“Vi behöver hushålla med läkemedlen”
Att hushålla, att ta vara på det man har. Att värdera det som redan finns och se till att det används. Se där en gammal sedvänja som vi behöver damma av i dessa tider av brister på läkemedel. Det skriver Andreas Rosenlund i ett nytt blogginlägg.
Det slängs mycket läkemedel. Och det slängs i alla led. Tillverkarna slänger, partihandeln slänger, apoteken slänger, patienterna slänger. Miljoner tabletter, inhalatorer, kapslar, vätskor, slängs och de mesta går upp i rök. Förbränns i godkända anläggningar, men en del hamnar i soporna eller avloppet.
Det finns en praxis som innebär att returerna inte returneras alls utan istället slängs på apoteken
Hur mycket läkemedel som faktiskt slängs i Sverige är inte kartlagt. En bedömning som Läkemedelsverket gjort är att det varje år slängs eller förstörs cirka 1 500 ton läkemedel i Sverige i samband med användning eller distribution och cirka 250 ton spolas ned i avloppet. Hur många tabletter går det på ett ton?
Apoteken står för en inte ringa del av det som slängs, i regel eftersom datumet håller på att gå ut. Det kallas ofta för returer. För apoteken har rätt att returnera läkemedel om de till exempel beställer fel, eller om läkemedlet håller på att gå ut på datum. Det finns en praxis som innebär att returerna inte returneras alls utan istället slängs på apoteken. Enligt vissa bedömningar handlar det om var tionde förpackning. Det är inte lite!
De här läkemedlen skulle kunna användas istället för att bli bränsle i ett kraftvärmeverk
Man kan fundera över det kloka i detta. Visst det kanske inte är läkemedel som restar som slängs, det kanske är läkemedel som det inte råder brist på i Sverige som slängs. Men ur ett ekonomiskt, resursmässigt och miljömässigt perspektiv måste det ses som galet. De här läkemedlen skulle kunna användas av de som behöver dem, i Sverige eller någon annanstans, istället för att bli bränsle i ett kraftvärmeverk.
Det måste också kännas konstigt att stå på ett apotek och slänga förpackning efter förpackning i soporna. Eller jobba på en distribunal och hiva batch efter batch till förbränning.
Varför slängs det så mycket i alla led?
Av alla de initiativ som görs nu på beredskapsområdet, omsättningslager, beredskapsapotek, nationell lägesbild, produktionskapacitet så behöver också detta område granska mer. Varför slängs det så mycket i alla led? Vi behöver ett sunt förhållningssätt till de läkemedel som ändå produceras. Hushållning som sagt.
