”Du måste våga gå okunnighetens väg”
Okunskap är inte glädje, men det är början på allt lärande. De som vill bli tillräckligt bra farmaceuter behöver engagera sig för ett helt liv av lärande, och då måste man visa sin okunnighet, så skriver Kathrin Svensson i ett nytt blogginlägg.
Syrenernas efterlängtade doft omger den snart blomsterbeklädda midsommarstången. De gyllene strålarna målar inte bara världen levande utan sänder en beröring av värme, ett löfte om grönska. Varje sommar skingras studenterna, likt agnar för vinden. En del återvänder till hösten, en del har redan avklarat sin examen. Men för vissa är sommaren en tid av ovisshet. De gör studieuppehåll eller byter utbildning. De gör omtentor, försöker klara tröskelkraven och inväntar antagningsbesked. De som mot all förmodan kommer tillbaka är de som gör störst intryck på mig.
Jag minns en elev – låt oss kalla honom för Alvin – som kom tillbaka. Under första året på apotekarutbildningen, räckte Alvin ofta upp handen och ställde flera, ofta bagatellartade frågor. En grupp elever viskade till varann “han kan ju ingenting”, “hur kunde han bli antagen till utbildningen”. Läraren måste ha avlyssnat diskussionen, för kort därpå började läraren spela ett spel med eleverna. Läraren ställde frågor av allt högre svårighetsgrad och så småningom – och det tog ett tag – sade en elev: “Jag vet inte”. Läraren berättade då för eleverna att det är de tre viktigaste orden i apotekarutbildningen.
Spola tillbaka till din barndom när du första gången försökte cykla. Det såg så lätt ut när dina äldre syskon eller vänner gjorde det, men du var rädd att ens sätta dig på sadeln.
För att komma fram till det du inte vet måste du gå på “okunnighetens väg”. Okunskap är inte glädje, men det är början på allt lärande. De som vill bli tillräckligt bra farmaceuter behöver engagera sig för ett helt liv av lärande, och då måste man visa sin okunnighet. Spola tillbaka till din barndom när du första gången försökte cykla. Det såg så lätt ut när dina äldre syskon eller vänner gjorde det, men du var rädd att ens sätta dig på sadeln. När du väl byggt upp modet att försöka, misslyckades du många gånger med att styra, balansera och kontrollera cykeln. I slutändan gav din uthållighet resultat, och du kunde så småningom cykla som om du aldrig gjort något annat.
Visst kan vissa elever greppa cellcykelns faser eller de kemiska formlerna snabbare än andra, men det finns något du bör känna till. Grundläggande intelligens eller talang är inte fasta egenskaper som skall dokumenteras utan snarare egenskaper som kan utvecklas. Det kan noteras att ingen av eleverna i gruppen är kvar på utbildningen i dag fyra år senare – men det är Alvin. Under det fjärde årets laborationer stod han där och laborerade. Jag förundrades över den avancerade kunskap som han förvärvat. Jag såg hur han systematiskt och självständigt samlade in labbdata som han hypotiserade och testade. Han såg även till att hjälpa andra runt omkring sig. Det var inspirerande.
När vi inte känner till eller förstår någons historia eller vilka hinder de stöter på är det lätt att döma. När du kommer tillbaka till hösten, gör det med stolthet, för din vilja att få saker gjorda har tagit dig dit du är idag. Vi får bli trötta, men vi måste lära oss att vila, inte att sluta.
