“Kompetenspärmarna ser fina ut men är oftast tomma på innehåll”

I mitt styrelseuppdrag som kvalitetsansvarig för SOAF (Sveriges oberoende apoteksaktörers förening) som går ut på att hjälpa till med kvalitetsarbete för de fristående privata apoteken runt om landet märker jag ett tydligt gemensamt problem för de flesta apotek jag besöker. Bortsett från att samtliga regelverk ska vara uppfyllda för att säkerställa patientsäkerheten som exempelvis egenkontroll, avvikelsehantering, egenkontrollprogram, signumlista med mera så faller oftast den interna utbildningen nånstans mellan stolarna.  

Jag pratar om kompetensutveckling. Låter ju fint på pappret. Kompetens för personal. Vem gillar inte att lära sig nya kunskaper inom det området de är utbildade i. Det är ju dötrist att jobba på ett och samma ställe och aldrig lära sig något nytt. Men tydligen är det mycket svårare att få till det i praktiken än vad som alltid önskas eller rättare sagt, kravet som ställs från myndigheten.  

Vad är det för krav som ställs på apoteket? 

Nördar vi oss lite i regelverket så står det i Läkemedelsverkets föreskrifter (LVFS 2009:9) om detaljhandel vid öppenvårdsapotek 3§ att: Öppenvårdsapotek ska ha personal som till antal och kompetens säkerställer en god kvalitet och säkerhet vid bedrivande av verksamhet. Under öppethållandet ska antalet närvarande farmaceuter vara tillräckligt och de ska ha den kompetens som är nödvändig i förhållande till verksamhetens art och omfattning. 

Vidare står det 26§ samma föreskrift att det ska finnas kompetensutvecklingsplaner för personalen.   

Aha ok. Låter ju vettigt. Inga konstigheter med det, eller?  

Varför är det då ganska tomt när jag bläddrar i kompetenspärmarna från diverse apotek jag besöker? Vill inte chefen bidra med kompetensutveckling för personalen eller sig själv för den delen? Är det en resursfråga? Kostnadsfråga? Tolkat regelverket fel?  

Apoteken lägger väldigt mycket tid på att säkerställa patientsäkerheten “den externa delen” som jag brukar kalla det för. Alltså att jobba med riskminimering genom att vara otroligt noga med att samtliga dokument och dokumentstyrning är på plats genom att ha 33 olika pärmar för kvalitetsarbetet och säkerställa god patientsäkerhet, så man glömmer den “interna delen”. Med interna del menar jag exempelvis just kompetensdelen för personalen.  

I praktiken ska det hela gå till så att chefen vid medarbetarsamtalen utformar en plan för hur kompetensutvecklingen ska gå till på apoteket för det kommande året. Sedan utförs kompetensutveckling genom exempelvis diverse utbildningar och sedan följs det hela upp på nästa medarbetarsamtal genom en utvärdering/effektmätning av kompetensen.  

Varför är det då så svårt att utforma detta i det dagliga arbetet på apoteket?  

I många fall är det helt enkelt en fråga om att det är brist på externa utbildningar. Det finns helt enkelt inte tillräckligt material att använda sig av. Läkemedelsakademin.se är ett utmärkt sätt att börja någonstans men vad händer efter år tre? Ska man då gå om Farmakoterpikursen för 2:a gången? Ska man ta den där Egenvårdspaketet igen för 3:e gången? Nästa problematik är ju självklart kostnadsfrågan. I en otrolig tuff apoteksvärld för de privata enskilda apoteken där varje öre spelar roll så kanske man inte har tillräckligt resurser att skicka iväg personalen på utbildningar för 15 000 kronor. Och även om man har råd så kanske man inte vet vilken effekt det kommer ge utfall för i den dagliga verksamheten. Ett annat problem är att många av apoteken är små apotek med kanske endast två anställda. Hur ska då den ensamma farmaceuten klara av att hantera allt om den andra personalen åker iväg två dagar på utbildning?  

Jag har tyvärr ingen lösning på problemet men jag märker att det är en akilleshäl för många apotek att uppfylla just den kravbilden. Kompetenspärmarna ser fina ut men oftast tyvärr ganska tomma på innehåll.