Farmaceutens yrkesroll i klinisk vardag

Du jobbar som klinisk apotekare på en geriatrisk klinik. Inför fredagens rond ser du över läkemedelslistan för en liten dam i 85-årsåldern. Hon ligger inne sedan en vecka för rehabilitering och läkemedelsjusteringar efter ett fall i hemmet. På grund av smärtsamma kotkompressioner står hon på fentanylplåster som precis doshöjts till 75 µg/h. Nu ser du att läkare även satt in oral behandling med flukonazol mot patientens utslag i ljumskarna som förvärrats de senaste dagarna.

Läkemedelslistans interaktionsvarning lyser knallröd och på ronden påpekar du att denna kombination är olämplig och att patienten riskerar att överdoseras med fentanyl. Överläkaren replikerar snabbt ”Du, det här har jag koll på. Det här är standardbehandling och det har alltid funkat. Vi har dessutom inte tid att vänta på att hennes ljumsksvamp läker med hjälp av krämer, det kan ta ytterligare en vecka”.

Bekymrad går du tillbaka till ditt arbetsrum. Helgen närmar sig och läkarbemanningen är låg. Jouren denna helg kommer dessutom från en helt annan avdelning, så du antar att din avdelning inte kommer att vara prioriterad. Du skriver därför en noggrann journalanteckning där du påpekar att interaktionen kan innebära en överdoseringsrisk och att omvårdnadspersonal ska vara uppmärksam på eventuell medvetandesänkning hos patienten.

På måndag möter du en tvärilsk överläkare i korridoren. Sköterskorna har vägrat att ge patienten flukonazol i helgen och anhöriga som har läst på i patientens journal undrar varför vi har försökt förgifta gamla farmor. Bakjouren har därför behövt kallas in extra för att lösa situationen.

Det är alltid en balansgång att kryssa sig fram mellan olika yrkeskategorier. Läkarna har sin kliniska erfarenhet att luta sig mot medan vi farmaceuter ofta har djupare teoretiska kunskaper om läkemedel. Och att något ”alltid har funkat” innebär inte att det fungerar nästa gång.

Precis som övrig legitimerad vårdpersonal så har vi skyldighet att dokumentera vårt patientarbete i journal och det ska vi göra. Den dag som något händer och det blir ett anmälningsärende är det också skönt att ha torrt på fötterna. Men man får tänka på att journalen i första hand är till för dokumentation och även om den används för kommunikation så finns det andra kanaler där vi kan vara mer detaljerade.

Men dilemmat innehåller inte bara medicinska problem. Det är även en överläkare som är pressad att hålla ner vårdtiderna – nästa patient väntar och vi har inte tid med behandlingar som inte är tidseffektiva och patienten kanske inte klarar av att applicera krämerna själv i hemmet. Här gäller det att vi som farmaceuter kan visa att vi tar vårt ansvar och underlättar till att välja den bästa behandlingen i stort.

I det specifika fallet hade det kanske varit svårt att göra så mycket mer, men framöver kanske det går att hålla en utbildning för klinikens läkare om interaktioner och vad de kan innebära, men samtidigt komma med bra alternativa lösningar att ta till.