”En blodtrycksmedicin med adhd-effekt”
Guanfacin har jämfört med de andra adhd-behandlingarna en helt egen mekanism och kan användas för att dämpa biverkningarna av dem, enligt expert.
Trots att den kliniska bilden vid adhd är heterogen så är den rekommenderade läkemedelsbehandlingen ganska standardiserad. Hos barn pekas metylfenidat (Concerta/Ritalin) tydligt ut som förstahandsval, amfetamin (Elvanse) eller atomoxetin (Strattera) som andrahandsval och guanfacin (Intuniv) som tredjehandsval.
— Vi använder en behandlingsalgoritm från Läkemedelsverket som visar att metylfenidat ofta har god effekt och mindre biverkningar hos ungdomar. Guanfacin kommer lite längre ned på prioriteringslistan där, säger Pär Höglund, överläkare, barn- och ungdomspsykiater, läkemedelsansvarig inom BUP Stockholm samt tillförordnad ordförande för Region Stockholms läkemedelskommitté.
Samtidigt, menar han, är det tydligt att guanfacin har en lite annorlunda profil och kan användas på lite andra sätt.
— Guanfacin är bättre framför allt vid hyperaktivitet. Det används också vid en del utåtagerande beteenden eftersom det är lugnande, säger Pär Höglund.
Man kan säga att guanfacin är en ganska bra blodtrycksmedicin som ger en additiv adhd-effekt.
Dessutom kan guanfacin användas för att parera biverkningar av de andra adhd-medicinerna.
— Metylfenidat och amfetamin höjer både puls och blodtryck, de minskar aptiten och särskilt barn kan ha lite svårt att somna. Lägger man då till guanfacin så har det precis motsatta biverkningar. Man kan säga att guanfacin är en ganska bra blodtrycksmedicin som ger en additiv adhd-effekt, säger Pär Höglund.
Intuniv har restnoterats till och från den senaste tiden och risken att sluta tvärt har diskuterats. Det kan leda till en rekyl i blodtryck och i värsta fall till blodtrycksutlöst encefalopati. Men Pär Höglund vill tona ner risken.
— Om man kan så ska man undvika en hastig utsättning, men det är inte jättefarligt. Den största risken är om man har hjärtproblem sedan tidigare och det är ovanligt bland ungdomar, säger han.
Patienter bör i ett sådant läge hänvisas tillbaks till sin behandlande läkare som får avgöra hur situationen ska lösas, menar han.