“De flesta såser är bara emulsioner”

När en ung Reab Jaralla 2014 fick sitt första sommarjobb genom kommunen – på ett kollo så långt norrut i Skåne att han på bussresan dit såg trädarter som han aldrig tidigare hade sett – hatade han de första dagarna. Det var mitt ute i ingenstans och i packningen fanns bara sådant som den tonårige Reab trodde var “jobbkläder”. Han ler åt minnet. 

– Jag fick diska i finskjorta. Det var en mardröm i början men efter ett par dagar blev jag kär i stället. Personalen är helt otrolig, man är som en stor familj. Den platsen har betytt väldigt mycket för mig. 

Efter sin examenfrån apotekarprogrammet i Göteborg återvände han för att jobba där en sjunde och sista sommar – och valdes in i kollots egen Hall of fame för sina insatser för behövande barn. 

Ett drygt halvår senare sitter han framför en dator på tillväxtbolaget Apoex i Malmö, för en digital intervju med Svensk Farmaci. Han har just klivit av fredagspasset och är fortfarande arbetsklädd, i ljusgrå skyddskläder. När han bereder extemporeläkemedel i den renhetsklassade lokalen är det dock heldräkt och ansiktsskydd som gäller. 

– Det får inte finnas en enda partikel som kan utvecklas till mikroorganismer, förklarar han. 

Reab Jaralla jobbar med cytostatika, och bereder läkemedel i individuella doser till patienter som inte kan få standarddoser – som barn eller sköra äldre. 

– Jag trivs väldigt bra, det är ett superkul arbete. Den här delen av vårdprocessen är väldigt kontrollerad, jag kan veta vilken tid mina patienter kommer att få läkemedlet. Jag känner mig mer involverad och känner att jag verkligen bidrar till något viktigt, säger han. 

Det är tydligt att personen på skärmen framför mig är driven och hela tiden vill framåt. Han berättar om praktiken under apotekarprogrammets femte termin, som ledde till timvik på Apotek Hjärtat efter examen, om uppsatsen som skrevs i Barcelona och om sista terminens praktik på Kronans apotek. Och trots allt han har hunnit med sedan examen pratar han redan om vad han vill göra i framtiden och hur han vill utvecklas i professionen.  

Han skrattar när jag påpekar det.  

– Ja, jag är nog ganska otålig. Inte när jag jobbar, då måste jag vara helt fokuserad, då får inget gå fel. Men jag gillar att testa nya grejer. Jag lär mig väldigt fort och är alltid nyfiken på vad som finns därute. 

När Reab Jaralla och hans kurskamrater i juni 2020 tog steget ut på arbetsmarknaden var det till en svajig sådan, med permitteringar och uppsägningar som följd av den pågående pandemin. 

– Coronan ställde absolut till det. Jag hade haft lite kontakt med några arbetsgivare men nu permitterade de och det var inte aktuellt att anställa. Det var jobbigt, ett tag var jag lite less, jag fick pendla en och en halv timme för ett timvik, säger han. 

Men just det öppnade en annan dörr. På hösten hörde Sveriges Mästerkock av sig och ville ha med honom i programmet – och eftersom han inte hade någon fast tjänst var det bara att tacka ja. 

– Jag skulle väl vara “kemikocken”, konstaterar Reab Jaralla.   

– För mig är matlagning väldigt vetenskapligt, de flesta såser är ju bara emulsioner. 

Har du alltid varit intresserad av matlagning? 

– Haha, nej. Jag var 17 år när jag skulle flytta hemifrån och insåg att det enda jag kunde göra var is och äggröra. 

Räddningen blev Youtube, och steg för steg utvecklades hans färdighet. 

Men att jobba som kock var aldrig aktuellt. Matlagningen är en hobby, en passion, och så vill Reab Jaralla att det ska fortsätta att vara. I Sveriges Mästerkock räckte passionen till en topp 20-placering, i den tredje och sista kvaltävlingen inför finalen fick han två ja och ett nej från juryn och fick lämna tävlingen. 

Då ringde chefen från Apoex.  

De hade träffats under en jobbmässa i Göteborg strax innan pandemin. Reab Jaralla representerade Sveriges Farmaceuter som studentambassadör, och representanten från Apoex såg uppenbarligen den unge studentens potential. Nu hörde han av sig, och när en tjänst blev ledig fick Reab Jaralla komma på intervju. 

I november 2020 började han som tillverkningsfarmaceut på Apoex. Riktigt hur speciellt det var att landa ett sådant jobb bara månader efter examen förstod han nog inte då. 

– Det har jag förstått i efterhand. När jag tog min examen visste jag knappt vad en tillverkningsfarmaceut var, säger han leende.