“Dags att farmaceuter tar steget till vården i hemmet”
Alltmer läkemedelsbehandling sker inom hemmets fyra väggar – och nu är det hög tid att farmaceuterna ta klivet ut till vården i hemmet. Det är budskapet i en ny rapport.
Sofia Jonsson
”Medicinen börjar på ”ox”, så mycket vet jag. Är det samma på det nya receptet?”
Exemplet är hämtat ur verkligheten och återges i den nya rapporten ”Säkrare läkemedelsbehandling vid vård i hemmet” som är författad av apotekaren Sofia Jonsson.
Att det generiska utbytet på apotek leder till missförstånd är bara ett exempel på risker som finns vid läkemedelsbehandling vid vård i hemmet och som tas upp i rapporten. Andra exempel är olika läkemedelslistor från olika vårdgivare, inaktuella listor, liksom svårigheter att förvara och ta läkemedlet på rätt sätt.
”Jag använder kniven för att dela tabletten. Ofta studsar tabletten ner på golvet, omöjlig att hitta”, lyder ett exempel på att äldre ofta hittar egna sätt att dela och komma ihåg läkemedel. Strategier som inte alltid fungerar optimalt.
– Läkemedelsbehandling är en påtaglig patientsäkerhetsrisk i hemmet. Och dessa problem riskerar att öka i och med att alltmer vård sker i hemmet då vi har en åldrande befolkning och allt fler bor kvar hemma längre, säger Sofia Jonsson.
Till vardags arbetar Sofia Jonsson som universitetsadjunkt i farmakoterapi vid Uppsala universitet, men rapporten har tagits fram med ekonomiskt stöd av Sveriges Kommuner och Regioner.
Den bygger på intervjuer och workshops med personal som arbetar med läkemedel i hemsjukvård, och beskriver både hur farmaceuter arbetar idag inom primärvård och kommuner, liksom hur de kan bli en tydligare del av teamet i hälso- och sjukvården i hemmet.
Allt mer läkemedelsbehandling sker i hemmet och det gäller att säkerställa att det sker på ett säkert sätt.
I dag har de flesta regioner farmaceuter anställda inom primärvården där de framför allt arbetar med läkemedelsgenomgångar och med att stötta läkare och sjuksköterskor i läkemedelsrelaterade frågor. Men bara en handfull farmaceuter är anställda direkt av en kommun, enligt den nya rapporten.
Och var farmaceuten är anställd har betydelse, menar Sofia Jonsson. En anställning i kommunen gör det lättare att jobba närmare både medicinskt ansvariga sjuksköterskor och undersköterskor och sjuksköterskor inom hemsjukvården.
”Det ska vara enkelt att nå farmaceuten, för vård- och omsorgspersonal, första linjens chefer och för patienter” står det i rapporten.
Min uppmaning till chefer och beslutstagare i kommunerna är att våga testa anställa farmaceuter”.
Sofia Jonssons budskap är glasklart: Tiden är mogen för farmaceuterna att ta steget ut i vården i hemmet.
”Att utveckla farmaceutens roll i vårdteamet för att säkra kvaliteten i läkemedelsbehandlingen i hemmet är en pusselbit för bättre livskvalitet, färre vårdskador och minskat behov av vård på sjukhus och akutmottagning”, skriver hon i rapporten.
– Det finns mycket kvar att göra kring läkemedelshanteringen i den kommunala hälso- och sjukvården – och här är vi farmaceuter viktiga eftersom vi är bra på att identifiera risker, har den djupaste utbildningen om läkemedel och är vana vid att stötta både andra professioner och patienter, säger Sofia Jonsson.
Tror du att kommunerna också anser är tiden är mogen – och kommer anställa fler farmaceuter?
– Inget sker av sig självt, det ligger ett fantastiskt arbete bakom att antalet farmaceuter inom slutenvården ökat till vad de är idag. Men min uppmaning till chefer och beslutstagare i kommunerna är att våga testa anställa farmaceuter som jobbar i team med annan vårdpersonal kring läkemedelsbehandling i hemmet. Vi behövs för att visa på problemen – och jobba med lösningarna.
Om den nya rapporten
Rapporten ”Säkrare läkemedelsbehandling vid vård i hemmet” kommer att publiceras inom kort på Sveriges Farmaceuters hemsida.
Den har tagit fram med ekonomiskt stöd av Sveriges Kommuner och Regioners inom ramen för satsningen på nära vård.
Utveckling av nära vård innebär en omställning av hälso- och sjukvården där allt mer vård ges i öppna former och i hemsjukvård. Det handlar bland annat om att hitta nya arbetsformer och förändra yrkesroller så att teamet nära patienten kan arbeta mer effektivt.
