Farmaceuter mitt i krisen

Läkare utan gränser är en av de organisationer där farmaceuter arbetar, men att få en siffra på hur många det rör sig om är svårt eftersom de fem olika sektionerna ”inte alltid koordinerar data”.

Av de som arbetar för Läkare utan gränser är 90 procent lokalt anställda och 10 procent utsända på uppdrag i annat land.

– Det är generellt svårt att skicka internationellt rekryterade farmaceuter på uppdrag för Läkare Utan Gränsers projekt. Dels för att det finns få farmaceuttjänster i våra projekt, dels att många gånger ingår ansvaret för apoteken i sjuksköterskornas arbetsbeskrivningar. På senaste tiden har det dock börjat dyka upp tjänster i samband med att vi driver projekt i större sjukhus då det krävs en högre specialkompetens som en farmaceut har men som sjuksköterskor inte har, säger Malin Lager, pressansvarig på Läkare utan gränser. 

En av de lokalt anställda är apotekaren Shir Ahmad Afghan i Kandahar i Afghanistan. Dels arbetar han kring resistent tuberkulos, MDR-TB efter den engelska termen multidrug resistant tuberculosis.

Dels ett projekt för nutrition: Inpatient therapeutic feeding centre (ITFC) respektive Ambulatory therapeutic feeding centre (ATFC).

– Det finns många utmaningar: den tuffa ekonomin i vårt land, för få hälsoinrättningar, låg läskunnighet, brist på behandlingscenter för mental ohälsa, höga kostnader för mediciner, donatorrestriktioner och låg standard på sjuk­husen på landsbygden, säger Shir Ahmad Afghan.

– Till det ska du sedan lägga medicin av låg kvalitet och brist på speciellt medicinsk personal särskilt specialister och kirurger. Allt det här påverkar vår hälso- och sjukvård. Många är väldigt fattiga och har inte råd att ge bra mat till sina barn så vi har ett stort antal undernärda barn och många drabbas av resistent tuberkulos, men som vi kan hjälpa.

Vad är den största utmaningen?

– Den är den dåliga ekonomin och bristen på utbildning. Om vi hade bra ekonomi och utbildning kunde vi utbilda och rekrytera skickliga personer och förhoppningsvis även ha egna tillverkningsindustrier.  

På FN:s flyktingorgans UNHCR:s hemsida målas en mörk bild upp: ”Situationen i Afghanistan har varit bedrövlig i årtionden. Konflikter, torka och fattigdom har tvingat miljontals människor på flykt. Många har tappat hoppet om framtiden”.

Har du tappat hoppet om framtiden?

– Tillståndet i Afghanistan har inte varit stabilt under de senaste fyra decennierna. Människor har lidit av strider, krig, konflikter, fattigdom, ekonomiska kriser, torka, regeringsförändringar eller revolution och allt detta har påverkat människors liv i alla avseenden. 

– Men jag har inte tappat hoppet om framtiden. Jag hoppas att vi en dag inte behöver fly. Om jag försöker fly och alla andra försöker fly, vem ska då stanna och arbeta för landet?

Farmaceuter utan Gränser Sverige är en ideell förening som har 112 medlemmar, varav nio företag/organisationer.

– Att säkerställa allas rätt till en god läkemedelsbehandling, både internationellt och nationellt, är en stor och utmanande uppgift. Det gäller såväl tillgång till kuranta ej förfalskade läkemedel som korrekt användning av desamma, säger ordförande Kristina Billberg och fortsätter. 

– Apotekare och receptarier är de professioner som genom sin unika läkemedelskompetens kan bidra till att förbättra detta. Att leda en organisation med engagerade medlemmar som jobbar för dessa mål är väldigt stimulerande. Möjlig­heterna är oändliga!

En av de som arbetar för FuG Sverige är Lina Gudbjart, tidigare Jonsson. Hon var tidigare studentambassadör för Sveriges Farmaceuter, gick ut apotekarprogrammet i Göteborg 2022 och gick då direkt via Randstad till Astra Zeneca.

– Jag tycker om att engagera mig och jag har varit engagerad i Sveriges farmaceuter på olika sätt under många år. Därför kändes det naturligt att lära mig mer om Farmaceuter utan gränser, säger Lina Gudbjart.

– Jag frågade om jag kunde göra något och jag hade tur att de hade Cross Border-projektet som jag tyckte verkade intressant och de behövde hjälp med.

Hiv minskar i världen vilket framför allt beror på att det finns bra läkemedel som gör att man inte smittar. Men vid gränsen mellan Rwanda och Uganda har antalet hiv-fall blivit högre.

– Det är lastbilschaufförer som sprider smittan. Det går en motorväg mellan Uganda och Rwanda, de stannar längs vägen och träffar sexarbetare – framför allt kvinnliga men även manliga. Sedan åker de hem till sina fruar och sprider smittan vidare. Där har vi problemet bakom projektet, säger Lina Gudbjart.

– Jag tycker att det här projektet är så spännande. Det finns en lösning på hiv-problemet eftersom det finns så himla bra läkemedel som gör att du kan leva ett långt och friskt vanligt liv bara du tar dina mediciner, och det är inte jättemycket biverkningar. Så vi har en lösning. Det här problemet borde inte finnas helt enkelt.

Lina Gudbjart började arbeta med projektet från Sverige, men snart kände både hon och hennes medarbetare att de behövde se med egna ögon hur situationen såg ut, och kunna hjälpa till på plats.

Sedan dess har tre resor skett, varav Lina Gudbjart varit med på två.

Projektets vision är ”Freedom of HIV-infection”, det vill säga minska antalet hivinfektioner men även minska diskrimineringen av målgruppen och skapa ett hälsosammare samhälle för dem.

– Förhoppningsvis leder det till att det inte blir några nya infektionsfall överhuvudtaget längs den här vägen.

FuG samarbetar med OCE i Uganda och ANSP+ i Rwanda som bland annat har utfört hiv-testning på natten då många i målgruppen jobbar. Man har satt upp boxar med kondomer på barer och hotell och ser till att boxarna blir påfyllda. Utbildar hälsopersonal för att minska diskriminering av målgruppen och få dem mer benägna att gå på läkarbesök.

Lina Gudbjart och hennes kollegor besökte medicindepåerna och kontrollerade lagren, och allt såg bra ut. Läkemedel mot hiv finns. Däremot var det en viss brist på medicin så som antibiotika för andra sexuellt överförbara sjukdomar.

Sexarbetarna är även ekonomiskt utsatta, men läkemedlen kostar dem ingenting.

– Snarare är problemet att få dem att gå och testa sig, hämta läkemedel och sedan ta dem och det är där vi kommer in med den farmaceutiska biten.

Berätta om den farmaceutiska biten av arbetet.

– Det är en jättebra fråga, det blir nästan lite fluffigt, för den farmaceutiska biten i det här fallet är den mjuka delen: hur vi övertalar en person att hen ska ta sitt läkemedel. Det är svårt för vi vill inte vara de som kommer från Europa och säger hur de ska göra. Vi vill säga att det här är ett förslag på hur ni kan jobba. Därför har vi hållit workshops i respektive land.  De workshops jag främst jobbar med handlar om metoder för hur en person ska känna sig motiverad att ta sin medicin, bland annat genom att minska stigmat inte minst mot sig själv. 

1994 utsattes Rwanda för folkmord. I dag anses Uganda mer osäkert och i maj 2023 godkände president Yoweri Museveni en lag som kraftigt inskränker hbtqi-personers rättigheter, bland annat genom att kriminalisera alla samkönade sexuella handlingar.

– I början av projektet hade vi en ambition att vi skulle nå ett hbtqi-perspektiv också eftersom det finns manliga sexarbetare i den här gruppen. Men som det ser ut nu kan vi inte prata om hbtqi-frågorna. Det handlar om organisationen i Uganda, dess medlemmar och deras säkerhet. Det är fruktansvärt och jättetråkigt. 

Lina Gudbjart var med på två besök på plats, men i maj 2023 följde hon inte med för då var hennes semesterdagar slut. Hon likt alla andra inom FuG är volontärer.

– Jag gör det för jag lär mig så himla mycket, och det ger så mycket tillbaka. Jag har sagt till organisationerna i Rwanda och Uganda att jag tror att jag har lärt mig mer än vad jag har lärt dem. Tiden jag lägger ned är så värdefull för det har blivit bättre på hälsocentralen och det har blivit bättre vad gäller diskrimineringen. Då känner jag att det är värt allt arbete jag lagt ned.