”Detta är bättre än drömjobbet”

Sveriges första ambassadör med fokus på antimikrobiell resistens, AMR, är apotekare och heter Malin Grape. Hennes erfarenhet spänner över forskning, apotek, samt både svenskt och internationellt folkhälsoarbete.

– Antibiotikaresistens och internationellt arbete ser jag som den röda tråden i både min utbildning och i mitt yrkesliv, säger Malin Grape, när vi ses i ett litet konferensrum på Socialdepartementet i centrala Stockholm.

Tjänsten som ambassadör med fokus på AMR är helt ny. När det kommunicerades att Malin Grape fick tjänsten skrev Socialdepartementet att ”Malin Grape ska arbeta med att ytterligare förstärka det viktiga arbetet mot antimikrobiell resistens på global nivå med särskilt fokus på antibiotikaresistens”.

– Jag håller fortfarande på att definiera vad jag mer konkret ska göra. De övergripande riktlinjerna kommer från statssekreterare Maja Fjaestad och socialminister Lena Hallengren, som sitter med i en ”Global leaders group”, som är tillsatt av FN för att driva frågorna på högsta nivå.

I grova drag handlar Malin Grapes nya arbete om att få ett större engagemang från andra länder vad gäller AMR. Ett exempel handlar om att få in antibiotika i det internationella pandemiavtal som nu ska förhandlas fram.

– Vi förbereder också inför Sveriges ordförandeskap i EU under det första halvåret 2023, där AMR kommer vara ett område som vi kommer arbeta med.

Hon beskriver sig själv som otålig, med en vilja att det ska hända saker. Nya utmaningar är kul, likaså att prova på nya saker. Enligt LinkedIn har Malin Grape arbetat på få ställen men bytt jobb ofta inom dessa ställen.

– Det öppnas hela tiden nya möjligheter, men man måste vara mottaglig för det också. När det ges nya chanser hoppar jag gärna på dem. Det här jobbet är verkligen essensen av att jag tycker att den här frågan är så viktig och intressant. Men också att jag har det här intresset för internationella frågor, där jag nu kan påverka och driva saker.

När det vankades universitetsstudier hade hon inte en aning om att det fanns en apotekarutbildning. Hälsoområdet hade hon identifierat som intressant, men att arbeta i vården kändes inte rätt.

– Jag tänkte att ”jag läser kemi i Uppsala, det verkar kul och bra och kan lägga en grund för vad jag vill göra sen”. Det var först när jag hade läst en termin som jag hörde talas om apotekarlinjen och insåg att ”det är perfekt”.

Det nyfunna intresset för läkemedel, parat med hälsa och internationella frågor, ledde till examensarbete på Karolinska institutet inom antibiotikaresistens. Projektet fortsatte och blev en doktorandtjänst och disputation.

Under doktorandtjänsten passade hon på att åka utomlands och få praktisk erfarenhet hur det fungerar i andra länder. Detta tog henne till länder som Peru och Bolivia. Under grundutbildningens valfria kurser valde hon global farmaci och kom bland annat till Taiwan, där hon fördjupade sig i traditionell kinesisk medicin.

– Jag hade nog mina tentakler ute, hittade öppningar och dök in i andra relaterade projekt. Allt ingick inte i min avhandling, men jag fick stor frihet och lärde mig väldigt mycket. Bland annat satt jag flera månader i Amazonas i en liten stad i Peru och gjorde fältstudier. Jättekul var det.

Som ambassadör blir hennes fokus internationellt. Det täcker inte bara antibiotika utan även frågor som rör AMR avseende djurhållning, livsmedelsproduktion, miljö, läkemedelsindustrin och ekonomiska incitament att hitta nya behandlingsformer och mycket annat.

– Det här är en viktig fråga för Sveriges regering. Det finns också en stor politisk enighet i frågan bland de svenska partierna i riksdagen.

Hon berättar att Sveriges anseende och renommé i dessa frågor är stort. Strama bildades 1995 och den första svenska nationella handlingsplanen kom år 2000. Det finns mycket svensk kunskap och erfarenhet vilket gör Sverige till en röst som man lyssnar på när det kommer till global hälsa.

– Runt 2015–2016 enades man i WHO om att alla länder ska ta fram en nationell handlingsplan. Vi hade redan haft en i 15 år så vi har mycket att dela med oss av. Det är också en del av mitt arbete, att sprida och dela med sig av våra erfarenheter, men samtidigt att vi lär oss av andra. Bara för att vi har hållit på länge behöver vi inte göra allt rätt.

Varför tror du att just du blev erbjuden det här jobbet?

– Dels är det väl för att jag verkligen brinner för båda delarna av jobbet; både för antibiotikaresistensfrågorna i sig, men också det internationella. Och att jag har kunskap om och har arbetat med frågorna under min tid på Folkhälsomyndigheten. Bland annat har jag varit med och etablerat ett så kallat WHO Collaborating Center för AMR på myndigheten.

Och betänketiden hon fick var inte lång.

– Jag bestämde mig samma dag. Det var inte mycket att fundera på, säger hon och det verkligen lyser om henne när hon berättar om hur det gick till.

– Jag tycker att det här är så kul. Skulle jag fundera ut mitt drömjobb så hade jag knappast kunnat komma på det här. Det är bättre än drömjobbet.

Yrkeskarriären började alltså som forskare. När hon disputerat kändes det osäkert att fortsätta forska, med korta ekonomiska anslag, eftersom hon var nybliven mamma också. Det blev ett stabilt och tryggt apoteksjobb istället.

– Apoteksvärlden kändes spännande då. Jag hade en chefstjänst sommaren 2009 när monopolet försvann, och det var kul att var med om den förändringen.

Efter det blev längtan ut i världen för stor. Det ”dök upp” ett jobb på Swiss Tropical and Public Health Institute, som konsult mot Globala fonden mot aids, tuberkulos och malaria.

– De finansierar bistånd kring dessa tre stora infektionssjukdomar över hela världen. Vi åkte hela familjen till Nicaragua några månader av mina två år hos dem och det gav mersmak.

Efter det fick hon jobb på Smittskyddsinstitutet, som senare blev Folkhälsomyndigheten. Hennes närmaste chef då var Karin Tegmark Wisell, som idag är myndighetens generaldirektör.

– Vi har följts åt under mina nästan tio år där, säger Malin Grape.

Arbetet som AMR-ambassadör är ett 18-månaders förordnande. Under tiden är hon tjänstledig som enhetschef på Folkhälsomyndigheten. Hon känner ett stort ansvar.

– Jag vill verkligen åstadkomma något på den här tiden.

Och utmaningen i jobbet är stor, menar hon.

– Vi lever i en global värld och vi behöver få till ett bättre samarbete för att påverka vad som händer runt omkring oss. Hur bra Sverige än är så räcker det inte. Det finns många andra länder som tampas med så mycket utmaningar, både generellt och inom hälsoområdet. Så att försöka tränga in ännu en fråga som ska prioriteras i hälsobudgetar och i medvetenhet och engagemang, är inte så lätt.

Som ett led i arbetet ser hon ett stort behov av att vi måste arbeta mycket mer med att förebygga infektioner, och att förebygga spridningar av resistenta bakterier.

– Resistensen kommer fortsätta att öka, även här.

Det som behövs i dessa länder med stora utmaningar är resurser, kunskap, ökad kapacitet i hälsosystemen och mycket annat. Malin Grape lyfter fram WHO:s arbete i form av att ta fram stöd, kunskap, guider och hur olika program kan implementeras i vården.

– Men också att WHO bygger upp ett globalt övervakningssystem kring AMR, som på sikt kommer hjälpa länderna att samla in och rapportera data och statistik. Vilket kommer hjälpa oss att få en bättre bild av omfattningen, och sedan utforma lämpliga åtgärder, säger Malin Grape.

Alla länder i WHO:s Världshälsoförsamlingen har sagt ja till detta. Därmed kommer de aktivt delta i arbetet, vilket också gör det till ett verktyg för att driva på utvecklingen.

– Då måste man börja på hemmaplan. Fler och fler länder vill göra mer. Vi ser också samarbeten mellan länder där man stärker varandra.

Apropå samarbeten kommer vi oundvikligen in på pandemin. Det är ett exempel på ett internationellt problem där samarbete har fört världen framåt. Där finns mycket att ta med till arbetet med AMR, menar hon.

– Intresset för smittsamma sjukdomar har sällan varit större och det pratas vårdhygien som aldrig tidigare, det underlättar det förebyggande arbetet kring AMR. Den här chansen får vi nog inte igen.

Intresset just för hälsa och medicin säger hon att hon fick med sig som barn. Pappan jobbade som narkossköterska på Karolinska sjukhuset, mamman jobbade som lågstadielärare. Systern blev sjuksköterska.

– Det internationella kommer nog också från mina föräldrar. De få gånger vi reste utomlands var de alltid mer intresserade av vad som fanns bortom hotellet och hur människor lever på andra ställen.

Även om uppväxten var trygg var den aldrig skyddande och instängande.

– Jag vill att mina egna barn ska förstå hur priviligierade vi är i vår del av världen. Om de senare vill jobba som volontärer i Afrika så hänger jag på, säger hon och skrattar.

Det hon uppskattar med att arbeta internationellt är att komma ut, på plats, och se hur det fungerar där ute.

– Inte bara att sitta i möte med hälsoministeriet. Jag vill se med mina egna ögon hur de omsätter det i praktiken. Det är dessutom inte alltid som deras beskrivning stämmer helt med verkligheten.