“Om inte reklam­ationer rapport­eras hur ska läkemedels­företag bli varse potentiella problem”

“Va, kan man reklamera läkemedel?” Utbrast min man när jag berättade för honom om min dag på jobbet.

“Naturligtvis”, upplyste jag honom något förvånad över hans kommentar.

För mig är det en självklarhet att det går att reklamera läkemedel och hjälpmedel, men jag måste vara färgad av mina erfarenheter från apoteksbranschen. Genom åren har jag tagit emot och rapporterat in dussintals reklamationer. Jag har inspekterat trasiga krämpumpar, injektionspennor och hormonspiraler. Eller stryk det där med hormonspiralerna, de tog jag alltid bara vänligt emot i dess ytterkartong. Jag har packat, adresserat, frankerat och efter en lång dag på apoteket ställt mig i kön hos postombudet för att lämna in de paket jag inte lyckades trycka in genom den smala springan i postlådan. Efter några veckor, när ett skriftligt utlåtande hade kommit från läkemedelsföretaget kontaktade jag de kunder som önskade återkoppling. Om jag inte missminner mig, har jag aldrig kommunicerat ett identifierat kvalitetsproblem till en kund.

En gång, i samband med att vi hade reklamerat en strulande 2D-kod, blev jag uppringd av ett läkemedelsföretag. Det var jättespännande att tillsammans med en kollega från en annan bransch undersöka “felet”. Just den här gången hade vi inte upptäckt en förfalskning, det handlade snarare om den mänskliga faktorn och ett klassiskt handhavande fel. Sedan slutade jag på apotek, fick andra arbetsuppgifter och glömde bort läkemedelsreklamationer. För ett tag.

Men så en dag, stötte jag på reklamationer igen när vi skrev en årlig säkerhetsrapport för en marknadsförd produkt. Då mindes jag den där personen som hade ringt upp mig gällande 2D-koden. Den naturliga följdfrågan blev, jobbar global patient safety med att ta emot reklamationer? I så fall, vem av mina kollegor jobbar med det? Utan att krångla till det med alltför många organisatoriska detaljer, så fick jag hjälp att ta kontakt med den enhet av patient safety på marknadsbolaget som jobbar med bland annat inrapporterade reklamationer och ogynnsamma händelser (adverse events). Till min stora glädje fick jag komma på ett digitalt studiebesök. Jag berättade för henne om min bakgrund och att jag var väldigt nyfiken på vad som egentligen händer med en reklamation efter att apotekspersonalen har skickat in den.

Det var lärorikt att få en rundtur och en inblick i hur de arbetar med reklamationer. Det blev också tydligt varför det är så viktigt att utförligt beskriva skälet till en reklamation och att inkludera om kunden samtidigt erfarit en ogynnsam händelse. Och på ett sätt fick jag sluta cirkeln, från kund till säkerhetsrapport.

Jag har under mina yrkesverksamma år tänkt mycket på hur vi farmaceuter bidrar till säkra läkemedel och patienter. Även om det kunde kännas drygt att ta emot en lång klagosång om en kärvande autoinjektor för att sedan köa hos ombudet för att få posta den, så var det i allra högsta grad ett arbete som på alla sätt främjade säkrare läkemedelsanvändning. Ur ett perspektiv är det ett samarbete och gemensamt ansvarstagande mellan kunden, apoteket och tillverkaren. För om vi inte rapporterar, hur skall läkemedelsföretaget bli varse som ett potentiellt kvalitetsproblem?

Förutsättning för att det ska fungera är dock att kunden känner till att det går att reklamera läkemedel, receptfria som receptbelagda. Och att kunden faktiskt tar sig tid att rapportera in det. Pandemin bidrog till en ökad kännedom hos allmänheten kring rapportering av misstänkta biverkningar. Lite grundat på min mans reaktion undrar jag dock vilken kännedom allmänheten har kring reklamationer av läkemedel och hjälpmedel. Det är inget jag någonsin aktivt upplyste om när jag jobbade på apotek. Å andra är det kanske helt naturligt att vända sig till apoteket med alla frågor och synpunkter rörande läkemedel och dess användning. Apotekspersonalen är tillgänglig och kunnig, och kan säkert hjälpa till med en kärvande krämpump, till och med om just den förpackningen inhandlades hos konkurrenten.