”Det som är vanligt för mig, kanske är sällsynt för dig”
Jag hade behövt utvidga mitt fokus från att ”bara” sträva efter att förebygga felexpeditioner, till att också sträva efter att bättre förebygga missförstånd gällande biverkningar, skriver Isabella Stenmark i ett nytt blogginlägg.
Hur stor är sannolikheten att drabbas av en ”vanlig” läkemedelsbiverkning? Den frågan, bland andra, ställdes till 200 studenter i en pilotstudie av Berry et al (2002).1 Författarna ville undersöka hur studiedeltagarna uppskattade risken att drabbas av en läkemedelsbiverkning, när risken beskrevs kvalitativt enligt de standardiserade frekvenskategorierna: Mycket vanlig, vanlig, mindre vanlig, sällsynt och mycket sällsynt. Studieresultatet visade tydligt att förekomsten av en risk som enbart hade beskrivits med frekvenskategorierna, tenderade att överskattas av deltagarna. Risken att drabbas av en ”vanlig” biverkning definieras enligt gällande riktlinjer med frekvensintervallet 1-10 procent. I pilotstudien hade deltagarna i snitt uppskattat risken att drabbas av en vanlig biverkning till 45 procent. Vidare hade risken att drabbas för en mycket sällsynt biverkning i snitt överskattats 400 gånger.
Men låt oss ta ett steg tillbaka. Någon gång under mina yrkesverksamma år på apotek, insåg jag värdet av en lyckad kunddialog. Vissa av de fel och brister som vi farmaceuter förebygger, kan bara fångas in genom att lyssna och fråga. Jag brukade sträcka lite extra på mig när jag hade lyckats förebygga en felexpedition som jag hade lyssnat mig till. I min värld var jag bra på att kommunicera, även om jag ständigt strävade efter att bli bättre.
I min värld var jag bra på att kommunicera.
Min värld fick sig dock en rejäl omskakning när jag i höstas hörde talas om publikationen av Berry et al. Deltagarna i pilotstudien hade uppskattat risken att drabbas av en vanlig läkemedelsbiverkning till 45 procent. För mitt inre spelades frasen ”huvudvärk är en vanlig biverkning” upp och jag vet inte hur många gånger jag kan ha sagt det i olika sammanhang. Varför förtydligade jag inte ”vanlig” genom tillägga ”som drabbar mellan 1-10 procent av läkemedelsanvändarna”? Det förvånar mig att jag i rollen som ”god kommunikatör” aldrig hade reflekterat över att ”vanlig” är ett begrepp som bjuder in till tolkning. Det som är vanligt för mig, kanske är sällsynt för dig.
Vilka blir konsekvenserna när en patienten överskattar risken för att drabbas av en biverkning? Det påverkar hur patienten tolkar risk-nytta-balansen för ett läkemedel. Patienten kanske väljer att avstå sin behandling av rädsla för en biverkning. Här skulle farmaceuten kunna hjälpa patienten att tolka informationen rätt.
Jag hade för vana att informera om det jag själv bedömde som relevant.
När jag själv pratade om biverkningar på apoteket, hade jag för vana att informera om det jag själv bedömde som relevant. Jag fokuserade på det som jag ville att kunden skulle vara uppmärksam på eller medveten om. Till exempel som rethosta vid nyinsättning av en ACE-hämmare eller risk för ett magbesvär vid insättning av metformin. Men jag inser att jag aldrig hade en bra strategi för att besvara frågor om biverkningar.
Nu har jag haft chansen att fundera över det här och skulle jag få en fråga om biverkningar i recepturen igen, hade jag haft ett annat tillvägagångssätt. Med hänvisning till slutsatserna i Berrys publikation, skulle jag aldrig nämna en biverkning utan att förtydliga hur frekvenskategorin ska tolkas. Men jag hade också varit nyfiken, och vid passande tillfällen frågat mina kunder hur de tolkar ”vanlig” biverkning.
För min del hade kommunikationen kring biverkningar i recepturen bara kunnat bli bättre. Och jag hade kanske behövt utvidga mitt fokus från att ”bara” sträva efter att förebygga felexpeditioner, till att också sträva efter att bättre förebygga missförstånd gällande biverkningar.
1 Berry D, Knapp P, Raynor D. Provision of information about drug side-effects to patients. Lancet. 2002;359:853–4. doi: 10.1016/S0140-6736(02)07923-0.
