Orimlig förskrivning och bunkring för eget bruk

Vad skulle du göra? Sedan covid-19 pandemin tog fart i Sverige har alla öppenvårdsapotek (både lokala och inom e-handel) sett att kunder har hämtat ut mer läkemedel än tidigare och att många har önskat hämta ut så mycket de kan oavsett om det blir utanför eller inom förmånen. Denna bunkring av läkemedel har man även sett hos läkare som ökat på sin egenförskrivning.

Den begränsning som togs fram av regeringen 1 april gjorde dock att det inte längre finns en möjlighet att hämta mer läkemedel än vad som motsvarar tre månaders förbrukning, inte ens om man vill hämta utanför förmånen. I fallet som beskrivs ovan går det inte att avgöra hur mycket läkemedel som faktiskt kommer att förbrukas inom 90 dagar.

Egenförskrivning innebär inte att möjligheterna till förskrivning är annorlunda eller mer tillåtande än annars. Många farmaceuter är nog mer flexibla i hur tydliga de anser att doseringsanvisningarna måste vara vid egenförskrivning eftersom man tänker att förskrivaren själv vet hur hen ska ta sitt läkemedel, precis som vid doseringen ”Enligt separat behandlingsschema”.

Den mängd som förskrivs per uttag måste ändå vara rimlig utifrån vad som rekommenderas för en 90-dagars förbrukningsperiod. Skulle dygnsdoserna vara så pass höga att de står i strid med vetenskap och beprövad erfarenhet bör läkaren kunna ge en tydlig motivering till den expedierande farmaceuten.

Det kan säkert kännas obekvämt att kontakta och ifrågasätta en läkares egenförskrivning, inte minst om det är på ett lokalt apotek där man vill behålla en god relation med läkaren i fråga. När uttaget ska göras på ett nätapotek brottas man istället med tidsaspekten. Vad händer om man inte får tag på förskrivaren och vilka problem kan uppstå om man försenar expeditionen så att hen blir utan sina läkemedel?

I detta fall skulle man kunna göra en delexpedition och skicka 90-dagars förbrukning som motsvarar den rekommenderade maxdosen för att undvika att läkaren blir utan sina mediciner om man inte lyckas nå hen. Även om detta fall inte är ett rent etiskt dilemma kände vi i Forum att det var ett angeläget problem som kom in till oss och som behövde belysas. Det är viktigt att vi farmaceuter tar ett professionellt ansvar såväl mot samhället som den enskilda individen, även vid egenförskrivning. Det kräver skinn på näsan och trygghet i den professionella rollen som farmaceut.

Har ni varit med om något liknande på er arbetsplats? Prata ihop dig med dina kollegor, er LMA och apotekschef så att ni känner er säkra i hur ni skulle agera i en liknande situation.