“Vårdens utmaningar är stora, inhalationsvägledning är inte en av dem”
Med stigande förvåning följer jag debatten om försöket och rekommendationen om inhalationsvägledning på apotek. Vad är företrädarna för läkarna och sjuksköterskorna rädda för? Det skriver Andreas Rosenlund i ett nytt blogginlägg.
Det har visat sig att efterfrågan på inhalationsvägledning på apotek är stor. Många använder sina inhalatorer felaktigt och får därmed inte den läkemedelsbehandling de behöver. Försöket har fallit väl ut och TLV föreslår att försöket ska permanentas på alla apotek. Farmaceuter ska utbildas, en blygsam ersättning ska erbjudas och det kommer med all sannolikhet att leda till bättre läkemedelsanvändning och bättre inhalationsteknik för upp till 700 000 inhalationspatienter.
Men då ställer sig företrädare för sjuksköterskor och läkare upp och säger nej i Dagens Medicin. Det här ska inte genomföras. Istället efterfrågar de ökat samarbete mellan vård och apotek och pekar på bristen av evidens.
Om farmaceuten jobbar i vården, ja då passar galoscherna. Annars ej
Jag har varit verksam i apoteksbranschen sedan 2001. Jag vet inte hur många gånger branschen efterfrågat ett närmare samarbete med vården och fått nej. Det har liksom aldrig passat av diverse olika skäl. Efterfrågan på apotekens farmaceutiska kompetens hos vården har närmast varit noll. Om farmaceuten jobbar i vården, ja då passar galoscherna. Annars ej.
I den har ständigt pågående diskussionen tycks patienten alltid vara frånvarande. Det är liksom inte patientens bästa som står i centrum. Patientens felaktiga läkemedelsanvändning är ointressant. Istället lyfts diverse problem som bristfällig kommunikation mellan vård och apotek, att läkaren saknar kontroll över vad apoteken säger, att det blir en intervention i behandling, och nu då brist på evidens och efterfrågan om närmare samarbete mellan vård och apotek. Man tar sig för pannan. Och ja, farmaceuter påverkar patienters läkemedelsanvändning varje dag på apoteken, det ingår i grunduppdraget, de har utbildning för det, de har legitimation.
Jag vet inte vad hälso- och sjukvården köper toapapper för, troligen mer än 18 miljoner kronor
Inhalationsvägledning är verkligen en nedskalad, billig lösning där patienten får visa hur den använder inhalatorn och farmaceuten ge goda råd så att inhalationstekniken blir bättre. Inte ens det tycks företrädare för läkare och sjuksköterskor klara av att stå ut med. Ramanslaget skulle vara 18 miljoner kronor. År 2021 uppgick de offentliga kostnaderna för hälso- och sjukvård till cirka 614 miljarder kronor. Apotekens försäljning på recept uppgick till 45,2 miljarder kronor. Jag vet inte vad hälso- och sjukvården köper toapapper för, troligen mer än 18 miljoner kronor.
Kvar står en patient som kan få hjälp med att använda sin inhalator mer korrekt och därmed få en bättre behandling
Att en patient springer till massor av läkare, att vården har många olika journalsystem som inte pratar med varandra, att vården ständigt tycks lida brist på personal, att hyrläkarna står för den enda vårdkontakten, att vårdgivare är offentliga och privata i en skön blandning, med mera, med mera, glöms liksom bort i den här diskussionen. Proportionerna blir skeva.
Kvar står en patient som nu, förhoppningsvis, kan få hjälp med att åtminstone använda sin inhalator något mer korrekt och därmed få en bättre behandling. Så tillbaka till min fråga: vad är företrädarna för läkare och sjuksköterskor rädda för?
