“Vi apotekare behövs vid utskrivningen”

– Vår studie visar svart på vitt att utskrivningsprocessen är något vi kliniska apotekare behöver fokusera mer på, säger Henrik Cam, apotekare vid Akademiska sjukhuset i Uppsala och doktorand vid farmaceutiska fakulteten på Uppsala universitet.

I den nya studien, som publicerats i BMC Geriatrics, har han och hans kollegor analyserat data från den stora studien Medbridge. Där undersöktes om patienter som får en fördjupad läkemedelsgenomgång av en apotekare under sin sjukhusvistelse har lägre risk att läggas in på sjukhus igen inom ett år, jämfört med patienter som inte fått läkemedelsgenomgång.

Nedslående nog sågs ingen skillnad mellan grupperna. En förklaring kan vara att information om läkemedelsbehandlingen går förlorad vid utskrivningen, enligt Henrik Cam.

– Apotekaren kan ha gjort världens bästa läkemedelsgenomgång. Men om utskrivningsprocessen brister och informationen om vilka ändringar som gjorts i läkemedelsbehandlingen inte förs vidare till nästa vårdgivare, eller till patient och anhöriga, då kan det i värsta fall till och med bli sämre för patienten. Det kan ju medföra att nödvändiga uppföljningar av den ändrade behandlingen inte blir av, till exempel att man kollar att patienten kan hantera en ny inhalator, säger Henrik Cam.

Det forskarna undersökt nu är i vilken grad vårdpersonalen vid utskrivningen begärt en uppföljning av läkemedelsförändringar som skett under patientens sjukhusvistelse, och kring problem där vårdpersonalen noterat i journalen att man tänkt begära en uppföljning.

En sådan begäran består ofta av en remiss men kan även vara ett meddelande till exempel i journalsystemet eller epikrisen. 

Ett exempel är att patienten fått en förändring i blodtrycksmedicineringen, men att det inte skrivits en remiss eller annan form av begäran om att blodtrycket ska följas upp efter utskrivning.

– Då har vi räknat begäran som ofullständig, säger Henrik Cam.

Forskarna gick igenom journaler för 699 patienter som var 65 år eller äldre och som varit inlagda på Akademiska sjukhuset i Uppsala, Lasarettet i Enköping eller Västmanlands sjukhus i Västerås.

Det visade sig att hos endast 60 procent av patienterna gjordes en fullständig begäran om läkemedelsuppföljning vid utskrivningen. För 40 procent av patienterna fångade man alltså inte upp viktiga läkemedelsförändringar och problem som noterats, med en sådan begäran.

Det var överraskande, enligt Henrik Cam.

– Jag trodde att vården skulle ha gjort en begäran om uppföljning hos fler patienter än så. Samtidigt handlar detta om patienter där det kan ha gjorts många förändringar i läkemedelsbehandlingen och som ofta varit runt på flera avdelningar under sin vårdtid. Och det är lätt att information förloras vid varje vårdövergång, säger Henrik Cam.

Behovet av uppföljning kan också ha kommunicerats på något annat sätt än via en regelrätt begäran, till exempel muntligt.

– Läkaren kan ju ha sagt till patient eller anhöriga att de ska söka vårdcentralen för att följa upp blodtrycket, men äldre multisjuka kan många gånger inte ta det ansvaret.

En brist med studien är också att forskarna inte kunnat följa upp m begäran om uppföljning faktiskt lett till att en sådan gjorts eller hur den gått till. Alltså finns det inget som säger att en fullständig begäran hade någon effekt.

Ytterligare ett fynd förvånade Henrik Cam och hans kollegor: Patienter som fått en fördjupad läkemedelsgenomgång hade inte fått en fullständig begäran om uppföljning i högre grad än andra patienter.

– Man kan tycka att det borde bli bättre när en apotekare gått igenom alla läkemedel. Detta visar att om man är klinisk farmaceut och jobbar med läkemedelsgenomgångar på sjukhus så är det viktigt att verkligen lägga fokus på utskrivningsprocessen så att informationen kommer vidare, säger Henrik Cam.

Forskarna tittade även på i vilken utsträckning ofullständiga begäranden om uppföljning bidrog till att patienterna behövde göra ett oplanerat sjukhusbesök igen inom ett halvår. Det var fallet hos 38 av patienterna, 14 procent, där begäran om uppföljning hade brustit. 

Det visar på potentialen att minska återbesök genom att se till att uppföljningar begärs på ett korrekt sätt, skriver forskarna. 

Inte sällan skylls kommunikationsbrister i vården på att olika vårdgivare använder olika journalsystem. Men i de regioner som ingick i studien – Uppsala och Västmanland – använder alla samma journalsystem.

– Vår studie visar att gemensamma journalsystem inte automatiskt löser alla kommunikationsproblem, säger Henrik Cam.

En svaghet med studien är dock att den använder data från Medbridge som var designad för att besvara en helt annan frågeställning, vilket försämrar den vetenskapliga kvaliteten.

Henrik Cam var en av de kliniska apotekare som deltog i Medbridge-studien och upplevde själv hur svårt det var att få vidare information om förändringar i läkemedelsbehandlingen till nästa vårdgivare – oavsett om det var primärvården eller en öppenvårdsklinik.

– Jag tror att det har att göra med att det är så många olika läkare och sjuksköterskor inblandade. Som apotekare kanske du föreslår förändringar i behandlingen till den läkare som är på plats just då, men utskrivningen kanske sköts av en annan läkare och dokumentationen är inte alltid fullständig– då missar man lätt vad som gjorts.

– Personligen tror jag att vi som gjort en läkemedelsgenomgång alltid borde göra en koll inför utskrivningen och stämma av med resten av vårdteamet. Här i Uppsala försöker vi i alla fall fokusera mer på det nu, säger Henrik Cam.