“Vad gäller värdet av din apotekar­examen så ligger bollen hos dig”

Sedan vintersolståndet har dagen blivit 10 timmar och 49 minuter längre här där jag bor. Blåsipporna breder ut sig bland fjolårslöven och utanför sovrumsfönstret har koltrasten byggt bo. Dess sång överröstar förskolebarnens något omelodiösa läten. Jag sjunger också, för jag har tagit apotekarexamen.

Jag skulle ljuga om jag säger att jag inte räknat ner dagarna till examen. Fredagens återträff i Umeå fylldes av livliga diskussioner oss apotekarstudenter emellan, bland annat om apotekarpraktiken, fortbildning, kvalitetsarbete, och arbetsmiljö på apotek, men framför allt om apotekarens roll och branschens utveckling framåt. Efter avslutningsceremonins jubelrop skingrades studenterna, likt agnar för vinden.

Någon ska återvända till apoteket på måndag, en annan ska jobba i Norge, en tredje har beslutat att fem års studier inte är nog och ska påbörja forskarutbildning. Jag har också fått frågan: vad ska du göra efter examen? Jag ser fram emot min LMA-utbildning, och i framtiden möjligen en magisterexamen i klinisk farmaci eller forskarutbildning som en förlängning av mitt forskningsprojekt kring olämpliga läkemedel och kognitiv sjukdom. Anledningen till att jag valde utbildningen från början var att den var bred, forskningsförberedande och gav många möjligheter utöver apoteksarbete, men det var också för att jag ville utföra ett arbete som känns meningsfullt, och just nu känns apoteksarbetet meningsfullt för mig.

Ett fåtal apotekarstudenter uttryckte däremot en oro. De ansåg att deras examen var undervärderad och att det inte är någon skillnad på receptarier och apotekare. Jag antar att de syftar på det ansvar och de befogenheter som receptarier och apotekare delar på ett apotek. Det är en snäv och partisk syn på apotekare, förmodligen baserad på personliga interaktioner med arbetsgivare eller kollegor med samma snäva syn. Eller så känner du att du bara spelar en liten roll? Kanske är det konsekvensen av ständiga påminnelser från våra föreläsare på universitetet om att apotekare spelar en enorm roll i branschen, som sedan krockar med den hårda verkligheten där du bara är ytterligare en examen i det stora ekosystemet? Eller är det den där lilla rösten som viskar “vänta bara, snart blir du också så” – ”Storstädernas RX-robot som trycker, springer, säljer smink, känner sig otillräcklig, och som aldrig säger ifrån?”. Jag är medveten om apotekens tuffa arbetsmiljö och den uppgivenhet som farmaceuter vittnar om runt om i landet, och det är bekymmersamt med tanke på vårt samhällsuppdrag. Men vad gäller värdet av din apotekarexamen så ligger bollen hos dig nu.

Apotekaren ska sträva mot att leda läkemedelsutvecklingen i samhället, vara innovativ inom läkemedelsområdet, medverka till högkvalitativ patientcentrerad vård genom optimerad läkemedelsbehandling och utveckla nya effektiva och säkra läkemedel. Det är hur du bemöter dina patienter som definierar din profession. Det är du själv som måste visa vad du kan, i synnerhet om du står på ett apotek. Som receptarie får du ställa fler frågor, men som apotekare ska du ha svaren. Receptarier, recepttekniker, egenvårdsrådgivare och förskrivare ska kunna vända sig till apotekaren vid svårare kundfall och det är din uppgift att kunna bistå med fördjupad kunskap och samverka med och stödja andra professioner där behov av läkemedelskunskap finns. Kan du inte göra det, då har du underkastat dig din likgiltighet. Du behöver inte kunna allt, och som nyutexaminerad apotekare kommer du inte att kunna lika mycket som en receptarie med tio års yrkeserfarenhet, men du måste börja någonstans. Det är nu det verkliga lärandet börjar. Utbildningen har gett oss verktyg för att fortsätta vårt lärande i yrkeslivet – bland annat förmågan att snabbt söka, ta in och tolka stora mängder information.

Utmaningarna med krissituationer och bristsituationer har kastat ljus på farmaceuternas roll och ansvar. Läkemedelsverket har en rad utredningar på gång, bland annat en som handlar om att lätta på regelverket så att farmaceuter kan ta till fler åtgärder, och en som handlar om ett farmaceutsortiment där fler läkemedel skulle kunna vara receptfria på villkor av att en farmaceut är inblandad i köpbeslutet, och en som handlar om att ge farmaceuter större befogenheter att ändra i recept, liksom sjuksköterskors förskrivningsrätt. Därtill diskuteras implementeringen av farmaceutiska tjänster. Det har mötts med kritik från olika håll och utvärderingarna återstår att se. Vad som är säkert är att branschen ständigt förändras, och vem ska vara pådrivande i rollen som farmaceut om inte vi själva? Jag hoppas innerligt att få se fantastiska innovationer och förändringar från alla er som delat denna resa med mig!

Koltrasten är tillbaka utanför fönstret, den sitter där på samma gamla gren som dess förfäder. Den sjunger, aldrig rädd för att den gamla grenen ska ge vika, eftersom dess tillit är till sig själv och sin flygförmåga, inte till grenen. De är ganska lika ändå, apotekaren och koltrasten.