Var tredje kan inte forska på arbetstid utan gör det på sin fritid

Den kliniska forskningen anses nödvändig för att utveckla och förbättra vården i Sverige. Vetenskapsrådet har i sin senaste rapport “De kliniska forskarnas förutsättningar i Sverige” tagit reda på vad forskare och forskarstudenter i ALF-regionerna, de sju regionerna med universitetssjukhus, själva anser om sina förutsättningar att kunna ägna sig åt klinisk forskning.

Majoriteten av de som har svarat på enkäten är läkare, näst störst är kategorin annan hälso- och sjukvårdspersonal där bland annat receptarier, farmakologer och biomedicinsk analytiker ingår.

Den största andelen som tillhör annan hälso- och sjukvårdspersonal utgörs av forskarstudenter, som har en högre representation bland kvinnor.

En av de viktigaste förutsättningarna för att kunna ägna sig åt klinisk forskning är att man får tid till att göra det parallellt med sitt kliniska arbete. Men Vetenskapsrådets analys visar att nästan 30 procent av de kliniska forskarna i ALF-regionerna saknar helt kontrakterad tid till forskning – det gäller främst de juniora forskarna.

Samtidigt visar resultaten att närmare 90 procent av alla forskare ändå lägger tid på forskning och av fritextsvaren och fokusgrupperna framgår att forskning bedrivs på fritiden.

I rapporten framgår att många av de som svarat vittnar om otydliga karriärvägar, inte minst efter disputation, och att denna otydlighet har betydelse för benägenheten att påbörja en forskarutbildning.

Här finns också en tydlig koppling till ekonomiska incitament. Det finns kommentarer om att den akademiska banan inte belönas, varken lönemässigt eller i frågan om prestige och meritering, till skillnad från en rent klinisk karriärväg.

Totalt har 2401 forskare och forskarstudenter deltagit i enkätundersökningen.

Läs mer>> Ny samman­­ställning: Kliniska prövningar på fortsatt stabil nivå

“De flesta apotekarstudenter har inte apotek i sikte”