”Jag vet fortfarande inte vad jag vill bli när jag blir stor”

När jag var barn fick jag ofta frågan ”Vad vill du bli när du blir stor?”. Mitt svar på frågan varierade med tiden och ibland hade jag inget svar alls. Det var också helt ok eftersom jag hade gott om tid på mig tänkte jag. Åren gick och snart var tiden ute och det var dags att ta livets första viktiga beslut; vad vill jag egentligen göra 8 timmar om dagen?

Det verkade som att alla runt omkring mig var säkra på vad de skulle söka för utbildning förutom jag, vilket var frustrerande. Det rådet jag fick av vuxna i min närhet var att jobb inte behöver vara roligt och man kan alltid göra det man gillar på sin fritid istället. Jag var dock tveksam till hur mycket fritid en vuxen hade med tanke på alla måsten. Jag visste att i alla fall för min del så behövde jag trivas på mitt jobb för att allmänt må bra och vara lycklig. Efter ett antal personlighetstester och möten med studie- och yrkesvägledare kom jag i alla fall fram till vad jag inte ville; att ha ett och samma jobb för resten av mitt liv. Till slut landade jag på apotekarprogrammet, en mycket intressant och bred utbildning som ger fler valmöjligheter efter examen.

Jag var dock aldrig helt säker på mitt val, tanken var egentligen att jag skulle ”bara testa” i en termin, och här är jag 13 år senare! Jag är ändå glad att jag tog apotekarexamen. Tack vare min utbildning har jag lärt mig otroligt mycket, fått vänner för livet och haft roliga upplevelser; bland annat fick jag möjlighet att forska och skriva mitt examensarbete i Australien. Utöver det har denna tuffa men givande utbildning gett mig fler möjligheter på arbetsmarknaden än jag någonsin kunde tro. Det var precis det jag behövde, ett yrke inom naturvetenskap som ger möjlighet att testa på och lära sig nytt genom olika roller.

Vi lever i en tid där arbetsmiljön och arbetsmarknaden förändras fort. Det är tjänster som försvinner och nya tjänster som tillkommer. Jag tycker att man själv ändras mycket med åren också och får nya intressen och behov med tiden. Det blir allt vanligare att byta jobb, och till och med att byta yrkesbana. Ibland vet man inte exakt vad man vill, då gäller det att våga kasta sig ut i ovisshet och testa på nytt.

Så var det för mig när jag lämnade apoteksbranschen och började inom industribranschen. På apotekarprogrammet läser man bara en kort kurs inom läkemedelsindustri, medan man får praktisera på apotek under hela sex månader. Jag kunde knappt tio procent av rollen som jag fick på AstraZeneca och lärde mig det mesta på plats. Det är så de flesta gör, man behöver inte kunna allt utan det räcker med att ha gått en sådan bred utbildning, då har man en bra grund att bygga på.

Jag trodde aldrig att jag skulle välja att bli apotekare, eftersom det lät på titeln som att man bara kunde jobba på ett ställe. Det är ironiskt att det yrket som lät minst spännande för mig i början var egentligen det som var mest spännande. Det finns fortfarande jobb som faller inom mitt yrke som jag är nyfiken på och som jag inte testat än. Det är en underbar känsla som gör att jag har mycket i mitt yrkesliv att se fram emot. Jag vet fortfarande inte vad jag ska bli när jag blir stor, men som tur är så har jag gott om tid på mig!