Här formas framtidens farmaceuter

Hösten 2023 firade receptarieprogrammet vid Umeå universitet 20 år. 2010 resp­ektive 2012 fick utbildningen sällskap av ett tvåårigt masterprogram och ett femårigt apotekarprogram.

I dag arbetar 13 personer med farmaciprogrammen på institutionen för integrativ medicinsk biologi vid Umeå universitet varav elva är farmaceuter och två har annan utbildning. Det är universitetslektorer, universitetsadjunkter och doktorander. 

— Anledningen till att receptarieprogrammet startades vid Umeå universitet för 20 år sedan
var för att det i slutet på 1990-talet var brist på receptarier i Norrland, säger Helena Norberg, universitetslektor och programansvarig.

Det här utspelar sig före omregleringen och dåvarande monopolföretaget Apoteket AB var inblandade. 

— De hade svårt att rekrytera receptarier till norra Sverige och inlandet. Det var också anledningen till att vi valde distansundervisning eftersom vi delvis ville nå en annan studentgrupp. De skulle kunna bo kvar i glesbygdskommunerna och efter sin utbildning även jobba där, säger Sofia Mattsson, universitetslektor och studierektor för institutionens farmaciprogram.

För 20 år sedan var den typiska receptarie­studenten en kvinna i 30-årsåldern i glesbygd som ville omskola sig, studenterna träffades i lokala studiegrupper och 80 procent av dem bodde i Norrland.

Programmet har sedan dess övergått till att vara mer och mer på distans.

— De lokala studiegrupperna togs bort för drygt tio år sedan. Nu är det enbart distansundervisning och studenterna kommer till Umeå för att göra laborationer, muntliga redovisningar och kommunikationsövningar. Där emellan är det webbaserade träffar, säger Helena Norberg.

Även bilden av den typiska studenten har ändrats.

— Det har skiftat från att det var 80 procent från norra Sverige till 80 procent från södra Sverige. Distansutbildning lockar många studenter idag och även studenter i yngre åldrar. Många uppskattar att läsa på distans för att det är flexibelt. De kanske vill omskola sig, har familj eller andra skäl som gör att de inte vill flytta till campus. Då tar de möjligheten att läsa hos oss även om de till exempel bor i Skåne, säger Sofia Mattsson.

Distansundervisningen ställer andra krav på lärarna vid universitetet.

— Jag skulle säga att det blir en omvänd situation jämfört med när man har undervisning på campus. Den mesta tiden lägger vi före kurs. När kursen börjar ska det mesta vara klart. Det är mycket med att förbereda kursmaterial, spela in föreläsningar och utveckla nya uppgifter innan, säger universitetslektor Linda Rankin.

— Man får tänka annorlunda än vid traditionell undervisning där man träffar studenterna ofta. Det är exempelvis viktigt att man har tydlig struktur och tydliga instruktioner på sin kurssida, och att studenterna får information i god tid. Det gäller också att finnas tillgänglig för att kunna svara på studenternas frågor, säger universitetslektor Maria Gustafsson.

Jobbar ni själva på distans?

— Det varierar, några dagar i veckan brukar vi samlas, säger Linda Rankin.

— Mitt kliniska arbete gör jag just nu inom primärvården bland annat i Västerbottens inland, så jag har ronder med läkare och sjuksköterskor på distans. Oftast sitter jag dock på jobbet och har mina distansmöten, både inom regionen och med studenterna, säger Maria Gustafsson.

De senaste åren har AI, och som en del av det chattroboten ChatGPT, blivit en del av vår vardag. Så även i den akademiska världen.

— Det pratas jättemycket om det här på universitetet, och det är såklart något som kommer att påverka vårt sätt att examinera framöver till viss del. Det finns exempel där en del lärare använder möjligheten att generera en text med hjälp av ChatGPT och sedan får studenterna kritiskt granska den och se om de kan hitta fel, säger Linda Rankin.

— Det är det stora diskussionsämnet just nu.
Det är en utmaning och vi diskuterar på vilket sätt vi kan examinera, vad är viktigt att examinera och hur vi ska revidera eller justera hemtentamen men även andra typer av skriftliga uppgifter, säger Helena Norberg.

Det finns även fördelar med AI och Helena Norberg använder det i sin forskning.

— Jag har ett samarbete med forskare från datavetenskap och omvårdnad där vi försöker ta fram ett beslutsstöd där sjuksköterskor ska få hjälp med att hantera generika, säger Helena Norberg.

— Jag är på väg att börja med ett forsknings­projekt där en programvara som är baserad på AI kommer att användas för dataanalys. Programvaran hanterar en nästan ogreppbart stor mängd data och algoritmer, och är därför ett oerhört viktigt hjälpmedel för den här typen av analyser, säger universitetslektor Anders Öhman.

Alla forskar, exempelvis undersöker Maria Gustafssons forskargrupp metoder för att förbättra kvaliteten och säkerheten hos äldres läkemedelsbehandling, med fokus på kliniska apotekares roll. 

— Vi genomför både läkemedelsepidemiologiska studier för att undersöka hur läkemedel används bland äldre inklusive förekomst av läkemedels­relaterade problem, och interventionsstudier inom klinisk farmaci för att undersöka hur läkemedelsbehandlingen hos äldre personer kan optimeras, hur risken för läkemedelsrelaterade återinläggningar kan minskas och livskvaliteten öka hos äldre personer, säger Maria Gustafsson.

Hur kom ni tillbaka till den akademiska världen?

— När jag gick magisterutbildningen i klinisk farmaci i Uppsala gjorde jag mitt examensarbete inom äldres läkemedelsbehandling och upptäckte då mitt forskarintresse. Parallellt med mina doktorandstudier, och med mitt arbete som universitetslektor sedan jag disputerade 2016, har jag arbetat som klinisk apotekare inom regionen, vilket känns som en enorm tillgång då jag både undervisar och forskar just inom klinisk farmaci, säger Maria Gustafsson.

— Jag gjorde examensarbete på institutionen för farmakologi och klinisk neurovetenskap som vi tillhörde tidigare. Där fanns en forsknings­gruppledare som jag fick chansen att göra ett
doktorandprojekt hos. Han heter Christopher Fowler och har gått i pension nu. Hans forskning kretsade kring endocannabinoider och jag undersökte verkningsmekanismen för en substans som heter palmitoyletanolamid under mitt avhandlingsarbete, säger Linda Rankin.

Så för din del var det inte bara ett intresse för forskning, du fick en mentor som visade på möjligheterna?

— Ja, jag har gått estetiska programmet på gymnasiet med inriktning mot bild och form, så jag borde inte sitta här, säger Linda Rankin och skrattar.

— Jag har alltid lockats av kreativa yrken och tycker att forskning är väldigt kreativt. Jag tycker om att både på lång och kort sikt få bestämma vad jag ska göra.

Helena Norberg har en liknande berättelse om hur hon började att forska.

— Det började med mitt examensarbete på magisterprogrammet i klinisk farmaci. Handledaren som jag hade ville gärna fortsätta samarbeta. 

Efter ett par år fick han forskningsmedel och jag blev hans första doktorand. Det var ett intressant projekt och dessutom var det inom kardiologi som alltid har varit ett av ämnena som jag tycker är mest intressant inom farmaci, säger Helena Norberg.

Hur skiljer sig forskningen i den akademiska världen från den inom läkemedelsindustrin?

— Det kan skilja sig ganska radikalt åt. Är det något man tar med sig från industrin är det att det är väldigt tydliga tidslinjer och tidpunkter när ett projekt ska uppvisa resultat. Ibland kan man inom akademin behöva bli mer resultatfokuserad, för att kunna publicera och därigenom öka möjligheten att få anslag, något som är en förutsättning för att kunna bedriva forskning, säger Anders Öhman.

I dag har de flesta av dem sin arbetstid uppdelad i ungefär 80 procent undervisning, och 20
procent forskning. Och de har ett arbete de trivs med.

— Vi har ett jättetrevligt jobb med väldigt bra kollegor och bra stämning i vår grupp. Det är lätt att samarbeta och bolla saker vilket utvecklat det vi håller på med. Det är en rolig arbetsplats, säger Sofia Mattsson.

Vad är det roligaste med jobbet?

— Det är när jag ser att studenterna blir både glada och förvånade över hur mycket de utvecklas. Jag kan driva dem framåt, men det är till stor del de själva som gör jobbet, säger Linda Rankin.

— Jag håller med. När jag får träffa studenterna och se dem utvecklas får jag en extra energikick. Att få visa bredden som finns inom farmaciyrket och hur mycket vi kan göra som profession, säger Helena Norberg.

— Det är att jag får hålla på med både forskning, undervisning och kliniskt arbete, allt inom klinisk farmaci som är mitt stora intresse. Det är fantastiskt roligt när studenterna får upp ögonen för ämnet klinisk farmaci, säger Maria Gustafsson.