”Kör på tills du stupar, sedan byter vi ut dig”

Härom veckan fick jag ett intressant mail. En rekryterare hade hittat mitt namn via sociala nätverk och undrade om jag (eller någon jag känner) var intresserad av ett jobb som apotekschef på en välkänd mindre ort. Jag kände mig smickrad över tanken att bli headhuntad men erbjudandet utgjorde ingen verklig frestelse för mig. En flytt 50 mil bort står inte med på årets önskelista till jultomten.

Bortsett från att en flytt inte passar in i min vardag just nu, har jag aldrig lockats av att axla apotekschefens ansvar. Låt oss kalla det prestationsångest över att inte lyckas uppnå medarbetarnas och arbetsgivarens förväntningar.

Men vad förväntas egentligen av en apotekschef? Det finns naturligtvis en tjusig arbetsbeskrivning på varje apotek. Men vad innebär uppgifterna i praktiken? Och än mer väsentligt, är det rimligt att genomföra dem under veckans 40 timmar? Jag är tveksam, särskilt med stöd av djungeltelegrafens senaste meddelande. I det beskrivs ett apotek där en ny chef har tillsats varje år under de senaste åtta åren. Det ger mig anledning att fundera över arbetsbördans omfång och den viktiga balansen mellan jobb och fritid.

Jag vill börja med att poängtera att det här inte är ett resonemang på individnivå. Det handlar inte om den enskilda chefen och dennes förmåga. Det handlar om att arbetsgivaren blundar för att det finns olösta problem. Majoriteten av de sju föregående cheferna jag just beskrev, slutade eller sjukskrevs på grund av stressrelaterade hälsoskäl. Det här är ingen engångsföreteelse, det är en trend. Vad säger det om arbetsmiljön? Vilka förbättrande åtgärder har vidtagits under dessa år? I mina öron låter det kallt uttryckt som, tack för att du är här, kör på tills du stupar, sen byter vi ut dig!

Tyvärr är det inte första och troligtvis inte sista gången som jag får höra om en utarbetad apotekschef eller medarbetare. Och det gör mig ledsen. Apoteksbranschen marknadsför sig själv som kunnig inom hälsa och patientsäkerhet, utan att kunna värna tillräckligt om sin egen personal. Att balansen mellan jobb och fritid till synes blir ojämn, påverkar apotekens attraktivitet på arbetsmarknaden.

På ett apotek med hög omsättning av chefer blir medarbetarna också lidande. Hur kan en nytillsatt chef göra en rimlig bedömning av medarbetarens insatts och utveckling under det gångna året? Visst, ibland sker förändringar i personalstyrkan och det är normalt på en arbetsplats. Men föreställ dig att under åtta år ställas inför samma scenario vid varje medarbetarsamtal. Det blir varken hackat eller malet, men en bock i protokollet blir det åtminstone, för en genomförd aktivitet.

Jag är väl medveten om att det i vissa delar av landet råder brist på kompetens. Det skulle kunna vara en bidragande faktor till den höga omsättningen av apotekschefer i exemplet ovan. När jag var tillförordnad chef under semesterveckorna var det just personalpusslet som gav mig sura uppstötningar. Det är svårt att lägga ett pussel när bitarna saknas. Och man kan inte jobba för två hur länge som helst. Samtidigt måste en kollega få vara sjuk eller vabba utan att en annan kollega riskerar att bli utbränd. Eller har jag fel?

Chefsrollen är otroligt viktig. Förutom själva ansvarsbiten ska chefen, prioritera arbetet samt leda och inspirera sina medarbetare. I mitt fall har jag antingen varit supernöjd med mina chefer, eller valt att byta jobb delvis på grund av dem. Med det i åtanke hoppas jag att rekryteraren hittar en lämplig chefskandidat och att denne ges hållbara förutsättningar. Men något tips från mitt nätverk kommer rekryteraren inte att få. Jag känner inte till några detaljer om situationen på just det här apoteket. Men mellan raderna kan jag ana vidden av utmaningarna. Bara tanken på dem ger mig en sur magkänsla.