“Därför kommer jag inte att jobba på apotek efter examen”

Just nu gör jag som många andra farmaci-studenter praktik på apotek, och inser när jag ser över mina inlämningsuppgifter, att det nu inte är många veckor kvar till examen. Vid Umeå universitet så har många av oss en förkortad praktik under termin tio, då vi har möjlighet att jobba som legitimerade efter tredje året och den praktikperioden. Om så lite som två veckor är jag klar med hela min apotekarutbildning, vilken känsla! Jag skulle ljuga om jag säger att jag inte räknat ner dagarna till examen. Jag ser så mycket fram emot att, dels få träffa mina kursare igen, men också att få fira vad vi åstadkommit. Pandemin har ju inte bara fört med sig sjukdom och elände, den har också berövat oss många firanden, bland annat vår kandidatexamen 2020 som blev inställd. Vi har mycket att ta igen!

Men examen betyder ju inte bara firande och en milstolpe. Det har också betytt en hel del jobbsökande för både mig och mina kursare. Den klassiska frågan: “Ska du jobba på apotek eller något annat?” återkommer ständigt. Jag har funderat över den formuleringen, som jag själv också använder mig av. Det är som att antingen vill man jobba på apotek eller inte. “Annat” är någon slags hopslagning av allt som inte är apotek. Det känns konstigt när jag tänker efter – att välja jobb utifrån ovilja att jobba någon annanstans. Vad som helst förutom “det” liksom.

För det finns en mängd olika saker man kan göra förutom att jobba på apotek. Att jobba med regulatoriska frågor, hälsoekonomi, kvalitet, forskning, tillverkning, försäljning, utveckling, folkhälsa, kliniskt, the list goes on som man säger. För att göra ett lyckat yrkesval så bör man hitta sitt intresse, vad man är bra på och vad man går igång på (och kanske basera det mindre på vad man INTE vill). Men det är klart, har man inte testat på så mycket så är det ju svårt att veta. Då är det lättare att landa i det man vet att man inte vill.

Jag råkar tillhöra dem som inte kommer att jobba på apotek efter examen. Jag har försökt fundera mycket på varför. Jag vill så gärna slå ett slag för att öka statusen på apoteksarbete, vilka bra insatser man kan göra där, men längtar helt enkelt efter något annat. Då jag är ute på praktik just nu så har jag den erfarenheten färskt. Jag vill inte skylla helt på arbetsmiljön och personalbrist, även om det är en stor bidragande orsak. Om jag hade brunnit för apoteksarbetet, hade jag fått det att fungera ändå, och kanske till och med satt mig in hur jag kunnat påverka arbetssituationen inifrån.

De som känner mig vet att jag är ganska introvert. Jag gillar att grotta ner mig i mina egna projekt och specialområden. Tanken på att sitta och läsa in mig på ett område i timmar får mig att bli lite exalterad (Ja jag vet, skratta inte haha). Och här känner jag att jag och apoteksarbetet krockar lite. Och missförstå mig inte, jag finner kundkontakten på apoteket väldigt givande. Jag har sagt det förr och säger det igen, man lär sig aldrig så mycket om människor och läkemedelsproblematik som på apotek. Men det gör mig också helt mentalt och socialt slut. Och möjligheten att få sitta och grotta ner sig i diverse områden är dessvärre knapp när man jobbar på apotek, och det är endast fåtal kunder som har tid att diskutera sin medicinering djupare. Under mitt examensarbete så kom jag i kontakt med forskningen och kände mig mer levande än någonsin förr. Det var tydligt att jag hittat mitt kall, något jag aldrig trodde jag skulle känna för något.

Med det sagt så har jag många kursare och arbetskollegor jag pratat med, som älskar kundkontakten och känslan av att kunna hjälpa till på riktigt. Jag är glad över det finns många sådana personer också. Jag har fått ett toppenerbjudande om ett vikariat inom läkemedelsindustrin och quality control. Och tanken är att jag ska utforska det området, samtidigt som jag letar vidare efter intressanta doktorandtjänster. Men vem vet, jag kanske hittar passionen i kvalitetsarbetet också och blir kvar. Den som lever får se.

Det är tur vi är olika hörrni.