”Använd vår kompetens och ge oss förskrivningsrätt”
Ge farmaceuter möjlighet att korttidsförlänga recept. Det skulle hjälpa de patienter som plötsligt, vid apoteksdisken, inser att deras recept inte längre är giltigt. Systemet finns redan i flera länder och fungerar fint, varför inte i Sverige? Jag kan inte se det på något annat sätt än att detta skulle innebära hälsovinster på samhällsnivå, skriver Denice Kidd i sitt blogginlägg.
Stoppet för recept på papper kan innebära svårigheter för äldre att hålla koll på fristen och mängden på sina recept. Ge då farmaceuterna den behörighet de förtjänar — att med förskrivningsrätt kunna hjälpa dessa patienter vara följsamma till sin medicinering. Ett oönskat avbrott i en läkemedelsbehandling kan påverka patienten och indirekt öka trycket än mer på primär- och akutvården. Lätta istället på läkares och läkarassistenters administrativa börda genom att ge farmaceuter möjlighet att korttidsförlänga recept. Se på Danmarks modell! De har redan prövat och vet om vinsterna med denna modell. Från och med 1 juli 2019 kan förskrivningen av mindre avancerade behandlingar med läkemedel förlängas direkt på danska apotek. Förlängningen görs av en apotekare som genomgått en kort ordinationsutbildning och då kallas behandlingsfarmaceut. Receptförlängningen gäller för ett uttag av medicinen i den minsta förpackningen. Den gäller läkemedel som ofta används under lång tid, som vid kronisk sjukdom, och omfattar bland annat astmaläkemedel, insulin, statiner, blodtrycksmediciner och p-piller. Receptförlängningen av en apotekare på danska apotek kostar motsvarande 23 svenska kronor för patienten. På liknande sätt kan även apotekare förskriva läkemedel i andra länder såsom Storbritannien, de flesta provinser i Kanada, Nya Zeeland, och i vissa stater i USA.
Tänk så många gånger man stått på sitt apotek och inte kunnat hjälpa de diabetiker som behöver insulin över långhelgen och denna fredag eftermiddag inte får tag på någon läkare.
Med dagens teknik bör detta gå att sätta i system även i Sverige utan att det kan missbrukas på något sätt. Jag kan inte se det på något annat sätt än att detta skulle innebära hälsovinster på samhällsnivå. Tänk så många gånger man stått på sitt apotek och inte kunnat hjälpa de diabetiker som behöver insulin över långhelgen och denna fredag eftermiddag inte får tag på någon läkare. Det är ingen rolig känsla att avfärda en sådan patient där man ser att det kan innebär hälsofara. Den personen kommer dessutom sannolikt sätta sig på en akutmottagning för att få ett recept som sträcker sig över helgen.
Det pratas mycket om samverkan inom vården och att i teamen behövs många olika professioner för en god och nära vård. Där förskrivningsrätten tas upp nämns distriktssköterskor, och barnmorskor (som gör fantastiska insatser i vården) som möjliga förskrivare. Dessa professioner har även idag en viss förskrivningsrätt. Man glömmer i den diskussionen ofta helt och hållet bort farmaceuten som har tre eller fem års läkemedelsstudier bakom sig.
En debattör från Läkarförbundet anser att ”För att värna patientsäkerheten är det av största vikt att vara försiktig med förskrivningsrätten och i stället arbeta för kontinuitet och tillgänglighet till läkare som tar helhetsansvaret för individens hälsa”
Andra förskrivande läkare att ”Läkare är den enda yrkesgrupp som kan och ska ta det fulla ansvaret för patientens samlade behandling”
Här upptäcks interaktioner. Inte vid förskrivning.
Men kan verkligen läkare ta ett helhetsansvar då det idag inte finns ett gemensamt förskrivarsystem där den ene läkaren kan se vad den andre har skrivit ut. Detta är något som enbart farmaceuten på apoteket kan se då den tittar på den sammanställda listan av tidigare förskrivet och aktiva läkemedel i läkemedelslistan. Här upptäcks interaktioner. Inte vid förskrivning.
Det pågår visserligen nu ett arbete för ett gemensamt förskrivarsystem, men behöver vi inte se till att den kompetensen som redan finns tillgänglig utnyttjas ordentligt ändå. Om man anser att farmaceuten vid utlämning av läkemedel på apotek ska ha kompetensen och ansvara för att bland annat upplysa om interaktion mellan läkemedlen, dubbelkontrollera dos vid antibiotikaförskrivning till barn och att iordningställa läkemedel. Borde det inte falla naturligt då att den farmaceuten även innehar kompetensen att bedöma om en korttidsförlängning av ett recept är rimlig.
Flera stora översiktsartiklar, bland annat en meta-analys från Cochrane, visar att farmaceutförskrivare var lika effektiva som läkare. De kunde leverera jämförbara resultat för systoliskt blodtryck, glykerat hemoglobin, lågdensitetslipoprotein, följsamhet i medicinering, patientnöjdhet och hälsorelaterad livskvalitet. Patienterna rapporterade också hög tillfredställelse för kommunikationen med farmaceutförskrivaren.
Jag tror inte att patienterna kommer ta mindre ansvar för sin egen hälsa och medicinering om denna möjlighet skulle finnas.
Självklart bör patienten ta ansvar över sin egen hälsa och se till att hämta ut sina läkemedel, boka läkartid och förnya recept i tid. Men alla är vi människor! Jag tror inte att patienterna kommer ta mindre ansvar för sin egen hälsa och medicinering om denna möjlighet skulle finnas. Jag tror den kommer tas emot av många patienter med öppna armar kanske till och med ett ”äntligen”.
Slutligen är detta en legal fråga där ett regelverk sätter ansvaret. ”Receptförnyelse” är än så länge ett begrepp som saknas i svenska författningar. Ett recept på läkemedel innebär ett beslut om en behandling/ordination. Den som skriver ut receptet ska ta ansvar för att behandlingen är lämplig för patienten utifrån patientens hälsotillstånd. Att ”förlänga/förnya ett recept” innebär då att ta över det fulla ansvaret för en ny behandlingsperiod. Den tidigare förskrivaren vet ju inte hur patientens hälsotillstånd förändrats sedan dennes recept utfärdades. Det blir i princip en ny ordination med samma ansvar som att påbörja en ny behandling. Jag tror att många farmaceuter är beredda att ta detta ansvar när det gäller förlängd ordination med kort frist på läkemedel som tidigare nämnts. Det betyder att författningen kan komma att behöva ändras och att man då behöver identifiera de hinder som finns för implementering av farmaceutförskrivning för att få ett sociopolitiskt sammanhang.
Det finns därför idag goda skäl att mer öppet diskutera roller och ansvar i läkemedelskedjan. Tänka utanför boxen och öppna upp för de möjligheter som finns med den redan existerande kompetensen. De som ansvarar för regelverket bör här lyssna på professionerna och bjuda in till samtal för förändring.
Referenser:
Pharmacist prescribing: A scoping review about the views and experiences of patients and the public
