Att kringgå kollektivavtalet skapar dåliga arbetsplatser

— Schemat ska vara ett skydd för dig så att du får den återhämtning och förutsägbarhet när det gäller fritiden som du behöver, säger Annika Hage Nederström, förhandlingschef på Sveriges Farmaceuter och den som är ansvarig för att förhandla fram kollektivavtalen för apoteken.

Hon beskriver en situation på landets apotek som ofta ligger på gränsen.

— Många lever med en ständig oro för att kollegor ska bli sjuka och de själva då ska bli pressade att arbeta på andra timmar än de schemalagda. De känner att de inte kan råda över sin tid och att det påverkar deras privatliv och återhämtning, säger hon.

Daniel Skoglund är förändringsledare på Sveriges Farmaceuter och han förklarar hur schemaplaneringen ska fungera.

— Chefen ska fastställa schema för en längre schemaperiod, som tre eller fyra månader – och schemat ska omfatta samtliga timmar. Det ska inte finnas någon reservpott, vilket förekommer på sina ställen. Chefen måste inför en ny schema­­period föra en dialog med varje anställd om önskemål om arbetstider. Om chefen inte kan tillgodose önskemålen, måste den anställda få veta varför, säger han.

— Meningen är att cheferna inte ska ändra schemat under den här perioden. Om de tycker att de ändå måste det, därför att det uppstår förändringar i verksamheten som inte bara är tillfälliga, kan de göra det först efter vad som kollektivavtalet kallar skälig övergångsperiod, minst två veckor. Under den perioden kan chefen alltså inte mot den anställdas vilja ändra arbetsschemat, säger han.

Övergångsperioden på minst två veckor är viktig för att med­arbetarna ska ha möjlighet att vidta mått och steg för att anpassa livet utanför arbetet till ett nytt schema – allt från förskolehämtningen till egna studiecirkeln eller gympapasset.

Så ska det fungera. Och det gör det förstås på en del apotek – men långt ifrån alla.

— När vi är ute och pratar med medlemmar på möten runt om i landet, dröjer det ofta en stund innan de förstår hur det ska fungera med arbetstidens förläggning, enligt kollektivavtalet. Det är helt enkelt för långt från deras verklighet, säger Daniel Skoglund.

— Det förekommer att chefen går in i datorn och ändrar i schemat med omedelbar verkan, trots reglerna i kollektivavtalet. För medarbetarna gäller det därför att se till få ut det ursprungliga schemat på papper, eller i en kopia på epost, så att man kan visa vad som faktiskt gäller, säger han.

Ibland är det som om det inte finns ett riktigt, fast arbetstidsschema. Karin Gummesson är ordförande i Sveriges Farmaceuters apotekssektion och själv verksam inom Apotek Hjärtat.

— En medlem berättar om hur schemat finns i appen, och plötsligt en dag när hon kom till jobbet såg hon att hon inte skulle vara där den dagen – enligt det schema som ändrats helt utan varsel och samråd, säger hon.

Detta är ett klart brott mot kollektivavtalets regler för hur chefer ska upprätta och hantera scheman.

— Ett problem som vi ser är att en del arbetsgivare tror att om de bara har sagt till om ändring av schema två veckor i förväg, så kan de ändra hur som helst sen, säger hon. Men det är ju inte alls så det ska fungera!

I själva verket ska det efter de två veckorna komma ett nytt fast tidschema. Och de anställda ska i förväg få komma med synpunkter och önskemål om detta, precis som med det fasta schema som det ersätter.

En mycket het fråga handlar om hur chefer hanterar hastigt påkommet behov av arbetskraft.

— På kort sikt måste chefen kunna lösa plötslig personalbrist först och främst genom att använda vikariepool eller ta in timanställda inhoppare, eller ringa in pensionerade medarbetare som vill jobba då och då. Först i sista hand ska chefen be – eller beordra – anställda att arbeta övertid. Och väljer man övertid är reglerna för övertid tydliga i kollektivavtalet, vilken ersättning som ska utgå, säger Annika Hage Nederström.

Daniel Skoglund menar att fler måste börja säga nej till att byta pass och bara få ersättning timme för timme och istället kräva att schemat ligger fast, och arbete utöver det blir övertid.

— Har du väl sagt ja, är det svårt för oss att komma in efteråt och göra någonting, säger han.

Karin Gummesson har erfarenhet av hur en del chefer vill smita från ”övertidsräkningen”:

— När chefer vill byta timme mot timme, är det detsamma som att de försöker lura de anställda på den övertidsersättning som de har rätt till. En del medlemmar vet att vi har rätt till övertid. Chefer tycker ofta att dessa medlemmar gör det mer omständligt och jobbigt, och stämplar dem som ”besvärliga medarbetare”, säger hon.

Enligt Annika Hage Nederström är detta ett mycket allvarligt problem på apoteken.

— Det finns en repressalie­kultur inom det här området, där en del chefer säger att om du inte gör som de vill, kan du inte få den semesterdag du vill ta ut i nästa vecka, och det kommer att påverka hur du kan få igenom dina önskemål inför nästa schemaläggningsomgång. Man ska inte utpressa människor på det här viset. Det är inte värdigt, säger hon.

Hon menar att frågan om övertid eller ”byte timme för timme” inte handlar enbart om den ekonomiska ersättningen, även om den är nog så viktig. Det handlar också om att få underbemanningen och den felaktiga hanteringen av arbetstidscheman upp på bordet:

— På Svensk Handel säger de att de inte ser de problem som vi berättar om. Därför måste alla hjälpas åt att göra problemen synliga. Nu hamnar mycket under radarn, säger hon.

Chefer ber ofta medarbetare att skriva under individuella överenskommelser på att de godkänner att de går ifrån arbetstidschemat och byter timme för timme.

— Innan du skriver under en sådan överenskommelse, kontakta akademikerföreningen eller förbundet för att ställa frågor och be om råd, uppmanar Daniel Skoglund. Svara helt enkelt chefen så här: ”Låt mig få tänka över det här. Jag vill prata med mina fackliga företrädare först.”

Men många tycker det känns svårt att säga nej till chefens önskemål.

— En del anställda tänker inte fullt ut på vad det innebär att vara ”smidig”, ”flexibel” och ”snäll”, och de kanske inte heller vet vad som står i kollektivavtalet. Det är helt naturligt att vara lojal och vi har ofta ett känslomässigt engagemang för våra arbetsplatser. Men det gör att vi ibland ställer upp för mycket på galenskaper. Och ju fler som slirar, desto svårare blir det för alla de som vill följa de regler och avtal som finns, säger Karin Gummesson.

Daniel Skoglund ställer den retoriska frågan.

— Vem är du snäll emot? Inte emot dig själv, inte mot kollegorna. Du kanske känner dig snäll i stunden. Men den snällheten är inte bra, om du vill skapa förutsättningar för god arbetsmiljö som ger en långsiktig hållbarhet i verksamheten.

— Arbetsgivare lägger ansvaret för problem med bemanningen i knät på medarbetarna och kollegor ställs mot varandra, säger Annika Hage Nederström.

— Det är rimligt att varje arbetsplats ska kunna klara sitt eget behov av arbetade timmar, också vid sjukskrivningar och olika ledigheter. Det behövs en robustare bemanning på många arbetsplatser och i längden kommer detta att bli lönsamt för de flesta arbetsplatser, säger hon.

Också Karin Gummesson ser robust bemanning som en av de stora frågorna.

— Man måste förstå vilken verksamhet som apotek är, att det är vårdens förlängda arm och att det handlar om patientsäkerhet. Då går det inte att det blir kaos så fort någon farmaceut blir sjuk, säger hon.

— Farmaceuter växer inte på träd och i stora delar av landet är det mycket svårt att rekrytera nya. Och en trend är att en växande grupp bland de ny­examinerade arbetar en kort tid på apotek, för att sen söka sig vidare till farmaceutjobb i andra sektorer, säger hon.

Samtidigt menar hon att apotekskedjorna i någon mån själva har skapat denna farmaceutbrist.

— Apoteksföretagen får rätta mun efter matsäcken. Man kan inte först klaga över att det är så svårt att rekrytera farmaceuter – och sedan utöka öppettiderna. Det är inte rimligt att alla apotek har så generösa öppettider. Det här är en fråga som vi kommer att behöva diskutera mycket framöver, säger hon.

— Särskilt apotek som anpassat sina öppettider till större mataffärer har slimmat otroligt mycket. Det har blivit vanligare att en enda farmaceut arbetar under en betydande del av arbetsdagen. Det kan vara svårt att då gå ifrån ens fem minuter, säger Karin Gummesson.

Sandra Jonsson, förbundsordförande i Sveriges Farmaceuter och apotekare inom Apoteket AB, har de senaste året mött många medlemmar på möten runt om i landet, och hört många vittnesmål om de mörkare sidorna av utvecklingen sedan omregleringen. Men hon ser också en ljusning.

— Vi får allt fler fackligt aktiva, och det för med sig att allt fler medlemmar förstår att det är viktigt med kollektivavtal, och att man följer dem. Jag ser ett större engagemang för att förbättra arbetsmiljön.

Hennes råd till medlemmar som inte är nöjda med hur det är idag är att gå samman på arbetsplatserna.

— Acceptera inte bara vad chefen säger, då händer ingenting. Tänk efter vad du själv tycker är rimligt för att må bra, och prata ihop dig med dina kollegor i din arbetsgrupp, så att ni kan enas om hur ni vill ha det. Ta upp frågorna som en punkt på personalmötena. Ordna fackliga möten om det här. Vi behöver fler som säger nej till orimliga förslag. Det är svårt att vara ensam om att göra det, säger Sandra Jonsson.

Utifrån vad som står i kollektivavtalet, och arbetsmiljöföreskrifter från Arbetsmiljöverket, går det att göra mycket för att minska stress och otrivsel som beror på dagens problem med osäkra arbetstider, övertid, utlåning och semesterstrul, framhåller hon. Och gör man det, blir det lättare för apoteken att bli ”attraktiva arbetsgivare” – som får det lättare att rekrytera farmaceuter.

— Vi behöver värdera oss själva bättre än vi ofta gör, och vara stolta över vår profession. Vi gör ett viktigt jobb, med ett stort ansvar. Och arbetsgivarna behöver i både ord och handling visa att vi farmaceuter är värdefulla. Genom att ge oss bra villkor blir det också lättare för dem att behålla de farmaceuter de har. Jag tror att många som slutar idag gör det för att jobbet sliter för mycket på dem.

Det är inte bara arbetstiderna som kan förändras, även arbetsplatsen kan variera när arbetsgivaren har önskemål om utlåning för att lösa problem på ett annat apotek. Vissa tycker att det är okej, medan andra upp­lever det som stressande.

Utlåning är vanligt. Åtta av tio farmaceuter anger i Sveriges Farmaceuters medlemsundersökning att de blir utlånade. En majoritet anser att det påverkar arbetsmiljön negativt och sex av tio anger att det har blivit vanligare de senaste fem åren. Så ska det inte vara.

Grunden är att varje apotek ska bära sin egen bemanning. Avtalet utgår från att varje medarbetare jobbar på sitt huvudapotek. Därefter kan vikarie­pooler eller timanställda stötta upp vid störningar. Tanken är att utlån ska vara något som nyttjas i sista hand.

Vid utlån kan andra arbets­tider förekomma, men det redan lagda schemat gäller.

— Grunden är att utlån ska genomföras på frivillig basis vid uppkomna händelser som inte kunnat förutses. I kollektiv­avtalet framgår vad som gäller då kring restid och arbetsmiljö, säger Annika Hage Nederström.

Det är inte meningen att alla anställda på alla apotek i praktiken ska fungera som en vikariepool för alla näraliggande apotek inom koncernen.

Vad som är näraliggande kan också skifta stort. Säg att du har en kvart till ditt eget apotek, men 45 minuter till ett annat som chefen vill låna ut dig till. Det innebär att du får en timmes ökad restid per dag. Detta kan i sig vara ett gott skäl till att inte vilja bli utlånad. Men går du ändå med på det, har du rätt till restidsersättning. 

I avtalet är det lite oklart om vad som gäller hur den utlånade ska ta sig till ”låneapoteket”, när avståndet är bortom promenad och cykel: egen bil, kollektivtrafik, taxi?

— Arbetsgivarna kan inte ställa krav på att du som anställd ska ställa din privata bil till förfogande. Om du går med på det, ska arbetsgivaren betala milersättning, säger Daniel Skoglund.

Lägger man ihop alla ersättningar till alla utlånade under ett år, kan den summan signalera att företaget har en underbemanning som är kostsam.

Du har även, enligt kollektivavtalet, rätt till matrast, ofta en halvtimme eller timme. Matrast är fritid och arbetsgivaren betalar inte för den.

Under matrasten kan du som anställd välja att hämta frisk luft, göra ett ärende och kanske träffa någon på lunchen.

— Rast ska planeras in i schemat inför varje schemaperiod, senast fem timmar efter att du börjat jobba, om inget avtal finns med det lokala facket eller individen om att flytta fram rasten. Det är inte möjligt att avtala bort rasten, bara att flytta den bortom fem timmar.

Tillfälligtvis, eller om det är nödvändigt med hänsyn till arbetsförhållanden eller med hänsyn till sjukdomsfall som inte har kunnat förutse, kan chefen ersätta rasten med det snarlikt klingande måltidsuppehållet, som sker på betald arbetstid. Det innebär att du får ta rast när verksamheten tillåter.

— Eftersom din rast var din tid och den blir arbetstid så bör du normalt då få ut den planerade rasten som övertid, säger Daniel Skoglund.

Konkret kan det se ut så här: Just när du har satt dig med din mikrade matlåda, kan någon hämta dig för att svara en frågande kund.

Därefter kan du fundera på om du ska mikra den kallnade maten igen. Eller om du ska äta den kall, för du kan ju ändå inte vara säker på att få äta den varm nästa gång heller?

På en del apotek finns en glidning mot att måltidsuppehåll blir vanligare än lunchraster, till och med standard, särskilt på helger och på mindre apotek.

— Du blir inte populär när du kräver din lunchrast. Men vi använder ju vår hjärnkapacitet och vi får inte göra fel i vårt jobb. Då måste vi få mat i oss, i rätt tid, och återhämta oss på raster under dagen, säger Karin Gummesson.

Även dagens apotekschefer är ofta hårt pressade uppifrån när det gäller att uppfylla krav. Det finns mycket att göra för att förbättra deras möjligheter att göra ett bra och ansvarsfullt arbete, som tar hänsyn till de anställdas välmående, lagar och avtal, berättar Daniel Skoglund och Annika Hage Nederström:

— Många chefer har en svår arbetssituation och hamnar i kläm. De får inte rimliga förutsättningar för att ta sitt arbetsmiljöansvar. De saknar ofta utbildning om arbetsmiljö och arbetsrätt, säger Annika Hage Nederström.

— På Apoteket AB finns redan en särskild sektion för chefer och Hjärtat är på gång. Vi på för­bundskontoret får också brev från chefer om de problem som de möter. Ibland kommer breven från anonymiserade avsändaradresser. De beskriver bland annat hur de går in och jobbar på golvet när det saknas folk. Samtidigt ska de vara chefer och leda. De försöker signalera uppåt om de bemanningsproblem som finns. Men de upplever att ingen tar signalerna på allvar.

— Chefer har själva inte övertidsersättning. Men det betyder ju inte att de ska arbeta mer än normal arbetstid. Därför ska de själva registrera sin arbetade tid och se till att de inte överskrider gränserna. Men många gör inte det, utan jobbar för många timmar. Och när man som anställd vet att chefen själv sliter häcken av sig, kan det för anställda ofta kännas svårare att säga nej till en förfrågan om att jobba extra, eller att kräva övertidsersättning istället för att byta timme för timme, säger Daniel Skoglund. 

Läs mer >> Debatt “Vi farmaceuter ses som siffror och procenttecken av ledningen”