“Inte vilken chef som helst- vi förtjänar en bra ledare!”

Vi lyckades. En dag lyckades många av oss närvara på den efterlängtade träffen som vi länge hade försökte få ihop. Det var inte enkelt, många av oss är apotekare och receptarier som jobbar på olika apotek runt om i Stockholm. Med våra scheman var det nästintill omöjligt att hitta en gemensam dag där alla var tillgängliga. Våra andra vänner hade det mycket lättare och kunde därför anpassa sig efter våra tider.

Till slut träffades vi, inte alla men många, och kul hade vi! Vi kunde inte låta bli att prata om vårt yrke och snart hamnade vi i en mycket intressant diskussion- ett ämne som jag tidigare inte hade reflekterat kring på samma sätt som nu. Vem ska få vara vår chef? Vilka krav bör ställas, och varför är det så enkelt för vem som helst att leda oss? Ska det vara tillåtet att ha en chef som saknar farmaceutisk utbildning? Är en chef med en farmaceutisk legitimation bättre? Vad är en bra chef och vem avgör det? Jag lyssnade flitigt på allt som sades.

”I min chefs ögon är min femåriga utbildning lika med den interna egenvårdskursen. Hen fattar inte att det jag sysslar med inte är detsamma som att sälja och ta betalt.” 

”Jag har ingen chef jag kan vända mig till för stöd, ingen jag kan bolla med, ingen som kan relatera och ingen som förstår. Mina chefer underskattar det jag gör, de förstår inte att en expedition av ett receptbelagt läkemedel inte är samma sak som att sälja en handelsvara.”

”De förstår inte det jag gör, receptprocessen, mitt jobb och mina uppgifter. Jag kan aldrig förvänta mig att min chef kan stötta eller guida mig när jag behöver det.” 

För mig känns det så främmande att inte kunna bolla tankar, ställa frågor och få hjälp och stöd. Att göra en bedömning är en del av jobbet, att ta beslut och att göra avsteg är en annan del av arbetsvardagen. Att då inte ha någon som kan stödja en känns ledsamt. Nu i efterhand uppskattar jag alla mina chefer och kollegor extra mycket. Alla de jag har dragit i för att säkerställa, stödja och bekräfta mina funderingar och tankar, för att slutligen kunna göra en så korrekt bedömning som möjligt. Att inte ha den möjligheten innebär att man behöver ta risker och göra osäkra bedömningar som i sin tur innebär försämrad kvalitet och säkerhet.

Vi pratade mycket och länge om apotekschefer. Flera yttrade sina åsikter och sitt missnöje. Chefer utan en farmaceutisk bakgrund målades upp som det värsta ett apotek kunde ha. Men är det verkligen så? Är en chef utan en farmaceutisk utbildning per automatik sämre än en legitimerad chef? Är alla chefer med farmaceutisk utbildning bra? 

Jag förstår verkligen att det kan vara tufft och utmanande för farmaceuter att arbeta på apotek där cheferna saknar farmaceutisk kompetens, dock vet jag att det finns gott om dåliga chefer med farmaceutiska utbildningar. Den enda gemensamma punkten mellan resterande farmaceuter och chefen är legitimationen. Farmaci, patienter, vård, hälsa och kvalitet finns inte med på prioriteringslistan.

”Både du och jag är säljare- det är bara att acceptera läget!”

”Det är bara att ge ut, sa min chef så fort jag ville ringa förskrivaren för att stämma av doseringen” 

En chef är mer än en person som gör schemat och håller i möten. En chef är mer än en utbildning och en legitimation. Det ska inte vara enkelt för vem som helst att leda oss och bli vår chef! Bör det inte ställas krav på cheferna? Jag menar då inte krav på försäljningsmål som cheferna behöver nå, utan mer på att vara en bra chef, en bra ledare.