“Dialogen är den stora glädjen med jobbet”

När Karin Svensberg gjorde praktik på apotek slogs hon av att något var underligt. Både på apotek och på sjukhus handlar arbetet som farmaceut till stor del om att prata med kunder och patienter om läkemedel, men under utbildningen får du knappt öva på det alls.

– Visst är det märkligt?

Karin Svensberg sitter vid skrivbordet hemma i Uppsala och tänker tillbaka på studietiden på Biomedicinskt centrum, BMC. Nu arbetar hon där som universitetsadjunkt vid farmaciutbildningarna, men när vår intervju görs är det fortfarande distansundervisning som gäller. Hon saknar springet i korridorerna.

– Det har nästan varit spöklikt på BMC, som att huset tappat sin själ. Men distansundervisningen har fungerat över förväntan efter det inledande kaoset, även om alla är trötta på Zoom nu.

Hon har just avslutat examinationen av studenter och utmaningen när de kommer ut på apoteken är inte liten, konstaterar Karin Svensberg. Enligt lag ska du säkerställa så långt som möjligt att ­kunden kan använda läkemedlet på rätt sätt.

Du har ofta bara ett par minuter på dig att nå fram mitt i en stundtals stimmig apoteksmiljö. Samtidigt som kunden ofta bara vill få sitt läke­medel och kila vidare, och heller inte har en susning om vad personen bakom disken faktiskt kan om läkemedel och därmed kan hjälpa till med.

Hur får man som farmaceut ihop den ekvationen? Intresset för den frågan växte när Karin Svensberg efter examen började jobba på sjukhusapotek i Oslo.

– När jag började ha kundmöten själv fick jag insikter om hur viktigt det är att få till en bra ­dialog med kunden – och vilka väldiga konsekvenser det kan få om du inte får till det. Dessutom tycker jag att kommunikationen med kunderna är den stora glädjen med jobbet.

Så dök en annons upp: Oslo universitet sökte en doktorand inom samhällsfarmaci. Karin Svensberg sökte – och fick tjänsten. Forskningen hade lockat länge.

– Det låter pretentiöst, men jag tyckte ­verkligen att varje kurs på apotekarprogrammet var spännande och har alltid velat lära mig mer om något ämne.

Under fyra år fick hon grotta ner sig i ett sådant ämne: farmaceuternas kommunikation med kunderna – den som blivit allt viktigare i takt med att yrkesrollen förändrats, från att farmaceuten varit mer av en läkemedelsdistributör till att jobba med patienten snarare än läkemedlet i centrum, som Karin Svensberg uttrycker det.

Och då spelar det ingen roll hur mycket du kan om läkemedel om du inte kan förmedla det.

– De tillfällen då jag själv varit patient har det blivit extra tydligt att vissa har förmågan att nå fram medan andra behöver mer träning. Till exempel kan man träna sin färdighet att lyssna aktivt, att utforska vad patienten vill berätta och att sammanfatta på rätt ställen. Jag är verkligen ingen perfekt kommunikatör själv, jag tycker bara att detta är så oerhört viktigt.

I avhandlingen granskade Karin Svensberg även hur pass väl de nordiska apotekarutbildningarna svarar upp mot de ökande kraven på att kunna prata om läkemedel på ett begripligt sätt. Det var tydligt att studenter i alla nordiska länder ville ha mer kommunikationsträning, och många var kritiska till att kurserna mest tog upp självklarheter.

Antalet lärarledda timmar i kommunikation under utbildningen varierade stort – mellan 6 och 92 timmar, och ofta kom träningen först i slutet.

– Generellt borde apotekarutbildningarna satsa mer på framför allt praktisk träning, till exempel rollspel eller videoinspelningar där man får feedback, i stället för att man bara lyssnar passivt på en föreläsning.

Receptarieutbildningarna har däremot lite mer träning inom egenvårdskurserna i form av exempelvis rollspel, konstaterar Karin Svensberg, åtminstone i Uppsala där hon själv undervisar studenter.

Under arbetet med avhandlingen intervjuade hon även apotekare i Norge om deras roll på apotek, och tongångarna känns igen från Sverige: Många kände sig mest som distributörer av läkemedel och ville jobba mer patientnära, men tog upp faktorer som tidsnöd och bristande intresse från kunderna till varför de inte lyckades få en mer aktiv roll i kundernas läkemedelsanvändning.

Karin Svensberg tycker att det finns en tendens att man skyller ifrån sig.

– Trots att många ville utveckla sin roll så har man inte gjort så mycket för att påverka själva. Jag tycker att man ska ta alla chanser att ha en dialog på arbetsplatsen om rollen som farmaceut, och reflektera kring att vi har ett legitimerat yrke. Om vi vill att kunderna inte bara ska klicka hem något på nätet utan fortsätta komma till apoteken så måste vi visa mervärdet med det.

– Och studier visar att läkemedelsanvändarna faktiskt vill få mer kunskap, så på den punkten så tror jag snarare att vi farmaceuter misstolkar dem.

Men ansvaret vilar även tungt på arbetsgivarna, poängterar Karin Svensberg. Hon hänvisar till en brittisk studie som visar att farmaceuterna ägnade knappt hälften av sin arbetstid åt ”professionella aktiviteter” som rådgivning kring receptbelagda läkemedel. Mest tid gick åt till ”tekniska aktiviteter” som att registrera recept. Troligen ser det ungefär likadant ut i Sverige.

– Det gäller att prioritera tydligare vad farmaceuterna ska lägga sin tid på.

Så hur kan dialogen med kunden bli bättre? Det forskar Karin Svensberg om nu, inom projektet ”Vad är viktigt för dig”. Där undersöker hon om en lista med vanliga frågor om läkemedel som ligger framme på apoteksdisken kan göra kunderna mer frågvisa.

Listan har testats på åtta svenska apotek där 190 samtal mellan farmaceut och kund spelats in. Karin Svensberg är nu mitt uppe i dataanalysen, men siffrorna hittills visar att 28 av 29 tillfrågade farmaceuter ville fortsätta att använda listan. Även kunderna gav tummen upp.

– Det är ingen rocket science, men detta kan vara ett sätt att hjälpa oss i kundmötet. Liknande listor används redan i cancervården för att göra patienten mer delaktig, som en komihåglista, annars är det lätt att frågorna dyker upp i efterhand.

Idag sker dialogen kring läkemedel i hög grad på andra ställen än på apotek, i sjukvården och digitala miljöer, konstaterar Karin Svensberg. Hon har planer på att testa frågelistan även på nätapotek och deltar i ett forskningsprojekt inom klinisk farmaci, om hur information om patientens läkemedel förs vidare efter utskrivning.

– Både farmaceuter och forskare behöver finnas på alla ställen som läkemedelsanvändarna finns. Men apotek är en extra bra arena för att fokusera på läkemedelsanvändning eftersom man går dit just för sitt läkemedel, medan så mycket annat pågår på ett sjukhus.

Karin Svensberg undervisar på heltid och får ägna sig åt forskningen när det blir tid över. Men helst skulle hon vilja få mer tid till både forskningen och till att jobba mer på apotek för att ha kvar en fot ”i verkligheten”.

– Klyschigt kanske, men det är fantastiskt att känna att du bidrar till att kunden framför dig får en bättre läkemedelsanvändning. Dessutom ger det inspiration till min forskning att vara ute på apotek och se med egna ögon var skon klämmer.