I decennier har receptarier varit i tydlig majoritet bland landets farmaceuter. Under 1990-talet var förhållandet närmare 80/20. Nu finns det för första gången på mycket länge fler legitimerade apotekare i arbetsför ålder i Sverige än vad det finns legitimerade receptarier.
Det visar ny statistik från Socialstyrelsens register över legitimerad personal. Enligt de senaste uppdaterade analyserna från Socialstyrelsen från mitten av januari i år fanns det år 2020 totalt 6 129 legitimerade apotekare yngre än 65 år att jämföra med 5 897 legitimerade receptarier i samma ålder. Redan 2019 passerade visserligen apotekarna receptarierna i antal, men bara med ett 50-tal individer. Året efter var apotekarna mer än 200 fler och skiftet kan sägas vara ett faktum.
Statistiken visar också att det är en förändring som inte har skett över en natt. Sedan millennieskiftet har antalet yrkesverksamma legitimerade apotekare stadigt ökat. Under 20 års tid har det blivit allt fler apotekare samtidigt som antalet receptarier mer eller mindre har legat helt still. Legitimationen för apotekare och receptarier infördes 1 januari 1999 och från 1 januari 2000 var det ett lagstadgat krav för att få jobba inom hälso- och sjukvård, det vill säga expedition eller tillverkning av läkemedel eller rådgivning och information om läkemedel. Mellan åren 2000 och 2019 har antalet yrkesverksamma legitimerade apotekare ökat med 200 procent från 1 658 till 4 980 och alltså blivit tre gånger så många. Under samma tid har antalet receptarier ökat med tre procent från 5 622 till 5 764.
Eftersom det finns fler arbetsuppgifter för apotekare som inte kräver legitimation, som till exempel arbete inom läkemedelsindustri, kan skillnaden till och med vara större.
Siffrorna över antalet yrkesverksamma legitimerade farmaceuter stämmer inte helt överens med siffrorna över totalt utfärdade legitimationer eftersom de senare också inkluderar legitimerade farmaceuter som av olika skäl inte är sysselsatta (arbetslöshet, sjukskrivning mm) eller har flyttat utomlands. Dessutom sträcker sig uppgifterna om sysselsatta farmaceuter bara fram till 2019 eftersom de är beroende av komplicerade samkörningar vid Statistiska centralbyrån som tar tid att få fram, enligt Mikael Ohlin, statistiker vid Socialstyrelsen.
På Sveriges Apoteksförening menar man att det är positivt med högutbildad personal på landets apotek, men att det också ställer högre krav på arbetsgivarna.
– Vi tycker att det är bra att fler apotekare väljer att arbeta på apotek. Men för att de ska trivas krävs det samtidigt att de får utmanande arbetsuppgifter. Ur ett lagligt perspektiv likställer man ju apotekare och receptarier så i det perspektivet räcker det ju med receptarier för att ge en bra kvalitet på det vanliga arbetet på ett apotek, säger Fredrik Boström, chefsfarmaceut på Sveriges Apoteksförening.
Fredriks Boström, chefsfarmaceut på Sveriges Apoteksförening.
Han lyfter fram det pågående projektet med farmaceutiska tjänster som ett bra steg i rätt riktning.
– Det kan ju göra att man tar till vara den kompetensen som finns på apoteken ännu bättre än tidigare, särskilt när vi nu ser att vi får en än mer högutbildad farmaceutkår med ännu fler utbildningsår på apoteken, säger han.
En högre utbildningsnivå hänger ofta ihop med högre löner, något som Fredrik Boström anser behöver kompenseras i den statliga ersättningen.
– Det är ett dilemma för apoteken. Det är en högutbildad arbetsstyrka oavsett om det är receptarier eller apotekare vi talar om. Det är ju högskoleutbildade personer som jobbar med avancerade saker så de kostar pengar, och ska kosta pengar. Ökar man nu kompetensen med fler utbildningsår och gör fler saker så bör ju det ersättas med en högre handelsmarginal eller specifika ersättningar för farmaceutiska tjänster, eller annat som man gör, säger han.
Men han är samtidigt tydlig med att det nu är upp till apoteken att visa att en ökad kompetens också används till att bidra till en förbättrad läkemedelsanvändning i samhället.
– Det är ju inget självändamål att öka kompetens och utbildningsnivå om man inte lyckas föra ut den kompetensen till sina kunder och patienter. Så det kräver ju att apoteken och farmaceuterna visar framfötterna och att lagstiftarna går med och visar att man tycker att man ska använda apoteken på ett bättre sätt, säger han.
Hur kan då balansen mellan apotekare och receptarier har förändrats så här? Det finns flera svar på den frågan. En är att en högre andel blivande receptarier under det senaste decenniet har hoppat av utbildningen, vilket resulterat i färre examinerade receptarier än planerat. En annan att det nu är möjligt för receptarier att läsa upp sin examen till en apotekarexamen, något som får en dubbel effekt på balansen. En tredje är att det kommer ett inflöde av apotekare till Sverige med examen ifrån andra länder, något som inte sker i någon högre utsträckning när det gäller receptarier. Antalet har ökat svagt från ett 70-tal år 2012 till det dubbla 2020. Det är både apotekare med examen från ett annat EU- eller EES-land och från länder utanför EU/EES, där de senare har ökat något under de senare åren. Men den viktigaste orsaken till det ökande antalet apotekare i Sverige är utan tvekan det svenska utbildningssystemet.
Enligt statistik från Statistiska Centralbyrån, SCB, har utbildningen av apotekare vid svenska universitet ökat från mellan 50 och 100 per år i början av 1990-talet till drygt 200 per år nu. Samtidigt har examinationen av receptarier minskat från drygt 300 per år i början av 1990-talet till runt 200 per år nu, bland annat på grund av de tidigare nämnda avhoppen. Mellan 2009 och 2016 examinerades det varje år fler apotekare än receptarier. Sammanlagt har det, sedan 1999, examinerats knappt 4 100 apotekare och knappt 4 300 receptarier.
