”Ofta somnade jag vid bordet”
Försöken att plugga svenska efter restaurangjobbet slutade ofta med att Mamun Rashid somnade vid skrivbordet. Efter några tuffa år har han landat sitt första farmaceutjobb i Sverige.
Försöken att plugga svenska efter restaurangjobbet slutade ofta med att Mamun Rashid somnade vid skrivbordet.
När jag kom till Sverige 2009 trodde jag inte att min farmaceututbildning från Bangladesh skulle ge mig jobb. Men jag läste artiklar om andra som klarat det – lärt sig språket, tagit svensk legitimation och fått jobb. Det gav mig motivation.
Jag hittade en intensivkurs i svenska på ett och ett halvt år vid Umeå universitet. Bitvis var det tufft, särskilt andra terminen när jag jobbade som kock på Bishops Arms för att klara försörjningen. Jag steg upp klockan sex och läste fram till att kursen började vid åtta. Efter att den slutade vid lunch jobbade jag till tio på kvällen. Sedan försökte jag studera. Ofta somnade jag vid skrivbordet.
När jag kunde språket började jag läsa inför kunskapsprovet för att få svenskt apotekarleg. Men jag blev isolerad, jag kände inga farmaceuter och hade svårt att hitta bra studiematerial även om jag fick visst stöd av ”Senna-projektet” för nyanlända farmaceuter. Efter ett halvår gjorde jag ett försök med provet, mest för att få träffa andra apotekare.
För att bli mindre isolerad sökte jag till kompletteringsutbildningen i Uppsala. Jag fick lärare, vägledare och kompisar! Sedan kom pandemin och allt blev på distans, men det fungerade och jag blev godkänd på första försöket.
Det var tack vare min fru som tog hand om vårt barn dygnet runt medan jag satt på biblioteket. Sen fick jag den första sommaren i Sverige då jag inte oroade mig över framtiden.
”Receptsystemet var något helt nytt för mig, i Bangladesh finns bara pappersrecept.”
Praktiken gjorde jag på Apoteket Avion i Umeå där jag blev väl emottagen. Men receptsystemet var något helt nytt för mig, i Bangladesh finns bara pappersrecept.
Jag började googla efter jobb och såg att APL (Apotek Produktion & Laboratorier) i Umeå sökte kvalitetsvärderare. Jag skickade in mitt cv, och ringde upp chefen. Jag fick göra tre videointervjuer, och var väldigt nervös för att inte förstå och behöva be dem att upprepa sig.
Redan innan praktikens slut kom beskedet: Jag fick jobbet! Nu arbetar jag med att säkerställa kvaliteten på produkterna vi tillverkar.
Jag känner att jag gör något bra, och jobbet innebär en trygghet för hela min familj. Det är svårt att prata om det utan att tårarna kommer. Efter en lång resa är jag äntligen framme.
Berättat för Hanna Odelfors
