Betal­modell kan minska antibiotika­resistens

Antibiotikaresistens är ett globalt hot mot folkhälsan. Ett sätt att bromsa utvecklingen är att öka tillgången på nya antibiotika. I dag är dessa en bristvara, inte minst eftersom att det är ekonomiskt riskabelt att utveckla nya antibiotikaklasser. De godkända nya läkemedlen, som trots allt finns, når heller inte alla marknader. I Sverige introduceras ofta nya läke­medel sent och i vissa fall aldrig.

— Vi har en relativt låg resistensnivå och en restriktiv antibiotikaanvändning vilket gör Sverige till en liten marknad. Av de antibiotikaprodukter som finns i landet riskerar även vissa att försvinna när försäljningen är låg, säger Jenny Hellman, tillförordnad enhetschef på Folkhälsomyndigheten.

Hon är den som har lett det regeringsuppdrag som myndigheten fick 2018 och som nu mynnat ut i en alternativ betalningsmodell som ska locka till sig läkemedelsbolagen. Förslaget, som ska läggas fram till regeringen, grundar sig på en pilottest som pågått från juli 2020 till december 2022. I den upphandlades fem antibiotikaprodukter från fyra läkemedelsbolag. Enligt avtalet skulle de hålla lagret i Sverige och kunna leverera medicinen till sjukhusen 24 timmar efter beställning. Uppsidan för läkemedels­bolagen är en garanterad lägsta ersättning på fyra miljoner kronor per produkt och år.

Om det är exakt fyra miljoner som kommer att föreslås till regeringen kan Jenny Hellman inte berätta.

— Hittills ligger nivån på fyra miljoner kronor, men vi tittar på om den ska justeras och återkommer om det i slutrapporten, säger Jenny Hellman.

Vid ett fåtal tillfällen hände det att kravet på 24-timmars leveranstid inte uppfylldes. Då drogs en summa, motsvarande en dags värde av årskontraktet (cirka 11 000 kronor), av från de fyra miljonerna.

Regionerna betalade som vanligt för läkemedlen under försöket. För Folkhälsomyndigheten är det viktigt att regionerna själva fortsätter att betala för de läkemedel som upphandlas enligt modellen.

— Det är viktigt ur ett resistensutvecklingsperspektiv att läkarens val inte påverkas av att en produkt har en ekonomisk fördel, säger Jenny Hellman.

Endast när intäkten från regionerna var lägre än fyra miljoner kronor betalade staten mellanskillnaden till respektive läkemedelsföretag. Om försäljningen översteg fyra miljoner kronor fick bolagen ändå tio procent av garantibeloppet, vilket motsvarade 400 000 kronor per produkt och år.

— De tio procenten ska täcka logistiska och administrativa kostnader som läkemedels­bolagen har för att exempelvis transportera produkten för lagerhållning. Nivån bör dock ses över inför varje upphandling för att motsvara kostnaderna på marknaden, säger Jenny Hellman.

Resultatet visade att ersättningsmodellen kunde säkerställa tillgången på antibiotika. Genom den fick Sverige tillgång till flera nya läkemedel och dessutom tidigare än andra europeiska länder.

— Till exempel var tre av de fem produkterna, Fetcroja, Recarbrio och Vaborem, helt nya på den svenska marknaden, säger Jenny Hellman.

Under försöksåren upptäcktes dock vissa svagheter. I avtalen ställdes exempelvis krav på lagervolym baserat på “värsta tänkbara scenario” med möjlighet att klara globala leveransproblem.

— Kravet var att varje produkt skulle räcka för att behandla två patienter, under en veckas tid, på alla 65 akutsjukhus samtidigt, säger Jenny Hellman.

Vid uppföljningen blev det tydligt att detta krav, som motsvarade 2 600 doser per antibiotikum, var alltför högt ställt, särskilt med tanke på att fem produkter ingick i upphandlingen. Av ett antibiotikum, det med lägst användning, kasserades närmare 1 500 förpackningar på grund av att hållbarheten gick ut under lagertiden.

— Vi satte ett krav på för stort lager och det kommer vi att se över i det slutliga förslaget. Troligen är det lämpligare att gå på faktisk försäljningsstatistik och göra prognoser utifrån det. Det kan också bli så att den modell vi nu har pilottestat kan genomföras i en gemensam nordisk upphandling om tillgänglighet, eftersom det skulle kunna minska kassering och samtidigt dela nyttan av upphandlingen, säger Jenny Hellman.

På sikt skulle ersättnings­modellen även kunna användas för äldre antibiotika med smalt spektrum. Även detta skulle bidra till att minska antibiotikaresistens.

— Precis som med de nya produkterna är det även brist på dem eftersom de har en mycket liten marknad. I stort sett är det bara länderna i Norden som använder smalspektrumantibiotika, och det är jätteviktigt att de inte försvinner från marknaden, säger Jenny Hellman.

I höstas föreslog Folkhälso­myndigheten att få testa en ersättningsmodell även för äldre antibiotika, men ännu har de inte fått något nytt regeringsuppdrag.

Närmast väntar ett konkret förslag om hur nya antibiotika ska säkras. Senast den 31 maj ska det presenteras för regeringen.

— Vi kommer att rekommendera att ersättningsmodellen förlängs i Sverige. Slutrapporten kommer även att innehålla analyser av pilotmodellens kliniska och ekonomiska konsekvenser, säger Jenny Hellman.