“Utvecklingen av framtida läkemedel är beroende av att vi bevarar naturens mångfald”

Av alla de läkemedel som vi använder idag har till två tredjedelar sitt ursprung i naturen. Särskilt läkemedel mot cancer och infektionssjukdomar härrör direkt från naturen. I en studie om läkemedel mot cancer, där forskare inkluderat alla läkemedel sedan 1950-talet, var 73 procent ej syntetiska och 47 procent var antingen naturprodukter eller härstammade direkt från sådana.

Detta är något som mer sällan uppmärksammas.

Det som pratas om i dag är främst den bioteknologiska forskningen såsom avancerade terapiläkemedel som baseras på celler, vävnader eller gener.

Det är klart att biomedicinsk teknik inte är fel där målet ofta är att bota och upptäcka avancerade sjukdomar i ett tidigt skede och på så sätt minska mänskligt lindande och forma oss för en godare hälsa. Men kan den teknologiska fixeringen göra att vi glömmer bort vart våra läkemedel kommer ifrån från all första början?

Om vi slutar att leta i naturen och förlitar oss på mänsklighetens egen teknik går vi nog miste om läkekonst som kanske egentligen finns rakt framför ögonen på oss. Kanske blir dessutom den delen av naturen mindre viktig för oss och vad innebär det i praktiken?

Människor har under det senaste århundradet överutnyttjat och förstört ekosystem som kommer att ta miljoner av år för att återhämta sig från förlusten av mångfald.

Detta har redan och kommer vidare att få en mer katastrofal effekt, eftersom begreppet biodiversitet inte bara innefattar antalet variationer just nu på planeten utan även inbegriper summan av den unika evolutionära utveckling som skett under miljontals år. 

Man kan tycka att ”den idag visa människan” borde vara mer intresserad av att lära sig mer av de geniala naturliga lösningar som har utvecklats över tid och efterlikna dem, det vill säga ha ett mer biomimetiskt förhållningssätt.

Naturen har inte gjort substanser på måfå och det finns oerhört många som är biologiskt aktiva. Vi är nu i den framtid där vi börjar förstå livsprocesserna på molekylär nivå och kommer kunna skapa en rationell design av läkemedel som passar in perfekt. En förlust av biodiversitet kommer därför direkt att minska behandlingsmöjligheter.

Att belysa att dagens moderna läkemedel onekligen härstammar från växtbaserat medicinskt utövande är rätt i tiden. Viktiga läkemedelsgrupper, så som antimalariala mediciner, antimykotika och cancerpreparat består idag nästan uteslutande av naturproduktderivat.

Malaria orsakas av den encelliga parasiten Plasmodium och skördar nära en halv miljon liv varje år. Upptäckten av Artemisinin, en naturprodukt som isolerats ur sommarmalört (Artemisina annua) och sedan vidareutvecklats till Artemether som idag används i antimalariala kombinationsläkemedel, har lett till att dödligheten i malaria har minskat med mer än 20 procent .

Rapamycin är ett annat storslaget exempel. Rapamycin hittades för cirka 60 år sedan när man tog hem jordprover från Påskön. Rapamycin började användas som ett effektivt antisvampmedel, men ganska snart upptäcktes en oväntad biverkan, det hämmade immunsystemet. Man började studera ämnets immunsuppressiva egenskaper och möjligheten att använda det i behandling av cancer. Rapamycin används nu vid organtransplantationer och för behandling av autoimmuna sjukdomar, cancer och en rad andra tillstånd. 

Idegranen är ett annat tydligt exempel på hur kartläggning av egenskaper hos växter har kunnat leda fram till det effektiva läkemedelet taxol och numera paclitaxel. Det används bland annat i behandling av bröstcancer, äggstockscancer och lungcancer.   

Ett av de hittills bästa och kanske häftigaste exemplen på en framgångsrik biomimetisk applikation är utvecklingen av det anti­hypertensiva läkemedlet kaptopril från den giftiga brasilianska huggormen (Bothrops jararaca), vars effekt på renin–angiotensinsystemet efterliknar ormens gift.

Således är isoleringen av naturprodukter från växter och mikoroorganismer och djur fortfarande en lovande väg inom läkemedelsforskning, inte minst med tanke på att det nyligen uppskattats att endast tio procent av alla växter ännu analyserats fytokemiskt. Ett mer biomimetiskt förhållningssätt inom klinisk forskning leder även ofta till goda resultat. Eftersom naturen aldrig är slarvig eller fuskar i sina evolutionära experiment så är också risken liten att biomimetisk forskning leder till felaktiga resultat. 

Tyvärr innebär förlusten av olika livsmiljöer och ekosystem att vi går miste om en unik möjlighet att identifiera nya biomimetiska lösningar för människans sjukdomar. Därför är utvecklingen av framtida läkemedel beroende av att vi bevarar naturens mångfald.

Med biomimetik har man introducerat ett nytt sätt att studera och värdera naturen. Man fokuserar på vad man kan lära av naturen i stället för hur den kan utnyttjas och exploateras. Genom att påminnas och lyfta det goda vi fått ut av biomimetik i läkemdelsvärlden kanske vi även kan få möjligheten att bidra till ett bättre förhållningsätt till naturen och vår planet på köpet.