästan slut. Det bör tilläggas att hen stod på ett viktigt läkemedel mot en kronisk sjukdom.

Jag insåg att vår kommunikation på bruten engelska, spanska, franska och Gud vet vad inte dög längre. Jag slog upp Google translate, vred på skärmen mot kunden och översatte till kundens modersmål. Döm om min förvåning, den vuxna personen ljudade sig igenom bokstäverna. Då slog det mig. Den här personen kan inte läsa ordentligt och här har jag skickat iväg hen med en lapp med information gång på gång. På svenska dessutom!

Jag ringde omgående läkaren. Hon var oerhört tacksam att jag ringde, för av misstag hade hon skrivit ut ett uttag, när hon egentligen hade menat att skriva ut fyra.

Efteråt funderade jag mycket på vad jag hade kunnat göra annorlunda. En uppdaterad läkemedelslista kunde ge mig en del ledtrådar om kunden. Fanns det ett recept för att behandla till exempel Alzheimer, kunde jag anpassa dialogen och mitt bemödade. Men i det här fallet fanns inga ledtrådar. Jag tog för givet att kunden kunde läsa.

Ju äldre jag blir, ju ödmjukare blir jag inför tanken att inte ta saker för givet. Men också att vara tacksam för det jag har. Som till exempel det faktum att jag nyligen har fått ett nytt, om än tillfälligt, jobb. Arbetsbeskrivningen väckte vissa tvivel och jag var förberedd på få raster, långa arbetspass och obekväma arbetstider. Men hittills har arbetsgivaren varit riktigt schysst, jag får både lång lunchrast och gott om sömn på natten. Kanske är det min tidigare erfarenhet som har lett till bättre villkor den här gången? Hursomhelst, oavsett hur dåliga villkor än var, hade jag ändå valt att ta jobbet. Det är inget jag tar för givet och jag är så tacksam över att än en gång ha fått bli mamma till en liten flicka.