“Den tröttsamma och mindre roliga delen av mitt jobb- det eviga snacket om generiska utbytet”
Jag förstår alla frågor, funderingar och reaktioner speciellt om fenomenet generiska utbyte introduceras för första gången av farmaceuten vid recepturdisken. Men hur mycket ska jag förstå? Hur mycket ska jag förklara och hur mycket ska jag ta emot? Det skriver Zahraa Almosawi i ett nytt blogginlägg.
Kundmötet och kommunikationen är bland det finaste, roligaste och mest centrala delen av vårt jobb, men att ha en dialog om det som verkligen behövs har vi knappt tid med. Annat tar större plats, mer tid och energi: generiska utbytet.
Visst kan den dialogen skilja sig åt beroende på var apoteket ligger och vem som hämtar läkemedel, men de flesta kan nog ändå hålla med om att ämnet kan vara känsligt och tar mer tid än nödvändigt.
Byta läkemedel? Jag vill ha det som är ordinerat! Jag vill ha samma! Varför vill du byta mina mediciner? Läkaren sa att jag ska ta just det som är skrivet! Vill du ge mig något annat?
Varför har det blivit vårt jobb att förklara och försvara
Jag förstår alla frågor, funderingar och reaktioner, såväl stora som små, speciellt om fenomenet generiska utbyte introduceras för första gången av farmaceuten vid recepturdisken. Men hur mycket ska jag förstå? Hur mycket ska jag förklara och hur mycket ska jag ta emot? Varför känner inte patienterna till det här och varför ska jag vid recepturdisken behöva introducera det för första gången? Varför finns det så lite kunskap om generiska läkemedel och det generiska systemet bland både allmänhet och vårdpersonal? Varför har det blivit vårt jobb att förklara och försvara det?
Enligt Tandvårds– och läkemedelsförmånsverket, TLV, ska vi upplysa patienten om att ett utbyte kan göras och informera om vad det innebär. Det låter inte så komplicerat men oftast kan det leda till att vi behöver spendera resterande tiden på det vi inte ska göra nämligen diskutera systemet, försvara och argumentera för att vi bara gör vårt jobb när vi erbjuder utbytet. En del apotek har försökt lösa problemet på egen hand. Det har pratats med de närmaste vårdenheterna om att förenkla dialogen om generiska utbytet mellan oss och patienten genom att inkludera det i vårdmötet. Att försöka lösa problemet på det här sättet är nästintill omöjligt för de apotek som expedierar recept från alla typer av vårdenheter. Dessutom är den här typen av lösning kortvarig och behöver upprepas regelbundet.
Att inte informera patienten om det generiska utbytet bidrar oftast till att vi hamnar i kläm
Vi behöver nog samarbeta bättre, utbyta kunskap och kompetens och försöka förenkla det för patienterna och för oss själva. Jag förstår att förskrivaren inte alltid har tiden att informera sina patienter om det generiska utbytet men det har vi sällan också, trots det gör vi det ändå. Att inte informera patienten om vad som förskrivs och om det generiska utbytet bidrar oftast till att vi hamnar i kläm och att ett missnöje uppstår. I kundmötet framgår det tydligt om förskrivaren har informerat patienten om utbytet, det syns i rektionen och kunskapen om behandlingen. Självklart gör vi också en bedömning om ett utbyte är lämpligt.
Du är en spion, en läkemedelsföretagsspion utbrast kunden så fort jag erbjöd utbytet. Spion? Jag? Hör jag rätt? Kunden är fullt allvarlig, förbannad och nästan besviken över att jag nämnde det förbjudna. Jag har många fall som jag skulle vilja ta upp men gör jag det så tar det nog aldrig slut. Några har lämnat sina markörer inom mig och fått mig att reflektera en hel del. Just det här fallet tillhör de extrema och sker inte lika ofta men de förekommer lite då och då.
Du är en spion, en läkemedelsföretagsspion utbrast kunden
Tyvärr tar vi även emot besvärliga rektioner från förskrivare som kommer för att hämta sina egna läkemedel som de förskrivit själva. Jag trodde aldrig att jag skulle behöva förklara och försvara varför jag erbjuder utbytet för en läkare när jag expedierar hens läkemedel. Det händer, lite väl ofta tycker jag! Jag har tappat räkningen över hur många gånger jag har behövt svara med ”det är ju du själv som har godkänt utbyte på receptet”. Det här säger mig mycket om var det brister och var vi kan börja någonstans. Att förskrivare inte har koll på utbytet och dessutom inte har en dialog med patienten om sin läkemedelsbehandling och vad som förskrivs försvårar våra möten och specifikt dialogen om generiska utbytet.
Det är mycket som kan göras och mycket som behöver förändras för att vi inte ska känna oss ensamma om att ta ansvar över det generiska systemet. Jag hoppas att vi inom en snar framtid inte behöver tröttas ut efter alla samtal om utbyte på apotek.