Guanfacin stärker signalen utan att stimulera den
Intuniv med den aktiva substansen guanfacin är en adhd-behandling som, i motsats till många andra behandlingar, inte stimulerar signaleringen i synapsklyftan utan bromsar den. Likafullt blir effekten att signalen stärks. Vi förklarar hur.
Uppemot 30 procent av adhd-patienter svarar dåligt på stimulerare behandling.
Adhd behandlas vanligtvis med stimulerande behandling som amfetamin eller metylfenidat. Dessa medel ökar koncentrationen av noradrenalin och dopamin i synapsklyftan på olika sätt. Men uppemot 30 procent av adhd-patienterna svarar dåligt på stimulerare. Då kan icke-stimulerande behandling istället fungera.
Guanfacin (Intuniv) är en selektiv alfa2A-adrenerg receptoragonist. Eftersom alfa2A-adrenerga receptorer finns i många vävnader i kroppen har en agonist som guanfacin flera effekter i kroppen. Till exempel har den en blodtrycks- och pulssänkande effekt (den första effekten som upptäcktes, vilket också förklarar varför den ligger under ATC-kod C).
Guanfacin reducerar nervsignaler från det vasomotoriska centret till hjärtat och blodkärlen. Något som minskar det perifera kärlmotståndet och därigenom blodtrycket samt reducerar hjärtfrekvensen. Därför kontrolleras patienters kardiovaskulära status innan insättning och dosen titreras upp långsamt under kardiovaskulär övervakning.
På omvänt sätt kan en hastig utsättning, som till exempel vid en restsituation, orsaka en ökning av blodtryck och puls och i mycket sällsynta fall har blodtrycksutlöst encefalopati (hjärnsjukdom) rapporterats. För att undvika detta bör dosen minskas gradvis under ett antal veckors tid.
När det gäller adhd är verkningsmekanismen inte fullständigt klarlagd, men rådande uppfattning är att den primära effekten av guanfacin utövas i det område i hjärnan som kallas dorsolaterala prefrontalkortex (dlPFC).
Vid adhd är nervsignalerna svagare än förväntat här och en förklaring till det kan vara att jonkanaler i den postsynaptiska nervcellen är öppna och ”läcker ut” signalen. Guanfacin verkar på två olika sätt i och omkring nervsystemets synapser.
Stimulerare som amfetamin och metylfenidat ökar mängden noradrenalin och dopamin i synapsklyftan bland annat genom att blockera återtransportörerna av signalsubstanserna (NAT och DAT). Amfetamin ökar även frisättningen dopamin.
Mekanism Guanfacin
1. Presynaptiskt innebär stimulering av alfa2A-adrenerga receptorer att frisättningen av noradrenalin minskar. Det är alltså den omvända effekten mot stimulerande behandling, men också den effekt som antas ha minst betydelse i sammanhanget.
2. Den största mängden alfa2A-adrenerga receptorer finns postsynaptiskt och här har guanfacin en stabiliserande effekt genom att stänga de jonkanaler som ”läcker ut” signalen och på så sätt ökas signalens styrka trots att mängden signalsubstans i synapsklyftan inte ökar utan snarare minskar.
1. Guanfacin minskar i stället frisättningen av noradrenalin i synapsklyftan. 2. Guanfacin stabiliserar signalen postsynaptiskt genom att stänga de jonkanaler som “läcker.”
