“RX-robot eller farmaceut – min inre konflikt på apoteket”

Hur har det gått för oss alla som inte längre är så nyexaminerade som förr? Tiden går fort. Nu är jag inte längre så ny, jag är inte längre nervös eller rädd för att jobba ensam, jag behöver inte längre samma stöd för att ta jobbiga beslut och inte längre försiktig med att avvika eller göra undantag.

Jag litar på min kunskap och kompetens och den receptarie jag har formats att bli. Jag har utvecklats i mina kundmöten och blivit duktig på att svara, bemöta och bedöma. Ja, jag kan med stolthet säga att jag har blivit en duktig farmaceut. Visserligen lär jag mig något nytt hela tiden och det hoppas jag fortsätter tills min sista levande dag.

Men jag tycker att jag gör så lite av det jag egentligen ska göra. Läkemedel, hälsa och farmaci! Jag önskar mig mer av farmacin. Jag vill utvecklas och utmanas och jag saknar spänningen. Mer variation önskar jag också! Visst är en dag aldrig nästa lik på ett apotek men rutinen är den samma. Komma till jobbet, trycka, plocka, springa till kassan, trycka, fixa några onlinebeställningar, kanske får jag lite tid att ordna några licenser och APL, trycka, ta några samtal, springa mellan recepturdisken och egenvården, trycka, ordna onlinebeställningar igen, lunch, springa ut till egenvården, plocka, trycka, springa till kassan och trycka… Oj, jag glömde det viktigaste: Sälja! (Jag hoppas ni förstår vad jag menar.)

Jag förstår inte hur jag på samma gång tycker att det jag gör är så viktigt, roligt och meningsfullt samtidigt som det motsatta. Så märkligt, hur kan det gå hand i hand? Jag älskar mitt jobb, alla kundmöten, korrigeringar, justeringar och problemlösningar. Ja, jag skulle kunna jobba så här livet ut men på samma gång inte.

Jag ser alltid fram emot en ny arbetsdag men samtidigt finns den andra sidan. Var ligger felet? Varför är det så? Varför kan jag inte lösa gåtan? Eller har jag löst den men vågar inte riktigt erkänna det? Är jag rädd att acceptera mitt nya jag, RX-robot, modell 2024! My uppdatering krävs varje gång, efter nya krav.

Har jag redan blivit uttråkad av det jag gör, eller är det en fas som alla går igenom någon gång under sin tid på apotek? Kommer jag kunna passera den eller kommer jag att fastna? Kommer jag acceptera mitt nya jag och fortsätta eller kommer jag att revoltera och lämna?

Låt mig presentera RX-roboten, det är inte vilken robot som helst, den har full fokus på att trycka och sälja. Det trycks så mycket och så fort det bara går. Max fyra minuter per receptkund. Full speed, samtidigt har den koll på alla onlinebeställningar som trillar in, och alla varor som väntar på att plockas. Den kommunicerar enligt de manus och mallar som finns.

Det är full fart vad gäller spring mellan recepturdisken och egenvården. Den säljer! Dessa robotar finns det gott om, speciellt i stora städer med många kunder och få farmaceuter. Robotarna jobbar hela dagen och ibland hinner de ladda till natten. Jag har hört att en del äldre RX-modeller är på reparation medan andra är helt ur funktion, trots flera försök att återställa dem. En del har hittat tillbaka till sitt tidigare jag och andra har uppdaterats till en olycklig modell som gör allt utan att säga ifrån. De känner sig alltid otillräckliga och behöver prestera mer trots att de gör ett fantastiskt jobb. De hatar det de gör, de har ångest över att komma till jobbet och längtar tills arbetspasset tar slut så fort de har börjat. Jag vill inte utvecklas till en sådan!

Jag älskar min roll och mitt jobb. Jag älskar det jag gör! Varje dag och timme i min vita rock på apoteket fyller mig med mening och stolthet. Jag skulle kunna prata om min beundran och uppskattning i timmar om inte dagar. Jag skulle kunna fylla ett helt bibliotek med böcker om kärleken och stoltheten över det jag studerat till och det jag jobbar med idag. Men jag skulle trots det vilja ändra på mycket, göra om en massa. Jag vill inte se eller höra om RX-robotar som är missnöjda eller skäms över deras studieval, deras yrke eller roll.