”Mörkret är bara det ljus som ännu inte tänts”
”När du väl blivit medveten om ljus och mörker kommer du att se med nya ögon också på det mörka runt omkring dig. Med ett nytt mod kommer du resa dig upp, utan att frukta mörkret, för du kommer känna igen det som det ljus som ännu inte tänts”, skriver Kathrin Svensson i ett nytt blogginlägg.
Jag hoppas att din senaste termin var bra, med återkomsten av undervisning ansikte mot ansikte och surret på campus som vi saknade så under pandemin. För mig var det en hektisk avslutning på höstterminen och det börjar verkligen närma sig slutet nu – jag har bara två kurser kvar på utbildningen. Det stigande ljuset efter vintersolståndet ger oss nytt hopp och innan vi beger oss mot framtiden känns det lägligt att reflektera över året som gått och mentalt förbereda oss på året som precis har startat.
Det jag minns är de känslomässigt framträdande mötena med patienterna under kliniska farmacin, och med kunderna på apoteket.
Det finns två stora teman som jag reflekterat över: Verklighet och poesi. En sak som jag slogs av var den skarpa verkligheten, hur omfattande den kan bli. Det tillbringas mycket tid böjd över en dator. Du skriver fler anteckningar än du någonsin trodde var möjligt. Du bär runt på lappar med kryssrutor med uppgifter att göra, sidor att läsa, föreläsningar att gå på, familjeträffar, styrelsemöten och jobb, och kryssar av saker vartefter dagen går. Och så är det poesi. Det är den främsta anledningen till att många av oss, antar jag, började utbildningen från början, och det stannar hos oss, berör oss och förändrar oss. Jag måste ha skrivit hundratals anteckningar i år om grignard reaktioner och Hess och Kirchhoffs lagar. Men inget av det gjorde en större buckla. Nej, det jag minns är de känslomässigt framträdande mötena med patienterna under kliniska farmacin, och med kunderna på apoteket. De sätter ett djupt avtryck, och jag undrar om de alltid kommer att göra det, det vill säga vara ett inslag i yrket – eller om deras inverkan är en funktion av att vi är gröna.
Om det finns en historia i hjärtat är det viktigt att få ut den också, det är också en medicinsk intervention.
På nyårsafton kommer en kund in på apoteket som verkade ha det riktigt besvärligt. Jag lyssnade och det var inget fall för egenvården. Kunden tackade och begav sig, men gick bara några meter innan hen vände sig om och sa: ”Jag vill bara säga tack. Du tar din tid, du är ödmjuk och du lyssnar verkligen på kunderna”. När du uttrycker genuint intresse så uppfattar kunderna det. De blir mer benägna att lita på dig, följa råd och återkomma för uppföljning, vilket är avgörande för läkning. Om det finns vätska i lungorna kan läkaren dränera ut den. Om det finns en historia i hjärtat är det viktigt att få ut den också, det är också en medicinsk intervention, bara inte en som lätt kan kvantifieras. Det tar bara någon minut mer per kundmöte att bygga upp mer positiva relationer med kunder.
Jag har blivit osäker, självsäker, glad, ledsen, överväldigad, överlycklig och ödmjuk.
Det är nästan häpnadsväckande hur många övergångar det finns inom apotekarutbildningen. Hur många “första gången” som inträffat och hur många som troligen är kvar. Det finns ögonblick du aldrig kommer att glömma, som tar sig in och gömmer sig i ditt känslomässiga psyke, och kommer fram när du minst anar det: kanske på baksidan av dina ögonlock när du försöker sova, eller i mötet med människor. Det har funnits alla känslor på spektrumet, och ibland har de uppstått under loppet av en enda dag. Det senaste året har varit underbart och hemskt. Det har gått bra och det har gått mindre bra. Jag har skapat fler meningsfulla relationer med klasskamrater (“Shout out” till Heli och Mari!) och yrkesverksamma. Jag har känt mig inkompetent och jag har känt mig stolt. Jag har imiterat och jag har utvecklat min egen stil. Jag har blivit osäker, självsäker, glad, ledsen, överväldigad, överlycklig och ödmjuk. Den vita labbrocken, men också apoteksrocken, har utvecklat fläckar – vanligen metaforiska, och ibland bokstavliga – och vi bär dem med oss och låter dem forma oss. Vi minns och glömmer och minns igen varför vi valde den här utbildningen från början. Det finns poesi runt om, om man får upp ögonen för det.
Inför 2022 önskade jag mig glädje. På jobbet, i klassrummet och privat. Jag fick massor av glädje. Men vi vet alla att det varken är lätt eller realistiskt att få ett år av enbart glädje. Men det gör ingenting. När du väl har varit medveten om ljus och mörker kommer du att se med nya ögon också på det mörka runt omkring dig. Med ett nytt mod kommer du resa dig upp gång på gång, utan att frukta mörkret, för du kommer känna igen det som det ljus som ännu inte tänts. Denna medvetenhet, detta mod och denna kreativa beslutsamhet är vad jag önskar för dig och för mig och för oss alla under hela 2023.
