“Att skriva examensarbetet i Australien hjälpte mig att komma närmare min fulla potential”
”När jag flyttade tillbaka till Sverige efter att ha gjort mitt examensarbete i Australien så hade jag bevisat både för mig själv och för andra att jag hade blivit en helt ny person. Jag var inte längre den försiktiga tjejen som inte vågade följa sina drömmar”, skriver Susanne Kunda i ett nytt blogginlägg.
När jag började apotekarprogrammet på Uppsala universitet drömde jag om att göra examensarbetet utomlands, dock låg det utanför min komfortzon då. Min pappa har pluggat utomlands när han var yngre och han försökte uppmuntra mig att göra detsamma. Jag ville hemskt gärna vara en orädd person som tog sådana unika chanser.
Jag och familjen flydde kriget i Irak och kom till Sverige när jag var 14 år gammal. När man har levt en tid i osäkerhet kan det kännas svårt att ta risker. Att bo i ett exotiskt land, utforska en ny kultur och lära känna nya vänner var väldigt lockande. Samtidigt kändes det lite skrämmande, då jag inte visste hur det skulle bli.
Där och då bestämde vi oss för att åka tillsammans
I slutet av termin 7 var det dags att bestämma mig om jag ville göra detta eller inte. Jag pratade om det med en kursare och vän till mig, som också funderade på att skriva examensarbetet utomlands. Där och då bestämde vi oss för att åka tillsammans. Drömmen var antingen Melbourne i Australien eller Kalifornien i USA. Jag trodde först att det var precis det, bara en dröm. En rolig plan som man pratar om med sina vänner men som aldrig blir av på riktigt. Så var det inte den här gången! Ibland kan man behöva en liten ”push” för att våga göra stora saker i livet, och det var nog det vi gav varandra.
Än idag minns jag den dagen då mobilen vibrerade i fickan, och det var ett mejl från min professor i farmakologi med rubriken ”Plats i Melbourne!”. Det första jag gjorde var att jag ringde till pappa och berättade de glada nyheterna. Jag kunde knappt tro det. The University of Melbourne var och är fortfarande Australiens universitet nummer ett. Men det var inte därför som jag blev överlycklig. Utan det var på grund av att jag var på väg att bli den person som jag alltid velat bli. Den modiga och smarta tjejen som kan göra precis vad hon vill.
Jag var på väg att bli den person som jag alltid velat bli
Känslan på vägen till flygplatsen kan jag beskriva med ett ord: eufori. Jag tittar ut från bilfönstret och vägen till Arlanda flygplats har aldrig sett så fin ut. Det är juli, gräset är grönt, solen skiner och asfalten glittrar. När flygplanet väl lyfte hade jag ett stort leende på läpparna. Bredvid mig satt min glada vän, då hon också hade fått den platsen hon ville i Melbourne. Jag hade absolut ingen aning om vad jag skulle förvänta mig. Jag hade varken varit i Australien eller forskat inom neurofarmakologi tidigare. Men aldrig någonsin har ovissheten känts så spännande!
Studietiden spenderades på universitetet. Fritiden spenderades för det mesta med andra internationella studenter, vilket i sig var en rolig upplevelse. Jag fick inte bara smak av Australiens kultur utan även andra kulturer på köpet. Då jag bodde i studentbostäder nära stan så fanns det alltid mycket roligt att se och göra. Jag och min vän blev bästa vänner och vi hade så kul ihop. Vi bestämde oss för att stanna kvar ett par veckor efter att vi var klara med våra examensarbeten, för att resa runt och utforska ännu mer av den fascinerande kontinenten.
Det var tack vare de utmaningarna som jag växte som person
Jag ville passa på att se så mycket av ”the land down under” som jag bara kunde. Jag testade på att surfa, jag klappade känguru och koalor, och bodde i regnskogen. Jag testade på så många saker för allra första gången i Australien. Det absolut häftigaste var att testa på dykning vid stora barriärrevet. Denna minst sagt spännande resa avslutades på det enda sättet jag och min vän kunde tänka oss: vi firade nyår vid Operahuset i Sydney 2014.
Med det sagt så fanns det ett par tuffa stunder också. Det är inte så konstigt då man blir utsatt för nya situationer hela tiden och utmanas på olika sätt. Dock när jag tänker tillbaka så var det tack vare de utmaningarna som jag växte som person!
Jag har fått ut så mycket mer av denna erfarenhet än jag någonsin kunnat tro. När jag flyttade tillbaka till Sverige så hade jag bevisat både för mig själv och för andra att jag hade blivit en helt ny person. Så småningom började jag se mig själv och världen från andra perspektiv. Jag var inte längre den försiktiga tjejen som inte vågade följa sina drömmar. Jag sökte de jobben jag ville ha, testade på de sporter som jag var nyfiken på, och gjorde de resor jag ville göra. Sedan dess har jag blivit en globetrotter som har vänner i olika delar av världen. Canyoning, Zipline och Paragliding är mina favoritsporter nu. Vem vet vad som händer härnäst.
