“Det är väsentligt att en farmaceut blir en del av vården och inte ett bihang som bara existerar”
Det finns en dag som klinikapotekare som jag bär med mig och den belyser styrkan med synergi inom vården, hur multidisciplinärt arbete verkligen kan göra nytta. Det tog oss tio minuter att uppnå och det bästa av allt, vi lärde oss båda något för livet. Det skriver Niki Peyravi Latif i ett blogginlägg.
Möten med människor kan man bära med sig livet ut. Klinisk farmaci ligger mig varmt om hjärtat då det skänkt mig mycket genom åren.
Denna växande gren inom farmacin förändrar en som utövare från grunden. Den ger perspektiv på de medicinska problemen och hur man som farmaceut kan bidra till bättre läkemedelsanvändning och livskvalitet för patienter.
För den som vill inrikta sig mot denna lära, här kommer en viktig erfarenhet från min karriär.
Det är väsentligt att en farmaceut blir en del av vården och inte ett bihang som bara existerar. Nedan återfinner ni ett möte som illustrerar detta mer ingående.
Har vi verkligen täckt in alla möjliga scenarion när vi skickar hem patienten om vi inte ids titta på läkemedelslistan?
Det finns en dag i livet som klinikapotekare som jag bär med mig som för vissa kan tyckas obetydlig. Mötet med patienten belyser styrkan med synergi inom vården och hur multidisciplinärt arbete verkligen kan göra nytta. Syftet med farmaceuten i vården ligger i att när professioner möts riktas fokus också på läkemedel och denna viktiga pusselbit går ej förlorad under och efter vårdtiden. Tanken är att diskussion mellan professionerna om läkemedel utifrån gällande evidens generar en stund för kontemplation och inte är tänkt som ett “peka på fel”-samtal.
Har vi verkligen täckt in alla möjliga scenarion när vi skickar hem patienten om vi inte ids titta på läkemedelslistan?
Jag arbetade på akutmottagningen under två års tid på Akademiska sjukhuset i Uppsala med läkemedelsavstämningar med mål att kasta ljus på läkemedelsrelaterade akutbesök.
En patient sökte på grund av försämring av sin KOL.
Jag mötte patienten med min röda pärm och svarta kalufs. Målet, att stämma av läkemedelslistan och ta med information till den behandlande läkaren (PAL).
Interaktionen med patienten gav mig att hen slutat helt med sina inhalatorer. Anledningen: hen förstod inte vad för nytta de gjorde. Speciellt den ena inhalatorn som togs på morgonen. Men den står ju på listan, ergo, den måste vara en aktiv behandling som patienten håller sig till tänker sig de flesta som vårdar patienter.
Bakom allt har någon ändå lagt tid och resurser på att diagnostisera och sätta in en behandling, då måste patienten bara ta det som står på pappret, eller?
Gesten var för mig drastisk och jag var ovan vid den typ av bemötande
Jag gav förklaring till patienten om indikation, verkningsmekanism och vad man kan förvänta sig av behandlingen. Frågor ställdes även om några eventuella biverkningar, det fanns inga.
Jag visade självfallet hur varje inhalator skulle tas.
Hen var ändå trots det långa utlägget inte såld på idén om att de skulle ha någon som helst effekt. Det blev ett tvärt nej trots att inga andra komplikationer uppkommit under behandling. Jag gick därifrån med pärm och kalufs riktad mot det marmorerade plastgolvet. I mitt huvud hade jag misslyckats att nå fram.
Den nedfällda blicken riktades uppåt mot läkarrummet.
Patienten ska hem säger PAL kvickt när jag stod vid dörröppningen och hen fann inget annat avvikande än en försämring i grundsjukdomen.
Därefter frågade jag läkaren om hen tittat någonting på medicinlistan, men det hade ej utförts. Informationen om mitt möte med patienten och non-compliance problematiken nådde PAL.
Min fråga: hur tycker du vi ska gå vidare? Jag hade trots allt inte nått fram till patienten.
Hen tittade på mig förundrat en stund, ställde sig upp, la sin hand på min axel och vi marscherade in till patienten tillsammans.
Gesten var för mig drastisk och jag var ovan vid den typ av bemötande. Jag visste inte vad som väntade.
Patienten satt på britsen när vi klampade in i rummet, blicken riktad mot mobilen för att snabbt möta oss när vi steg in.
— Hej igen, vår läkemedelsspecialist och apotekare har noterat att du inte tar dina inhalatorer som ordinerat. Vi vill gärna att du tar dina läkemedel för att lindra dina symtom och minska risken för försämring av din KOL. Vi bryr oss om att det fungerar bra med dina mediciner.
Vår läkemedelsspecialist och apotekare har noterat att du inte tar dina inhalatorer som ordinerat
Patienten som för fem minuter sedan varit tvär och ovillig att vilja använda sina inhalatorer mötte vårsolen för första gången på länge.
— Men absolut, tack så hemskt mycket för att ni bryr er. Jag ska verkligen ta ett omtag med dem. Det är ingen som förklarat hur viktigt det här var för mig innan.
Jag skulle vilja kalla denna handling för sann synergi mellan professionerna och en effektfull vård. Den tog sammanlagt tio minuter att uppnå och det bästa av allt, vi lärde oss båda något för livet.
