Förslaget: Låt samhället betala notan för läkemedelsförorening
Det är inte läkemedelsindustrin som borde betala kostnaderna som uppstår vid rening av läkemedelsrester. Ansvaret borde istället fördelas i samhället, menar ett forskarteam vid Göteborgs universitet.
Fler borde står för kostnaden av rening av läkemedelsrester, enligt en studie från Centrum för antibiotikaresistensforskning, Care, vid Göteborgs universitet.
– Många är överens om att det borde göras något åt läkemedelsutsläppen, men hur det ska göras är vi mindre ense om. Ofta framställs läkemedelsföretagen som boven, men det är inte så enkelt, säger Joakim Larsson, professor och centrumföreståndare vid Centrum för antibiotikaresistensforskning (Care) i Göteborg.
Han pekar på att förorenarna är många. Samhället med staten som sett till att det finns läkemedel, regionen som beställer, sjukvården som skriver ut mediciner och till slut patienten som vill ha den.
– Därför har vi kommit fram till att alla borde var med och betala, säger Joakim Larsson.
Ofta framställs läkemedelsföretagen som boven, men det är inte så enkelt, säger Joakim Larsson, professor och centrumföreståndare vid Centrum för antibiotikaresistensforskning.
Frågan om läkemedelshantering har aktualiserats då EU inom kort väntas ta beslut om huruvida det bör ställas krav på utbyggd läkemedelsrening vid alla större kommunala reningsverk i Europa. Kostnaden för det kan bli stor och bör enligt principen “förorenaren betalar” – Polluter Pays Principle (PPP) – hamna på företagen som tillverkar läkemedlen.
Forskarteamet vid Care har i en studie, som presenterats i en artikel i tidskriften Public Health Ethics, analyserat PPP och kommit fram till att den har alldeles för stora brister för att fungera i detta fall.
– EU anammar PPP, att den som smutsar ner får betala. Det är en väldigt tilltalade princip, men inte alltid så funktionell. Vi kom fram till att den inte var rimlig bland annat eftersom det inte går att peka ut en enskild förorenare. Hela samhället vill verkligen ha läkemedel tillgängliga på marknaden för att hantera olika sjukdomstillstånd, vilket gör oss alla ansvariga, säger Joakim Larsson.
Författarna till studien menar dessutom att om enskilda läkemedelsföretag tvingas bära kostnaderna för utbyggd avloppsrening i till exempel Sverige finns det stor risk att de av ekonomiska skäl hellre avstår från att sälja vissa läkemedel som anses skadliga.
– Och det skulle i sin tur vara förödande för svensk hälso- och sjukvård. Man kan tänka sig att det borde skapa incitament för tillverkaren att börja producera mer miljövänliga alternativ, men det tar tiotals år för dessa att utvecklas innan de når marknaden. I slutändan är det patienten som drabbas, vilket gör att om vi står för notan med skattemedel så kommer det att gynna fler, säger Joakim Larsson.
Hur tror du att det ni kommit fram till i studien tas emot?
– Jag tror inte att vattensektorn “gör vågen” av det här förslaget. Jag tror att de kommer att agera kraftfullt för att industrin ska stå för hela notan och jobba för att de ska ta fram miljövänliga mediciner. Men industrin är nog positiv, vilket de inte alltid är när vi publicerar forskning kring till exempel utsläpp från deras fabriker, säger Joakim Larsson.
Han berättar att forskarna i studien föreslår ett hybridramverk, som kombinerar principen om att förorenaren betalar, och olika aktörers förmåga att bidra.
– Vi har konstaterat att förorenarna är hela samhället. Men med hybridramverket läggs fokus läggs på lösningar och det spelar det mindre roll vem som orsakar problemet. Lösningen är i de flesta fall att uppgradera avloppsreningsverken för att ta bort läkemedelsrester bättre, men eftersom kostnaden blir för stor för en enskild aktör måste uppgraderingarna fördelas mellan alla de som konsumerar vattnet eller genom skatt, så att vi fortfarande kan ha tillgång till våra läkemedel, säger Joakim Larsson.
