Apotekaren gick i pension och blev fåraherde

Intresset för djur, natur och lantbruk började tidigt för Sören Heurlin. Som barn besökte han med farföräldrarna Grebbestad och deras biodling la en grogrund för intresset för djur och hur de levde.

Som tonåring följde han med sina föräldrar när de på somrarna hyrde det så kallade undantaget på en bondgård i Närkes Täby utanför Örebro. Där hjälpte han lantbrukaren med gårdens skötsel, mjölkning och så vidare och lärde känna korna, grisarna, hästarna och hönsen och hur man skulle ta hand om dem.

Han lärde sig verksamheten så bra att han efter ett par år kunde sköta bondgården och låta bonden ta semester ett par veckor vilket var ovanligt på den tiden.

Sedan kom ett helt annat yrke in i Sören Heurlins liv och under 37 år arbetade han som apotekare på industrisidan med bland annat kvalitetskontroll och som bland annat produktionschef.

Mest i Hornsberg på Kungsholmen i Stockholm, men de sista åren i Strängnäs.

2003 gick han i pension.

Ett par år tidigare hade han flyttat till Viksjö i Järfälla kommun i Stockholms län där föreningen Görvälnlammet har får på Görvälns slott.

— Jag såg en annons i SPF Järfällas tidning om att man kunde gå ett fårår vilket innebar att man gick en kurs med ett möte i månaden där man följde med och lärde sig vad man gjorde med fåren under den tiden. Under hösten var det slakt, senare betäckning, lamning på våren, hagarna skulle göras i ordning och fåren skulle släppas ut, lammskiljning och allt annat som har med fårskötsel att göra som utfodring, säger Sören Heurlin.

Den kursen gick Sören Heurlin 2000 – 2001. Långt senare, 2012, fick han möjlighet att arbeta som fåraherde en dag i veckan, med undantag för tre månader på sommaren då han är på sitt lantställe.

— Jag tycker att fårskötsel passar mig utmärkt. Vi är ett bra gäng att jobba med och det är viktigt. Det passar mig bra att det är ett rörligt arbete där man inte sitter still så mycket utan man är i gång och man har kontakt med djur och folk, säger Sören Heurlin.

De är elva stycken som hjälps åt att ta hand om fåren varav ”minst hälften är ordentliga pensionärer” det vill säga mellan 60 och 75 år.

Själv är Sören Heurlin 83 år

Sören Heurlin trivs med att följa fåråret med utfodring, klippning, betäckning och det mest intressanta som är lamningen. Då gäller det att vara på plats och stöda tackorna så att kopplingen tacka – lamm befästs.

Han upplever känslan av att göra nytta, och skillnad.

— För mig har det alltid varit viktigt att hålla landskapet öppet. När jag är ute och promenerar så tycker jag det är väldigt störande att det växer igen så hemskt. Överallt är det en ridå av växtlighet. Då är det här med att låta fåren beta mitt bidrag för att se till att hålla landskapet öppet, säger Sören Heurlin och fortsätter.

— Sedan är det viktigt att det finns djur ute i hagarna för folk i kommunen. Vi jobbar ihop med kommunen på det sättet att de håller med ladugård och markerna som djuren går på samt att de stängslar in. Så vi har ett …. samarbete med dem. Jag tycker att det är viktigt att det finns djur att klappa. Går man i hagarna så kommer får och lamm fram och då kan man klappa dem. Det är väldigt trevligt.

Någon lön är det inte att tala om.

— Det här är en hobby som bara kostar pengar, det är precis som golf.

De har, beroende på säsong, omkring 70 tackor, 50 lamm, några baggar – och två getter. Fåren är i tre raser: gutar, gotlandsfår och roslagsfår.

Alla är de populära bland besökarna, särskilt gotlandsfåren.

Tyvärr ibland så populära att de stjäls.

— Vi kan säga att de allvarligaste som skadar våra får, det är de tvåbenta. Dels för att de har hundar som de släpper in i hagarna som jagar fåren och dels för att de stjäl. De händer att de går in och stjäl ett lamm. För ett par år sedan stal de en bagge och då var vi lite förundrande hur det hade gått till, säger Sören Heurlin.

— Vi har också hittat slaktade får som har legat ute i skogen. Där de bara har tagit en kroppsdel från dem, de har bara tagit ut hjärnan.

Det låter märkligt, vad tror du ligger bakom?

— Det är väl ideologier av olika slag där hjärnan besitter något som man vill ha. Det kan vara till mat, och läser man bibeln hör man talas om offerlamm. Vi vet inte. Det är väldigt sorgligt men lyckligtvis händer det inte så ofta.

Vill du höra en längre intervju med Sören Heurlin går det bra att göra på Tyresöradion 91,4.