Apotekarna som jobbar för att förbättra global hälsa
Idag firar farmaceuter världen över Årets farmaceutdag – och i år är temat global hälsa. Svensk Farmaci har pratat med två apotekare som med sin forskning bidrar till att förbättra den globala hälsan.
Elin Larsson, apotekare och senior forskare vid KI, och Cecilia Stålsby Lundborg, apotekare och professor vid KI jobbar på olika sätt för att förbättra den globala hälsan.
Den internationella farmaceutdagen, som infaller den 25 september varje år, inrättades 2010 av organisationen International Pharmaceutical Federation (FIP). Syftet är sätta fokus på farmaceuters betydelse i att förbättra hälsan runt om i världen.
Temat för årets dag är hur farmaceuter kan möta globala hälsobehov. Svensk Farmaci har pratat med två forskare som genom sitt arbete bidrar till att förbättra den globala hälsan.
Cecilia Stålsby Lundborg är apotekare och professor vid institutionen för global folkhälsa vid Karolinska institutet. Hon är forskargruppsledare för forskargruppen Health Systems and Policy där hennes egen forskning fokuserar på att förbättra användandet av antibiotika med en förhoppning om att antibiotika ska användas på ett klokare sätt för att minska utveckling och spridning av antibiotikaresistens.
— Antibiotika är livräddande läkemedel. Då måste målet vara att vi ska kunna fortsätta använda antibiotika när det behövs, så vi måste vara rädda om de antibiotika vi har, säger hon.
Cecilia Stålsby Lundborg jobbar bland annat med indiska forskare för att utveckla metoder för att rena vatten från antibiotikarester och resistenta bakterier. Hon berättar att antibiotikaanvändningen kan se väldigt olika ut världen över.
— I Sverige är vi, jämfört med många andra länder, bra på att inte använda antibiotika i onödan. Här vet vi att de flesta infektioner inte är livsfarliga. Men bor du i ett land där till exempel malaria är utbredd kan feber vara ett större hot, eller betyda livsfara, och då söker du vård även för enklare infektioner och riskerar då att få antibiotika – trots att det kanske inte behövs, säger Cecilia Stålsby Lundborg och fortsätter:
— Samtidigt får många inte den antibiotika de skulle behöva vid allvarliga bakteriella infektioner på grund av antibiotikaresistens eller brist på tillgång till verksamma antibiotika.
Hur ska vi minska antibiotikaanvändandet?
— Genom att jobba med prevention, det är mer än halva arbetet för att få ner onödigt antibiotikaanvändande, och jag har sett att det går att göra en förändring. Jag har jobbat med dessa frågor, i samarbete med indiska forskare, i Indien i mer än 20 år och där upplever jag att man i många fall är mer restriktiva med antibiotika idag. Prevention kan också vara utbildning på befolkningsnivå, förbättrad hygien på sjukhus och samhället i stort, vilket gör stor skillnad. Om en person inte har någon infektion kommer frågan om eventuell antibiotikaförskrivning oftast inte upp, säger Cecilia Stålsby Lundborg.
På Karolinska institutet finns också Elin Larsson som är apotekare, senior forskare och docent i global hälsa. Hennes forskning fokuserar på sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR) i ett globalt perspektiv. Hon säger att den största utmaningen med hennes arbete är att tillgången till kunskap och vård och hälsa inom detta område är ojämnt fördelat – både i Sverige och globalt.
— Generellt har socioekonomiskt missgynnade grupper sämre tillgång till vård relaterat till SRHR. I Sverige och andra höginkomstländer har vissa migrantgrupper dålig tillgång till denna typ av vård. I länder med högerkonservativa och populistiska partier påverkas det också synen på jämställdhet och synen på SRHR och det har försämrat möjligheten att göra abort, till exempel i USA, säger Elin Larsson.
Hur gör man för att hjälpa de som har sämre tillgång?
— Jag tror på att inkludera målgrupper som man önskar nå, i samskapandet av utformningen av vården. Jag arbetar till exempel med ett projekt i Sverige där migrantgrupper deltar och ger input till hur preventivrådgivningen kan förbättras för att den ska vara relevant. I Tanzania jobbar jag i ett projekt där unga kvinnor och flickor med hiv ska delta i samskapande av hiv-vård för att de inte ska försvinna från vårdprogrammen.
Vad hoppas du på framåt?
— Att länder inser att SRHR det är en del av de mänskliga rättigheterna och att ojämlikheten i världen förbättras gällande SRHR. Jag hoppas också att jag får fortsätta att handleda doktorander i låg- och medelinkomstländer, så att de får en forskarutbildning och kan forska i sina länder och på så sätt bidra till bättre sexuell och reproduktiv hälsa, säger Elin Larsson.
