“De maffiga svampgifterna är de roligaste gifterna”
Apotekaren Peter Hultén och läkaren Anna Myrnäs har skrivit en bok om alla giftiga svampar - den första i sitt slag.
- En sådan bok har aldrig funnits tidigare, säger Peter Hultén.
Det finns minst sex miljoner svamparter i världen, av dem är 120 00 beskrivna och i Sveriges lantbruksuniversitets (SLU) artdatabank finns de drygt 12 000 som växer i Sverige.
Av dem i sin tur är drygt 100 bra matsvampar, minst 200 är ätliga och ungefär 100 giftiga varav ett tiotal av dem i sin tur innehåller gifter som är potentiellt dödliga för människan.
Även om det har skrivits massor av svampböcker har det aldrig skrivits någon om de giftiga svamparna. Det ville Rut Folke, erfaren svampkonsulent, ansvarig för svampkonsulentutbildningen på Åsa folkhögskola i Sköldinge samt lärare på mykologiutbildningarna vid SLU Uppsala ändra på.
Hon kontaktade svampkonsulenten och författaren Anders Hirell, Anna Myrnäs specialist i anestesi och intensivvård, ST-läkare i allmänmedicin och tidigare överläkare på Giftinformationscentralen samt apotekaren Peter Hultén som sedan mer än 20 år är verksam vid Giftinformationscentralen och anlitad som föreläsare bland annat vid mykologikurserna på SLU och på svampkonsulentutbildningen.
Nu efter tre år är boken ”Giftsvampar och svampgifter” ute.
— 1990 kom det ut ett häfte om giftsvampar och svampgifter. Häftet är väldigt bra och väldigt välanvänt men det är en ganska tunn skrift, säger Peter Hultén och fortsätter.
— Det har aldrig någonsin gjorts en bok bara om giftsvampar och svampgifter.
De farligaste svamparna innehåller amatoxin eller orellanin. Amatoxin finns i vit flugsvamp, lömsk flugsvamp och gifthätting.
— De dödligt farliga som innehåller orellanin är toppig giftspindling och så finns det en orangebrun giftspindling men den är så sällsynt så risken att man ska plocka den är väldigt liten, säger Peter Hultén.
— På Giftinformationscentralen tycker vi att plocka svamp är inte problematiken, problemet är vad du äter. Att man inte är 100 procent säker på att det är en matsvamp, det är ett problem. Vi hoppas att den här boken kan hjälpa till så att folk kan plocka mer svamp och lära sig mer spännande saker kring svamp.
Anna Myrnäs delar Peter Hulténs intresse för amatoxin eller orellanin.
— Det är maffiga gifter. Det väldigt sällsynt men det händer någon gång per tionde år att någon dör av vit eller lömsk flugsvamp som slår ut levern på ett magnifikt sätt, säger Anna Myrnäs.
— Orellanin finns i svampar som inte är så vanliga men varje år blir någon förgiftad. Giftet skadar enbart njurarna, men slår ut njurarna helt. Det bedrivs nu svensk forskning där man försöker använda giftet som behandling vid spridd njurcancer. Det är ett målsökande gift som hittar och slår ut njurarna så nu undersöker man om giftet kan hitta cancermetastaser på njurarna och slå ut dem?
De maffiga svampgifterna är de ”mest roliga gifterna” tycker Anna Myrnäs, men mest stolt är hon över de kapitel som handlar om de mer ospecifika magbesvären som folk man få utan att svampen egentligen är giftig.
— Det är jättemånga som säger att de inte tål svamp men det är svampar som alla andra kan äta eller många andra kan äta. De två kapitlen om att vara allergisk mot svamp och de ospecifika magbesvär många får, där finns det verkligen en kunskapslucka som vi har försökt att täcka, säger Anna Myrnäs.
— Det finns laktosintolerans där man får magbesvär av mjölksocker, laktos. Det finns något likande i svampar, ett svampsocker som är väldigt ovanligt men som vissa inte kan bryta ned och de får samma besvär som om de skulle vara laktosintoleranta.
Anna Myrnäs berättar att det finns olika syn på vad som är en giftig svamp eller inte.
— I boken har vi ett kapitel om en svamp som heter öronmussling. Den har betraktats som en bra matsvamp men en höst i Japan har den varit upphov till en massa svår sjukdom och död, säger Anna Myrnäs.
— Vad var det som hände? Svamptillgången på just den svampen var väldigt god den hösten på grund av vädret. De växte sig ovanligt stora och folk åt dem väldigt mycket. Svampen kanske inte är giftig första eller andra gången men sedan blir den det och av någon anledning reagerar kroppen. Det är typiskt en sådan svamp som man har diskuterat om den är giftig, var den bara giftig då och är den giftig över hela världen? I vår bok är den angiven som giftig på grund av det som hände. Det var folk som dog trots att den tidigare har räknats som en väldigt god matsvamp.
Anna Myrnäs tror likt Peter Hultén att deras bok har en bred målgrupp.
— När jag står ute i skogen, det finns svamp och jag börjar plocka – det är sällan jag känner mig så rik! Jag ser svamparna, jag fyller korgen och jag kan inte slita mig därifrån. Därför är det extra trist när någon blir sjuk av att ha ätit svamp.
Läs mer: Fler oroar sig för svamp – kraftig ökning av samtal