”Läkemedelsbristen är på väg att bli ett välfärdsproblem för Sverige”

I Sverige har läkemedelsbristen nu nått en alarmerande nivå, och det är dags för regeringen att agera snabbt och beslutsamt för att lösa situationen.

Människor som lider av kroniska sjukdomar eller akuta tillstånd blir alltmer sårbara när deras livsuppehållande mediciner inte finns tillgängliga. Dessutom leder bristen till förseningar och inställda operationer, vilket ökar belastningen på hälso- och sjukvården och äventyrar patienternas hälsa.

Läkemedelsverket har idag ett regeringsuppdrag att utreda hur rest- och bristsituationer kan hanteras och förebyggas. Under 2023 har myndigheten fått 10 miljoner kronor för uppdraget.

Ett första steg i processen blir att förbättra övervakningen och prognostiseringen av läkemedelsförsörjningen för att tidigt upptäcka och hantera eventuella bristsituationer.

Den 1 juli trädde därför en ny lag i kraft som innebär att företag måste anmäla i tid till Läkemedelsverket om det riskerar att uppstå en restsituation av läkemedlet och konsekvensen för sen anmälan blir böter.

Därtill vill även regeringen att Läkemedelsverket ska utreda om en författningsändring behövs för att farmaceuter ska kunna hantera utlämning av läkemedel i situationer då det preparat som ska expedieras inte är tillgängligt, samt om farmaceuter under kritiska restsituationer ska kunna bryta en läkemedelsförpackning så att fler patienter kan få del av ett läkemedel. Äntligen belyses farmaceuternas kunskaper och hur deras roll faktisk kan bidra till en bättre hälso-och sjukvård i Sverige. Ett förslag om hur tillgängligheten av parallellhandlade läkemedel och licensläkemedel kan ökas, står också på uppdragslistan.

Det är högst självklart att farmaceuter och apoteksaktörerna har en central roll när det gäller hanteringen av brist på läkemedel. Apoteken fungerar som viktiga länkar i läkemedelsförsörjningskedjan och har flera uppgifter, än att bara lämna ut det läkemedel som finns tillgängliga.

Apoteken har i regel i kontakt med läkare, vårdinrättningar, läkemedelsföretag och regionerna och kan fungera som en viktig sambandscentral mellan dessa aktörer. Vid läkemedelsbrist kan apoteken söka fram läkemedelsalternativ och vidare informera läkarna om tillgänglighet för att säkerställa att patienternas behov möts.

Det här dock viktigt att notera att apoteken inte har kontroll över läkemedelsproduktionen eller distributionen, och är där med begränsade av tillgången på läkemedlen från leverantörer.

Apoteken ansvarar även för att hantera sina lager på så sätt att de strävar efter att säkerställer att de har tillräckligt med läkemedel för att möta efterfrågan. Vid läkemedelsbrist kan apoteken behöva göra rationella åtgärder för att fördela befintliga lager på ett sätt som säkerställer en så rättvis och jämn fördelning som möjligt till patienterna. Apoteken får vanligtvis ingen specifik ersättning för den adekvata servicen om att säkerställa tillgången på läkemedel, under läkemedelsbrister.

Apoteken drivs idag som kommersiella verksamheter och genererar intäkter genom försäljning av läkemedel och andra produkter. De får betalt för de läkemedel de säljer till sina kunder och får en viss marginal på dessa försäljningar. Prissättningen av läkemedel och försäljningsmarginalen kan variera och är till stor del styrd av regelverk. Att lösa en tillgänglighet på ett specifikt läkemedel är således inte alltid en intressant affär för den som tittar på pengarna.

Det är viktigt att analysera och förstå de underliggande orsakerna till Sveriges läkemedelsbrist för att kunna vidta effektiva åtgärder. Ett av problemen är internationella och lokala handelsrestriktioner som kan påverka leveranserna negativt.

Den svenska kronans svaghet gentemot euro och andra internationella valutor har på senare tid gjort det dyrare för svenska företag att importera läkemedel från utlandet. Eftersom många läkemedel importeras är detta en direkt konsekvens av en svag krona. De högre importkostnaderna driver upp priset på läkemedel och kan skapa ekonomiska hinder för sjukhus, apotek och vidare patienter. Tandvårds- och Läkemedelsförmånsverket (TLV), som har ansvar för prissättningen på läkemedel, säger att man känner till situationen. Ändå avslås många gånger de prishöjningar som företagen vill ha vilket riskerar att företagen väljer att ta bort varan från förmånssystemet och kanske till och med helt från svenska marknaden. Samtidigt kan man inte godkänna prishöjningar som inte är rimliga men man måste se till konkurrenskraften så att inte företag blir ensamma om produkter på den svenska marknaden.

Den internationella efterfrågan på många läkemedel är också högre än tillgången, vilket i kombination med en svag krona innebär sämre konkurrensmöjligheter för Sveriges del. Enligt Bengt Mattson, hållbarhetschef på branschorganisationen läkemedelsindustriföreningen (Lif), innebär kronkursen att bolag faktiskt idag väljer bort den svenska marknaden. I vissa fall säljer man produkterna till förlust eftersom produktionskostnaderna är högre än det man kan få ut i svenska kronor. Därtill har vi nu en lag som säger att företagen måste avisera bristsituationer i tid och riskerar böter om det inte görs så. Lagen är således en byggsten i rätt riktning men kom den verkligen rätt i tiden? Risken är ju att läkemedelsföretagen plockar bort läkemedel från marknaden.

Om läkemedelsföretagen och en heller apoteksaktörerna inte tjänar något på att arbeta för att hitta lösningar för utsatta patienter så kommer också en lösning att dröja.

Det är därför av yttersta vikt att regeringen tar ledningen och vidtar åtgärder för att säkerställa en stabil tillgång till läkemedel i landet.

Det är här värt att nämna att i vissa särskilda fall kan regeringar eller myndigheter införa åtgärder eller kompensationer för att mildra konsekvenserna av läkemedelsbristen, exempelvis genom att subventionera vissa bristfria läkemedel. Många menar att vi redan är här och att det är dags för extraordinära åtgärder.