“Ni behövs oavsett om det är pandemi eller världen står i brand”

När statsminister Per-Albin Hansson yttrade orden ”Vår beredskap är god” i ett tal på Skansen den 27 augusti 1939 i samband med andra världskrigets utbrott stämde det bra när det gällde läkemedelsförsörjningen. Två år innan hade regeringen fattat beslut om att bygga upp reservlager av bland annat läkemedel. Lika förutseende har vi inte varit på senare år.

När apoteksomregleringen påbörjades var beredskap och läkemedelsförsörjning nedprioriterat. I slutet av 1990-talet och början av 2000-talet sågs Ryssland som en intressant marknad att expandera på snarare än ett militärt hot. Kollapsen efter Sovjetunionens fall förlamade Ryssland. Globaliseringen och internationalisering expanderade, leveranser just in time var det bästa för att slippa dyr lagerhållning. Indien och Kina levererade alltmer av våra läkemedel och aktiva läkemedelssubstanser. Världen snurrade på, sen kom två smällar i rask takt.

Först kom pandemin 2020. De som kunde jobbade hemma, de som måste gick till jobbet. Handskar, handsprit, munskydd och plexiglas. Saker vi inte trodde behövdes i vardagen blev vardag. Leveranser kom inte fram, fabriker i Kina stängde, länder ville gärna behålla sin egen läkemedelsproduktion inom landet, stater började stänga gränser och beslagta läkemedel, även inom EU. EU-kommissionen fick ryta i och se till att handeln med läkemedel och andra varor fortsatte.

Sen kom kriget i Ukraina. Civila offer, materiell ödeläggelse och energikris. En av de främsta matbodarna i världen hotas. Fredlig samexistens upphörde. Världen gungade och krismedvetandet växte. Säkerhet och beredskap måste till och läkemedelsförsörjningen och apoteken var lika oförberedda och nakna som alla andra.

Under kalla kriget fanns en omfattande beredskap på läkemedelsområdet. Socialstyrelsen hade ett övergripande ansvar för att det fanns läkemedel i landet, och de samarbetade med Försvarsmakten, Apoteksbolaget, Överstyrelsen för civilberedskap, Läkemedelsverket, läkemedelsdistributörerna, Astra och Pharmacia. Det fanns lager av läkemedel och läkemedelssubstanser i så kallade förrådsbyar. Läkemedlen levererades med batchnummer men utan utgångsdatum och man kontrollerade kontinuerligt hållbarheten. De flesta läkemedel var fullt användbara efter 15 år. Det fanns också möjlighet att tillverka läkemedel och infusionslösningar i mobila minifabriker. Apoteket hade ett övergripande ansvar för att hålla apotek öppna även under kristid.

Det mesta av detta avvecklades under början av 2000-talet precis som stora delar av civilförsvaret i övrigt och omläggningen av försvaret i stort. En som kan vara rak i ryggen i den här frågan är Mikael Odenberg som var försvarsminister i alliansregeringen 2006 men som avgick 2007 på grund av försvarsneddragningarna i budgeten.

Och nu börjar vi om. De senaste åren har regeringar delat ut cirka 20 olika beredskapsuppdrag inom hälso- och sjukvården och apoteksområdet. Beredskapen och lagerhållningen måste upp. Tusan vet vad för elände vi kommer att få möta de kommande åren.

Just nu jobbar Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, E-hälsomyndigheten och Läkemedelsverket med frågan om beredskapsapotek. ”Systemet ska tillgodose allmänhetens behov av läkemedel under en fredstida krissituation, höjd beredskap och ytterst krig.” som det heter i uppdraget. Vilka apotek ska få ett särskilt beredskapsuppdrag? Hur ska kontakten till receptregistren upprätthållas? Hur ska elförsörjningen säkras? Hur stort lager ska ett beredskapsapotek ha? Inte oväsentliga frågor. De ska leverera sina slutsatser i december i år.

Branschen är lagom entusiastisk. Det fungerade bra under pandemin. Och det kommer att kosta pengar att bli ett beredskapsapotek. Det kan bli en konkurrensfördel att bli beredskapsapotek. Apoteket AB har tidigare pekats ut som den kedja som ska få ett särskilt ansvar. De är inte så glada över det.

Oavsett finns anledning att vara stolt över den roll branschen och farmaceuterna spelar i samhället. Ni behövs oavsett om det är pandemi eller världen står i brand.